Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1427-1428 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berg, Karl Johan, ämbetsman f. 1819 i Stockholm. - Berg, Kristen, dansk politiker f. 1829 i Fjaltring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

B. haft sig anförtrodda flera offentliga uppdrag,
vittnande om det anseende han förvärfvat såsom en af
landets insiktsfullaste och skarpsinnigaste jurister. Så
förordnades han 1856 till
ledamot i en kommitté för
utarbetande af förslag till
disciplin- eller
ordningsstadga för krigsmakten,
1865 till ledamot i den
s. k. unionskommitttén
och 1875 till ordförande
i nya lagberedningen.
Han afgick som
ordförande 1883, men deltog
i beredningens arbete
till 1893, enligt
förordnande. 1863 valdes han
till stadsfullmäktig för



hufvudstaden och utsågs därjämte till vice ordförande
i fattigvårdsnämnden och till ordförande i Klara
församlings fattigvårdsstyrelse, hvilka uppdrag han
1867 afsade sig. 1859 förordnades B. af
regeringen till ledamot i direktionen öfver Stockholms
allmänna barnhus, hvilken plats han innehade till
1867, och 1875 till vice ordförande i direktionen
öfver Allmänna institutet för döfstumma och blinda.
– Sistnämnda år valdes han till ledamot af
riksdagens andra kammare för Stockholms stad, hvilket
ledamotskap han 1882 afsade sig. 1888 var han
ledamot af kyrkomötet och ordförande i dess
lagutskott. Vid jubelfesten i Uppsala 1877 kreerades
han till juris hedersdoktor.

Då B. såsom statsråd icke tillika beklädde
chefskapet för något statsdepartement, har han icke
särskildt fäst sitt namn vid någon af de många och
viktiga reformer, som genomfördes under de år han
tillhörde konungens råd; men genom sina insikter
och sitt säkra omdöme grep han kraftigt in i nästan
alla viktigare ärenden, som afgjordes under den
ifrågavarande tiden, liksom han städse med värme
och talang förde regeringens talan inför
representationen. – Såsom riksdagsman yttrade sig B.
hufvudsakligen i lagfrågor. Liksom flere andra af de män,
hvilka samtidigt med honom tillhörde statarådet,
bekämpade han det vid 1876 års riksdag antagna
förslaget om inrättandet af ett statsminister-ämbete.
– Om ordnandet af hufvudstadens fattigvård inlade
B. såsom fattigvårdsnämndens förste vice ordförande
stor förtjänst. Därjämte må nämnas att han, sedan
den s. k. Stockholms allmänna skyddsförening år
1866 bildats, såsom vice ordförande i föreningens
centralkommitté under många år nitiskt verkade för
föreningens välgörande syften.
C. W.*

Berg, Kristen, dansk politiker, f. 18 dec. 1829
i Fjaltring vid Lemvig, tillhörde en gammal
bondesläkt och tog namn efter födelsegården (Bjerg). Han
erhöll sin utbildning på Ranum seminarium, af L.
K. Müller, i afgjordt grundtvigiansk riktning. 1852
blef han lärare vid borgarskolan i Kolding, där han
åstadkom väsentliga framsteg i skolväsendets
utveckling, och flyttades 1861 till ön Bogö, där han öfvade
ännu större inflytande i samma riktning och själf
grundlade en navigations- och en realskola. I jan.
1865 valdes han i Koldingkretsen till ledamot af
riksrådets folketing. B. kom tidigt att spela en roll under
förhandlingarna om grundlagens revision; han ville
göra denna så varsam som möjligt, men röstade likväl
för ändringen och tog äfven till orda för den vid dess
slutliga antagande i riksdagens folketing, till hvilket
han valdes juni 1866 och som han sedan oafbrutet
tillhörde ända till sin död. Han slöt sig strax till
den nationella vänstern, utöfvade väsentligt inflytande
1867 på den nya härordningens antagande och hade
därigenom befäst sin ställning för framtiden som en
af tingets ledande medlemmar.

B. tog 1870 viktig del i sin grupps sammanslutning
med de två andra vänstergrupper, som han dittills
kraftigt bekämpat, och
var de följande åren en
af denna
sammanslutnings, den "förenade
vänsterns", ledare och dess
förnämste talare. Vid
folketingsvalen 1872
utvecklade han en
häpnadsväckande verksamhet som
kringresande agitator (han
for 4,500 km.) för att
skaffa sitt parti
majoritet, och då detta hade
lyckats, om också blott
med ett par rösters



öfvervikt, ville han strax ha dess inflytande fastslaget
som ledande faktor vid statens styrelse, utan att bry
sig om regeringens eller landstingets motstånd.
Härmed började den stora politiska strid för "folkets
själfstyrelse", som satte sin stämpel på det offentliga
lifvet i Danmark under en människoålder. B. kastade
sig in i denna strid med brinnande ifver, offrade
alla sina krafter för densamma och förde den med
outtröttlig uthållighet, stundom med obehärskad
våldsamhet. Ständigt ledamot af folketingets
finansutskott, hvars ordförande han var 1872–78, satte
han sig in i alla finanslagens enskildheter med
beundransvärd flit och tog dessutom del i dryftandet
af nästan hvarje viktigt lagförslag. Vid sidan häraf
tog han liflig del i den offentliga agitationen, dels
på folkmöten, dels genom grundläggningen af en
mängd tidningar, först "Kolding folkeblad", därpå
tidningar rundtomkring i norra Jylland och norra
Själland. Efter en häftig sammanstötning med
kultusministern Worsaae tog han 1874 afsked från sin
lärarbefattning, men bibehöll likväl sin förbindelse med
Bogö och fick till och med öknamnet "kungen på
Bogö". 1876 bosatte han sig i Hilleröd och blef
där 1880 medlem af "byrådet", men flyttade 1883
till Köpenhamn.

Då valen 1876 hade gifvit vänstern ett stort flertal
i folketinget, eggade B. i sin otålighet sitt parti till
vidtagande af sådana ändringar i finanslagen, att
enighet med landstinget icke kunde ernås, och den
första provisoriska finanslagen utkom 1877. Därefter
sökte partiets flertal att i godo komma öfverens med
regeringen, men missnöjd därmed, utträdde B. våren
1878 och bildade en egen grupp, den radikala
vänstern. Efter att i tre år ha fört en förbittrad strid
med sina forne meningsfränder och därvid ådragit
sig allvarliga nederlag i fråga både om en ny
härordning 1880 och om den militära strafflagen 1881,
närmade han sig åter den moderata vänstern och blef
okt. 1883 talman i folketinget. Han inledde den
s. k. "visnepolitiken" (obstruktionen), var 1883 med
om att grundlägga "danska vänstern" (en förnyelse
af den "nationella vänstern" 1866–70) och blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>