Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergman, Torben Olof, naturforskare - Bergman, Johan Magnus, författare - Bergman, Israel, biskop. - Bergman, Karl Abraham, präst och reformvän - Bergman, Karl Johan, författare från Visby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga naturvetenskaperna, gjorde honom till
Wallerius’ efterträdare. Hans förtjänster om kemien blefvo
sedermera af omfattande art. Viktigast voro de
forskningar, genom hvilka han kan sägas hafva grundlagt
den analytiska kemien (jfr Analys 3). Af stor
betydelse voro hans arbeten öfver kräkvinsten,
blyhvitt, spansk gröna och knallguld, hans
undersökningar öfver de olika järnsorterna och stålets
sammansättning, öfver kolsyregasen, af honom kallad
luftsyra, samt öfver kropparnas frändskap, hvaröfver
han upprättade tabeller, som voro frukter af otaliga
försök och af hans samtid antogos såsom de
tillförlitligaste man då hade. Han fullkomnade blåsröret,
och hans förslag till kemisk benämningslära intog,
enligt Berzelius’ vitsord, det utmärktaste rummet af
alla försök i den vägen. B. var anhängare af den
flogistiska kemien och sökte på ett skarpsinnigt sätt
kvantitativt bestämma de olika metallernas halt af
flogiston. Han förklarade nämligen vissa metallers
egenskap att utfälla andra ur lösningarna af deras
kalker i syror bero därpå, att den utfällande metallen
afgifver flogiston till den upplösta metallkalken, då
denna utfälles i förening med flogiston, d. v. s.
såsom metall. Han sökte på detta sätt ordna
metallerna efter deras halt af flogiston. Hans
undersökningar af vattnet voro fullkomligare och noggrannare
än de, som gjorts före honom. Särskildt sökte han
utreda mineralvattnens kemiska sammansättning och
blef uppfinnaren af den då okända, konsten att på
kemisk väg eftergöra dem. – Betydande voro
slutligen hans arbeten inom mineralogien, genom hvilka
han spridde ett klart ljus öfver mineralens kemiska
sammansättning och blef en värdig föregångare till
Klaproth och Vauquelin.
Antalet af B:s skrifter, hvilkas innehåll är mycket
olikartadt, uppgår till en hög siffra. De flesta finnas
i akademiska disputationer och i
Vetenskapsakademiens handlingar, och många af hans arbeten
öfversattes på flere främmande språk. Han började samla
sina afhandlingar under titeln Opuscula physica et
chemica. Af dem voro vid författarens död 3 band
(1779–83) utkomna, och fortsättningen, likaledes
3 band, utgafs sedermera (1787–90) af Hebenstreit
i Leipzig. – Såsom akademisk lärare intog B.
obestridligen en hög rang. Af hans handbok i
mineralrikets skiagrafi, först tryckt på latin (Sciagraphia
regni mineralis secundum principia proxima digesti)
1783, utkommo inom två år 11 upplagor på 5 språk.
Hans föredrag beskrifvas såsom rikhaltiga, lefvande
och lättfattliga, och från när och fjärran kommo
vetgiriga män till Uppsala för att höra honom. Bland
hans många lärjungar må här endast nämnas Schéele,
J. G. Gahn, J. Afzelius (hans efterträdare), finnen
Gadolin och spanjoren d’Elhuyart. Se B. von Beskows
minnesteckning i Sv. akad:s handl., 32 d.
P. T. C.*
Bergman, Johan Magnus, författare, f. 1792
i Färgelanda socken af Älfsborgs län, blef 1811
student i Lund, 1816 medicine licentiat, 1817
bataljonsläkare vid Värmlands regemente, 1819 medicine
doktor, s. å. provinsialmedikus i Falu distrikt af
Stora Kopparbergs län och 1820 stadsläkare i Falun.
1848 erhöll han afsked från sistnämnda befattning.
