Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergolja - Bergomum - Bergproberare - Bergqvara. Se Bergkvara. - Bergqvist, Bengt Jakobsson, teolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lysgasberedning, såsom brännmaterial för ångmaskiner, till
konservering af trä, till maskinsmörja o. s. v.; såsom
belysningsvätska kan den i allmänhet icke användas,
förrän den – genom en vid vissa
temperaturgrader utförd destillation och behandling med
kemikalier – blifvit renad, de flyktigaste delarna
frånskilda och de färgande samt illaluktande
föroreningarna förstörda eller aflägsnade. Utom den för
lampbelysning afsedda fotogenen erhållas vid
destillationen flere andra produkter, nämligen
petroleum-eter (keroselen, gazolin), den
flyktigaste och lättantändligaste af dem alla, kokande
redan vid +40–+80° C.; petroleumsprit
(bensin, petroleumbensin, konstgjord terpentinolja),
en likaledes mycket flyktig olja, kokande vid +80–
+120° C.; solar-olja, en mer eller mindre
gulaktig vätska kolrikare och mera tjockflytande än
fotogenoljan; smörjolja eller paraffinolja;
paraffin; asfalt, som återstår efter de tyngre
oljornas afdestillering, och koks, slutprodukten,
när destillationen drifvits till sitt yttersta. Stundom
uppsamlas petroleumetern och petroleumspriten
tillsammans, och det är just denna blandning, som utgör
den nu allmänt bekanta belysningsvätskan
gasolja.
Bergoljan har varit känd och använd sedan lång
tid tillbaka. Vid Babylons och Ninives uppbyggande
betjänade man sig af intorkad bergolja, eller asfalt,
såsom murbruk. De gamle egyptierna begagnade sig
af denna olja vid balsameringen af sina döde.
Herodotos talar om oljebrunnar på ön Zakynthos (nuv.
Zante) vid Greklands västkust, och Plinius samt
Dioskorides berätta, att vid den lilla staden
Agrigentum på Sicilien fanns en olja, som invånarna
uppsamlade och brände i sina lampor. Den s. k.
"eviga elden", som parserna dyrkade, anses med
säkerhet icke hafva haft någon annan orsak än
ständigt strömmande källor af bergolja och gas,
hvilka blifvit antända vid ytan. Icke heller i
Amerika är upptäckten af bergolja ny. Tillvaron af
densamma, antingen droppvis och i tunna skikt
flytande på vattenytan i sjöar och träsk eller såsom
bäddar af asfalt, bildad genom oljans intorkning,
väckte infödingarnas uppmärksamhet redan för flere
århundraden tillbaka. Af de hvite inbyggarna
iakttogs den först i midten af 1700-talet. Tillvaron
af några särdeles betydande kvantiteter olja i
Amerika synes dock hafva varit obekant ända till 1845,
då man i Pennsylvanien, vid borrning efter salt,
påträffade en ganska stark oljeåder. 1857 började
man genom borrningar söka efter större
oljekvantiteter, och före slutet af 1860 var antalet oljebrunnar
och borrhål ensamt i Pennsylvanien omkr. 2,000,
af hvilka 74 större, som genom pumpning gåfvo
2,093 hektoliter råolja om dagen. Sedan dess har
produktionen af olja ökats i oerhörd grad. – De
borrningar efter olja, hvilka åren 1867–69
verkställdes inom den siluriska formationen i Dalarna,
ledde icke till något lyckligt resultat.
E. E.
Vid användning af de ur bergolja erhållna lättare
produkterna till lysoljor eller för annat praktiskt
bruk måste hänsyn städse tagas till deras
lättantändlighet och däraf betingade eldfarlighet.
Tillverkning, raffinering, transport, förvaring och
saluhållande af dylika ämnen äro därför i de flesta länder
föremål för lagstadgade säkerhetsföreskrifter. I
Sverige gälla i sådant hänseende k. förordningarna af
26 nov. 1875 och 27 mars 1885 ang. eldfarliga
oljor (se d. o.) och vissa andra därmed jämförliga
vätskor. Såsom eldfarliga räknas enligt förordningen
petroleum och
närstående
kolväten, så framt
de vid profning i
Abels apparat vid
en värmegrad af
+40° C. eller
därunder afgifva
antändbar ånga.
Abels apparat för
undersökning af
eldfarliga oljor
(se fig.) består i
hufvudsak af ett
kombineradt luft-
och vattenbad B
–C–D, i
hvilket insättes en
behållare A,
påfylld till märket
a med den till
undersökning
afsedda oljan.
Genom två
termometrar, en i
petroleumkärlet b
och en i
vattenbadet, angifvas
resp.
temperaturer. Badet
upphettas med en
lampa försiktigt
till +55°. På
oljebehållarens
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
