Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bermeo, hamnstad i spanska prov. Vizcaya - Bermondsey, stadsdel i sydvästra delen af London - Bermuda- l. Somers-öarna, en liten ögrupp i Atlantiska oceanen - Bermuda-båt, äfven kallad Mudian l. Mugian, sjöv., på Bermuda-öarna bruklig enmastad båt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bermeo, hamnstad i spanska prov. Vizcaya. 9,061
inv. (1900). Export af fiskkonserver.
Bermondsey [b^mensi], stadsdel i sydvästra delen
af London, förr tillhörig grefsk. Surrey. 130,760
inv. (1901). Den är bebodd af en mängd läderhandlare
och garfvare och har stora marknader för hudar
och läder.
Bermuda- [bəmjō’də-] l. Somers-öarna, en liten ögrupp
i Atlantiska oceanen, ö. om den nordamerikanska
unionsstaten Nord-Carolina samt belägen på 31°
55’-32° 20’ n. br. och 64° 50’ v. lgd. Med skär
och holmar, omkr. 360 till antalet, har ögruppen
en areal af 50 kvkm. och 17,535 inv. (1901; 351 på
1 kvkm.), af hvilka 6,383 voro hvita, resten negrer
eller af blandad ras. Endast de 20 största öarna äro
bebodda. De ligga i en fortlöpande halfcirkelformig
kedja, omgifna åt n. af en mängd holmar och skär
och vidt utbredda korallref, medan sydkusten
begränsas af en smal refring af något afvikande
byggnad och utseende. Ögruppens s. k. fastland
utgöres af öarna Ireland, Boaz, Somerset, Bermuda,
Long Bird och S:t Georges, förenade med hvarandra
medelst broar och färjor. Längst i n. ligger
S:t Davids island, och mellan denna och Bermudas
nordvästra udde begränsa holmarna Cooper’s island,
Nonsuch, Castle island, Goat island m. fl. Castle
harbour, en stor hafsvik, som jämte Harrington
sound, Grassey bay och S:t Georges harbour bildar
utmärkta hamnar. Hufvudstaden, Hamilton, belägen i
en bukt innanför Grassey bay, är säte för en engelsk
guvernör, har rätt liflig handel med New York och
står äfven i regelbunden ångbåtsförbindelse med
Halifax och S:t Thomas; på ön S:t Georges ligger en
liten stad med samma namn. Ögruppen, som hvilar på en
isolerad underhafsplatå, är uppbyggd af korallkalk,
som hopats genom vindarnas kraft (s. k. eolisk
korallbildning). Där korallkalken är blottad,
är den af mörkgrå färg samt mycket ojämn, men redan
några tum under ytan antager den en jämnare struktur,
och ännu djupare ned bildar den en slät och homogen,
gulhvit eller rent hvit sandstenslik massa, som fått
stor användning som byggnadsmaterial, lätt bearbetad
som den är. Korallrefven, de nordligaste på jorden,
äro en koloni eller utpost af en sydligare regions
fauna, bildad genom utvandring med hafsströmmarna
och afvikande från sydligare bildningar på grund
af förändrade fysiska lifsvillkor. De upptaga ett
vidsträckt område på ögruppens norra sida och bilda
en fast barriär, i hvilken några få öppningar förmedla
inträdet till det inre lugnare hafsområdet. Genom den
svåra inseglingen bereda dessa korallref öarna ett
kraftigt försvar. Vintertemperaturen är ovanligt hög
(jan. 16,6°, sällan under 10°) och klimatet sundt,
hvarför ögruppen besökes af nordamerikanerna under
vintern och våren såsom kurort. Hvarken källor
eller brunnar finnas, utan uppsamlas regnvattnet
till dricksvatten och andra behof i "tanks" eller
murade cisterner. Ögruppen eger i förhållande till
sin storlek en ganska rik flora, af hufvudsakligen
västindiskt ursprung, men så många främmande arter
hafva genom människors åtgärder inkommit, att det
är svårt att afgöra, hvilka sedan gammalt äro öarna
egna. Rosenlagern (Nerium oleander), i nyare tid
införd och ursprungligen planterad som prydnadsväxt
