Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betäckning. 2. Astron. Inträffar då två himlakroppar befinna sig i rät linje med åskådaren - Betäckning. 3. Landtbr. Handjurets parning med hondjuret - Betäckning. 4. Skogsh. Se Fröbetäckning, Markbetäckning och Sådd - Betäckta vägen, fortif., gång anlagd för att utgöra en skyddad förbindelse - Betänkande, skriftligt utlåtande öfver någon af ett utskott till pröfning förehafd fråga - Beuçkelaer, Joachim, flamsk figurmålare. Se Bueçkelaer - Beud., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för Fr. S. Beudant - Beudantit A. Levy, miner., ett rombiskt mineral - Beukelsz l. Beukelszoon, Willem, äfven kallad Bökel och Buckelings, fiskare i Biervliet - Beulé, Charles Ernest, fransk arkeolog och politiker - Beuningen, Koenraad van, holländsk statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med åskådaren, så att de för honom skenbart intaga
samma läge på himmelen. Om den närmare af de
båda himlakropparna har en skenbart större yta,
kan betäckningen blifva fullständig (total). De
betäckningar, som mest uppmärksammas, äro
solförmörkelserna. Fixstjärnors betäckningar genom
månen lämna ett godt medel att bestämma longituden
för observationsorten. Då nämligen en fixstjärnas
skenbara diameter kan sägas vara lika med noll, så är
det tydligt, att månen under sitt framskridande på
himmelen i ett enda ögonblick (ej småningom, såsom
vid betäckandet af en planet) fullständigt betäcker
stjärnan, hvilken således i det ena ögonblicket lyser
med full glans, i det nästa fullständigt försvinner,
hvarför dessa fenomen kunna skarpt iakttagas.
E. J.
3. Landtbr. Handjurets parning med hondjuret.
4. Skogsh. Se Fröbetäckning, Markbetäckning
och Sådd.
Betäckta vägen, fortif., kallas en första gången af
Tartaglia 1554 föreslagen 7–9 m. bred gång, anlagd
mellan fästningens yttersta vall, fältvallen, och
den där bakom varande grafven. Dess ändamål är:
att utgöra skyddad förbindelse mellan fästningen
och fältet, att tjäna till skyddad samlingsplats för
trupper före och efter utfall – hvarför den ock i ut-
och ingående vinklar vidgas till vapenplatser – och
slutligen att förekomma fästningens öfverrumpling,
för hvilket ändamål den förses med skyttebank
och pjäsplatser samt besättes med infanteri och
stormpjäser. Betäckta vägens bibehållande är af vikt
vid en fästnings försvar, emedan den anfallande
därigenom hindras att utföra de arbeten, som äro
nödiga för graföfvergången. För att skydda betäckta
vägen vid en beskjutning längs efter, anbringas
tvärvallar öfver densamma. Dessa kunna äfven tjäna
till försvarbarhetens höjande – något som ännu mer
sker därigenom, att man i vapenplatserna anlägger
murade reträttverk, förr jordreduiter, nu murade
blockhus. – Stundom anlägges en yttre betäckt väg
(föreslagen redan 1630 af Floriani) utanför och vid
foten af den egentliga fältvallen. Med en yttre
betäckt väg följer ock en, där utanför varande,
yttre fältvall.
Vid en modern fästning har värdet af betäckt
väg minskats, emedan fortgördeln här gynnar
offensivrörelser. Man har därför, synnerligast
vid forten, minskat den till en smal patrullgång
eller t. o. m. alldeles uteslutit den. Med
den alltmer framträdande fordran på att den
försvarande envist utkämpar närstriden torde
emellertid betäckta vägen, härför lämpligt
inrättad, snart åter komma till heders.
L. W:son M.
Betänkande, förberedande skriftligt utlåtande öfver
någon af ett utskott, en kommitté o. s. v. till
pröfning förehafd fråga. – Utskottsbetänkande, öfver
hvarje till ett bland riksdagens utskott "remitteradt"
ärende skall utskottet afgifva betänkande, till
hvilket utskottsledamot kan skriftligen afgifva sin
skiljaktiga mening, "reservation". Betänkande från
ett för båda kamrarna gemensamt utskott skall, såvidt
ske kan, föredragas samtidigt i båda. Efter första
föredragningen "bordlägges" det, och detta "hvilande
på bordet" kan äfven nästa gång, på flera (minst två)
ledamöters begäran, förnyas; men när frågan förekommer
för tredje gången, skall den företagas till afgörande.