Död 1867. – B. var en mångsidigt bildad,
företagsam och frisinnad man. Bredvid sin praktik
idkade han en ej obetydlig författarverksamhet. Af
hans i bokform utgifna arbeten må särskildt nämnas
Beskrifning öfver Stora Kopparbergs län (I., 1822),
Beskrifning om de nyaste och vigtigaste förbättringar
i brännvinsbränningen (1831; 2:a uppl. 1837),
Beskrifning om papperstak, samt deras anläggning och
skötsel (2 uppl. 1840), Resa i Rhentrakterna,
Schweitz och södra Frankrike (1845) samt Svenska
bonden och hans hemman. Bidrag till svenska
allmogens historia (1856, 2:a uppl. 1863). I tidningar
skref han en mängd uppsatser i olika ämnen. En
stor del af dessa uppsatser jämte reseskildringar,
utdrag af dagböcker m. m. utgåfvos 1876 under
titeln Valda smärre skrifter.
Bergman, Israel, biskop, f. 16 mars 1795 i
Attmars socken, Medelpad, där fadern var
bruksdisponent, blef student i Uppsala 1811, filos. magister
och docent i astronomi därstädes 1818, adjunkt vid
gymnasiet i Härnösand 1824, lektor i grekiska och
hebreiska vid samma läroverk samt pastor i de till
lektoratet hörande prebendeförsamlingarna 1833. Han
utnämndes 1848 till biskop i Härnösands stift, sedan
han uppställts å första förslagsrummet därtill, och
fick 1860 teol. doktorsvärdighet. 1864 erhöll B.
på begäran afsked från biskopsämbetet, hvarefter
han flyttade till Stockholm. Död 28 apr. 1876. Med
mångsidiga kunskaper förenade B. fromhet och nit
om såväl kyrkans som skolans förkofran. Hans
förmåga som lärare skattades högt. I tryck finnes af
hans hand endast Reflexioner öfver grundbegreppen
i algebra (1827) förutom några riksdagspredikningar
och tal.
(J. Hdr.)
Bergman, Karl Abraham, präst, reformvän
på det politiska och det pedagogiska området, f.
1800 i Vinslöfs socken, Kristianstads län, blef
student i Lund 1816 och promoverades 1823 till filos.
doktor. Han förordnades s. å. till konrektor vid
Malmö skola och 1827 till rektor vid Lunds
katedralskola, efter att i tvenne år hafva varit lärare
därstädes. Sedan B. yttermera förvärfvat medicine
doktorsgrad, undergick han präst- och
pastoralexamen samt prästvigdes 1830. Från 1831 var han
kyrkoherde i Vinslöfs och Näflinge församlingar
(Lunds stift) samt därjämte 1865–67 kontraktsprost.
Död i Vinslöf 1889. – B. var en bland de fem
stiftarna af Lunds akademiska förening.
Framstegsman till sina åsikter, deltog han såsom valdt ombud i
de bekanta representationsreformmötena i Örebro
1849 och 1850 samt i den stora reformdeputationen
till Stockholm 1865. Han kallades till referent för
Sverige vid evangeliska alliansens möte i Paris 1855.
I broschyren I hvad förhållande står presterskapet
till upplysning och schola? (1832) och den större
skriften Om svenska scholväsendet eller
elementarscholan (s. å.) förordade B. folkskolornas
sammanknytande med allmänna läroverken. Han skref vidare
Fri kyrka i fri stat (1866), Läran om lifvet, enligt
bibel och naturvetenskap (4 h., 1872–76) och flere
ströskrifter, öfversatte från engelska arbeten i
kyrkliga ämnen och var äfven verksam inom
tidningspressen. – En son till B. är chefen för
fortifikationen, generalmajoren Gustaf Alarik C:son
B., f. 1844.
Bergman, Karl Johan, författare, f. 8 juli
1817 i Visby, blef student i Uppsala 1835, filos.
kandidat 1842 och s. å. amanuens vid Uppsala
akademis museum, Svenska akademiens gustavianske
stipendiat samt filos. doktor. Han utnämndes 1843
till kollega vid Visby högre lärdomsskola och 1859
till lektor i latin och filosofisk propedeutik vid samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