och till häckar, men nu spridd öfver hela ögruppen,
Bermuda-cedern (Juniperus bermudiana) och en liten
iridé (Sisyrynchium bermudiana) äro den nutida
florans mest karakteristiska växter. De flesta af
den tempererade och många af den tropiska zonens
kulturväxter gå väl till. Mest odlas liljor, tidig
potatis, lök (om vintern och våren), arrowrot och
tomater för export till Nord-Amerika. Födoämnen
importeras till större delen från Förenta staterna
och Canada. Införseln hade 1902 ett värde af 546,141
pund, utförseln af 129,000 pund st. Inkomsterna voro
1902 56,666 pund st. (däraf tullar 46,985 pund st.),
utgifterna 52,308 pund. Krigsstyrkan består af 2
bataljoner infanteri, 2 batterier artilleri och
2 kompanier genitrupper. Den lilla ön Ireland har
pansarbatterier och krigsvarf med stor simmande
järndocka, som nyligen utvidgats och förbättrats; den
äldre utfördes från England på 1840-talet. Öarna äro
genom telegrafkabel förenade med Halifax i Nova Scotia
samt med Turksön och Jamaica. Ögruppen förvaltas af
en guvernör och ett verkställande råd af 6 af kronan
utnämnda medlemmar. Representationen består af ett
öfverhus, legislative council, med 9 af kronan utsedda
medlemmar, och ett underhus, house of assembly, hvars
36 medlemmar väljas af befolkningen. Röstberättigade
äro alla, som ega jordegendom till ett värde af minst
60 pund st., valbara de, som ega sådan till ett värde
af 240 pund st. Omkr. l/3 af valmännen äro färgade. –
Ögruppen upptäcktes i början af 1500-talet (med
säkerhet före 1511, ty den finnes angifven på Petrus
Martyrs karta af detta år) af en spanjor, Juan de
Bermudez, men var länge illa ansedd af sjöfarande
och fruktad för sina stormar och undervattensref. En
till Virginien destinerad engelsk flottilj under
befäl af bl. a. sir George Somers (efter hvilken
ögruppen äfven benämnes) skingrades af en storm, och
amiralskeppet strandade vid B. i juli 1609, och denna
händelse blef anledning till öarnas kolonisation ett
par år senare. En 1610 skrifven, 1625 utgifven målande
beskrifning af denna storm och skeppsbrottets fasor,
författad af ett ögonvittne, W. Strachey, anses
hafva lämnat Shakspere motivet till den af honom
skildrade stormen i lustspelet "Stormen" (1:a akten).
Öarna blefvo sedan en koloni af Virginien, förvaltade
af det 1612 bildade Bermudakompaniet. 1824–61 voro
de deportationsort för brottslingar (sammanlagdt
ditsändes under hela tiden omkr. 9,000). De
engelske skalderna Marvell, Waller, Thomas Moore och
Montgomery hafva besjungit öarnas härliga klimat och
naturförhållanden, och den amerikanske humoristen Mark
Twain har skildrat dem i en rolig berättelse. Bland
den rätt rika litteraturen öfver ögruppen märkes ett
arbete på svenska, C. Forsstrands "Bland oleandrar
och liljor" (1895), som innehåller en utförlig
skildring af öarnas historia och naturförhållanden
äfvensom en ganska fullständig litteraturförteckning.
C. F.
Bermuda-båt, äfven kallad Mudian l. Mugian,
sjöv., på Bermuda-öarna bruklig enmastad båt med
egendomlig tackling. En sådan båt är kort och bred,
vanligtvis däckad, och ligger mycket djupt akter;
den har en dräktighet af 2–20 ton och för mycket
ballast af järn eller bly. Masten är mycket hög och
spetsig samt akterstagad (lutar bakåt). På denna föres
ett spetsigt, triangulärt segel, storsegel, hvars
höjd stundom är 2–3 gånger båtens längd (i kölen);
underkanten är fäst till en lång bom. Klyfvarbommen,
då sådan finnes, är mycket kort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