I allmänhet är dessförinnan betänkandet i tryck
utdeladt bland kamrarnas ledamöter. Om kammaren
anser frågan kräfva ytterligare utredning, eger den
"återremittera" ärendet till ny behandling. Vid
öfverläggning öfver utskotts betänkande är det
kammaren obetaget att, utan afseende på hvad
utskottet föreslagit och äfven utan återremiss,
omedelbart besluta modifikationer, dock endast inom
den föreliggande frågans gränser.
J. H. (S. B.)
Beuçkelaer [bö′kelär], Joachim, flamsk
figurmålare. Se Bueçkelaer.
Beud., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning
för Fr. S. Beudant.
Beudantit [bö-] A. Levy, miner., ett af järn- och
blyoxid, svafvelsyra, vatten och arseniksyra
bestående rombiskt mineral från Horhausen; beudantit
från Cork håller fosforsyra i st. f. arseniksyra.
A. Hng.
Beukelsz l. Beukelszoon [bökelson], Willem, äfven
kallad Bökel och Buckelings, fiskare i Biervliet
i holländska prov. Flandern, d. 1397, förbättrade
metoden att insalta sill och gjorde sig därmed
förtjänt om sitt fädernesland. Enligt det vanliga
antagandet är ordet "böckling" bildadt af hans namn.
Beulé [bölē], Charles Ernest, fransk arkeolog och
politiker, f. i Saumur 1826, d. 1874 (genom själfmord)
i Paris, vistades 1849–53 i Aten, där han gjorde
viktiga upptäckter genom gräfningar på Akropolis
(se d. o., sp. 434), blef 1854 professor i arkeologi
vid nationalbiblioteket i Paris, anställde 1858–59
på egen bekostnad gräfningar på platsen för det
forna Kartago och blef 1860 medlem af "Académie
des inscriptions" samt 1862 ständig sekreterare
i "Académie des beaux-arts". Under sina sista år
gjorde han sig äfven bemärkt såsom politiker (ifrig
orléanist). Invald i nationalförsamlingen 1871, tog
han plats i högra centern, och 1873 (maj–nov.) var
han inrikesminister i Broglies reaktionära ministär. –
Bland B:s skrifter må nämnas L’Acropole d’Athènes (2
bd, 1854; 2:a uppl. 1863), Études sur le Péloponèse
(1855), Fouilles å Carthage (1860), Histoire de la
sculpture avant Phidias (1864), Histoire de l’art grec
avant Périclès (1868; 2:a uppl. 1870) samt Fouilles
et découvertes etc. (2 bd, 1873), hvilket innehåller
en fullständig historia om européernas sedan 1848
utförda gräfningar i klassisk jord (Italien, Grekland,
Egypten och Mesopotamien).
Beuningen [böjn-], Koenraad van, holländsk statsman,
f. 1622 i Amsterdam, blef juris doktor i Leiden
1643 och s. å. sekreterare hos staden Amsterdam
samt utsågs 1651 till dess pensionaris. 1652
afgick han som ambassadör till Sverige. Genom sina
stora kunskaper, särskildt i den kartesianska
filosofien, ansågs han lämplig att göra intryck på
drottning Kristina och att sålunda återknyta det
vänskapsförhållande emellan Sverige och Holland,
som störts genom Hollands närmande till Danmark,
hvilket gaf sig ett starkt uttryck i synnerhet i 1649
års s. k. redemptionstraktat. Det gällde nu för B. att
få hjälp emot England och, om möjligt, förmå Sverige
och Danmark till allians. Men han mottogs kyligt i
Stockholm, medan den största älskvärdhet visades den
1653 anlände engelske ambassadören Whitelocke. I maj
1654 lämnade B. Sverige "med hat i hjärtat till en
regering, som så föga gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
