Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergaigne, Abel. Fransk språkvetenskapsman, indolog - Bergakung. Se Bergfolk. - Bergalli, Luisa, italiensk författarinna. - Bergama. - Bergamasker - Bergamaskit - Bergamo - Bergamo-olja. Se Bergamott-olja - Bergamott - Bergamott-olja - Bergamott-trädet. Se Citrus. - Berg-anden. Se Andfåglar. - Bergantin. Se Brigantin. - Bergara. - Bergarlön. Se Bärgarlön - Berg-art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Soc. de lingu. de Paris"); La place de l’adjectif
épithète en vieux français et en latin ("Mélanges
Graux", 1884); La syntaxe des comparaisons
védiques ("Mélanges Renier", 1886). Synnerligen
viktiga äro B:s arbeten på den indo-kinesiska
epigrafikens och kronologiens område: Une nouvelle
inscription cambodgienne; Les inscriptions sanscrites du
Cambodge; Chronologie de l’ancien royaume Khmêr
d’après les inscriptions; L’ancien royaume de Campa
dans l’Indo-Chinc d’après les inscriptions (alla i
"Journal asiatique"). De indo-kinesiska
sanskritinskrifterna hafva samlade utgifvits af B. och Barth
i "Notices et extraits" (bd 27).
K. F. J.
Bergakung. Se Bergfolk.
Bergalli, Luisa, italiensk författarinna. Se
Gozzi 1.
Bergama, stad i turkisk-asiatiska vilajetet Aïdin
(Mindre Asien), ej långt från Medelhafvet, norr om
Smyrna. 14,500 inv. Nu mycket förfallen. Präktiga
fornlämningar efter det gamla Pergamon.
Bergamasca, gammal italiensk dans från
Bergamo, torde varit känd i England redan på
1500-talet, enär den omtalas hos Shakspere. Till Sverige
nådde den senast i början af 1600-talet. Från de
högre klasserna vandrade den ned till folket. Som
folkdans omtalas den här först af G. J. Wallerius
1706 och senast af A. G. Rosenberg 1876. Jfr T.
Norlind, "Svensk musikhistoria" (1901).
A. L.
Bergamasker, invånare i Bergamo (se d. o.).
Bergamaskit Luch., mimer., en
hornblände-varietet, i hvilken magnesium ersatts af järn och kalcium
delvis af natrium.
A. Hng.
Bergamo. 1. Provins i Lombardiet, norra Italien.
2,759 kvkm. 467,596 inv. (1903), 169 på 1 kvkm.
Norra delen, som heter Bergamasca, fylles af
Bergamasker-alperna (högsta topp: Monte Redorta, 3,037
m.), men den södra tillhör den lombardiska slätten.
På slättlandet odlas mest vin och mullbärsträd för
silkesmaskar; den fordom betydande fårskötseln
("bergamasker-fåret") ligger däremot numera nere.
Bergsbruket omfattar i synnerhet järn, marmor och
slipstenar. Invånarna, bergamasker, hafva en
egendomlig dialekt och äro kända både för sin
råhet och för sin slughet, hvarför putsmakarna i de
italienska folkkomedierna pläga framställas såsom
bergamasker. - 2. Hufvudstad i denna provins,
vid foten af Alperna, 386 m. ö. h. 47,772 inv.
(1901). Består af den amfiteatraliskt liggande gamla
staden (Città) och den på slätten liggande nya
staden (Borghi). Den förra är omgifven af murar, som
nu förvandlats till promenader. Midt i gamla staden
ligger Piazza Garibaldi, kring hvilken stadens
viktigaste byggnader ligga, nämligen domkyrkan,
ursprungligen uppförd af Ant. Filarete (1350), men
i 17:e årh. helt och hållet ombyggd; det märkvärdiga
medeltidspalatset Palazzo vecchio (Broletto); kyrkan
Santa Maria (färdigbyggd 1137) med grafvård öfver
den i B. födde kompositören Donizetti; slutligen det
praktfulla Capella Colleoni. På piazzan äro resta
bildstoder af Garibaldi och Torquato Tasso (hvars
fader var född i B.). I den nya staden ligga
Accademia Carrara, med en förträfflig tafvelsamling, och
det s. k. Fiera, en stenbyggnad med 540 bodar
och fyra stora salar, där en gång hvarje år (26 aug.
–7 sept.) hålles en marknad, Bartolomeus-mässan.
I B. finnas dessutom en målar- och
bildhuggarakademi, ett lyceum, två gymnasier, ett bibliotek
med 100,000 band m. m. Liflig handel; fabrikation
företrädesvis af sidenvaror, metall-, cement- och
trävaror. B. är säte för en prefekt och en biskop.
Staden, som i forntiden hette Bergomum, var anlagd
af gallerna, blef sedermera romerskt municipium och
förstördes af Attila 452 e. Kr. Under langobardernas
tid var B. säte för egna hertigar. 1428 kom det
under Venezia, 1814 under Österrike. Sedan dess
har staden delat det lombardisk-venezianska rikets
öden.
(J. F. N.)
Bergamo-olja. Se Bergamott-olja.
Bergamott, gruppnamn för en del små, runda
päronsorter. Det är ännu oafgjordt, om namnet
syftar på Bergamo i Lombardiet eller Pergamum
(Bergama) i Mindre Asien eller om det möjligen
är en förvrängning af det turkiska "beg armoud"
(= furstligt päron). Se vidare Päron.
C. G. D.
Bergamott-olja (Bergamo-olja),
Ætheroleum Bergamottæ, farm., den flyktiga oljan ur
fruktskalen af Citrus Bergamia Risso, ett litet träd
af nat. fam. Aurantiaceæ, hvilket ganska mycket
liknar pomeransträdet. Bergamott-oljan erhålles från
Reggio i Kalabrien, där trädet odlas, och framställes
på samma sätt som citronolja (se d. o.). –
Bergamott-oljan är tunnflytande, har en blekt
grön-gulaktig färg, egendomlig, behaglig lukt, något bitter
smak och svagt sur reaktion. Specifika vikten är omkr.
0,88. Oljan består af flera kolväten (terpener) och
produkter af dessa.
O. T. S.*
Bergamott-trädet, bot. Se Citrus.
Berg-anden. Se Andfåglar, sp. 960.
Bergantin, sjöv. Se Brigantin.
Bergara, stad i baskiska provinsen Guipuzcoa i
Spanien. Se Vergara.
Bergarlön. Se Bärgarlön.
Berg-art, geol., en af ett eller flere mineral
eller mineralfragment bestående stenmassa, som kan
sägas utgöra en mera betydande del af den fasta
jordskorpans byggnad. Det finnes många slags
bergarter, olika i afseende på mineralsammansättning,
struktur, hårdhet, färg och uppkomstsätt m. m.
Marmorn består af ett enda mineral (kalkspat), granit
och gnejs däremot af minst tre mineral (fältspat,
kvarts och glimmer). Marmor, granit och flere andra
bergarter hafva kristallinisk struktur och kallas därför
kristalliniska bergarter. Sådana
bergarter, som utgöras af medelst något bindemedel
sammankittade, vanligen mer eller mindre afrundade korn
eller fragment af andra bergarter, benämnas
klastiska eller brottstycke-bergarter, t. ex.
konglomerat, sandsten, lerskiffer m. fl. Dessa och
några andra förekomma såsom hvarftals öfver
hvarandra liggande, parallella lager eller skifvor, som
vanligen hafva en stor utsträckning i längd och bredd,
men en jämförelsevis mycket mindre tjocklek. De
kallas därför lagrade eller skiktade, äfven
sedimentära, emedan de ursprungligen äro
bildade hufvudsakligen genom de särskilda
beståndsdelarnas eller kornens aflagring i vatten. Andra
bergarter (granit, diabas m. fl.) förekomma icke i på
hvarandra liggande lager; icke heller hafva
beståndsdelarna den anordning i parallella planer, hvilken
är så utmärkande för många af de lagrade
bergarterna. De uppträda däremot i större eller mindre
bergmassor, som äro helt igenom likartade, eller i
form af s. k. "gångar", och de kallas därför
massformiga bergarter. Vanligen hafva de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
