Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1403-1404 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berceuse - Berch. 1. Karl Reinhold B., numismatiker 2. Anders B., nationalekonomisk författare - Berchem, Claes (Nicolaes) Pietersz., holländsk landskaps- och djurmålare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Berceuse [-sös], fr., vaggsång, vaggvisa.

Berch [bärk]. 1. Karl Reinhold B.,
numismatiker, f. 1706 i Stockholm, student i Uppsala
1723, ingick 1732, efter
en utrikes vetenskaplig
resa, i antikvitets-arkivet,
utnämndes 1739 till
kommissionssekreterare vid
den svenska beskickningen
i Paris, blef 1749
ledamot af
Vetenskapsakademien och 1750 sekreterare
i antikvitetsarkivet. Han
blef 1755 kansliråd och
upphöjdes 1762 i adligt
stånd, men tog aldrig
inträde på riddarhuset. Död
i Stockholm 1777. B.



var en framstående myntkännare och ökade
ansenligt arkivets svenska och romerska myntskatter,
hvarjämte han upprättade en förteckning öfver dess
handlingar samt riktade det med egna beskrifningar
och allehanda nyttiga arbeten. Äfven på
häfdaforskningens område intog han ett aktadt rum och
utmärkte sig särskildt genom en sträng kritik. Utom
en stor mängd afhandlingar i kulturhistoria och
myntväsende efterlämnade han Namnkunnige svenske
herrars och fruers skådepenningar, med bifogade
lefvernesbeskrifningar (3 flockar, 1777–81) samt
"korta utkast" till lefnadsteckningar öfver svenska
regenter och deras gemåler, från och med Gustaf
II Adolf till och med Fredrik I (1788).
(Hs Hd.)

2. Anders B., den föregåendes broder,
nationalekonomisk författare och förste innehafvare af
den nationalekonomiska lärostolen vid Uppsala
universitet, f. 1711 på Larsbo bruk i Dalarna. Efter
studier särskildt i matematik – som ej fullföljdes
till magistergraden, ehuru B. 1731 utgaf och
försvarade en afhandling – tjänstgjorde han som
auskultant i kommerskollegium och dessutom som
sekreterare i deputationer (utskott) vid två riksdagar,
tills han 1741 af sekreta handels- och
manufakturdeputationen utsågs att bekläda "jurisprudentiæ,
oeoonomiæ et commerciorum" professuren, som detta
år kom till stånd – den andra i sitt slag i Europa.
Ständernas anmärkningar jämte misstro mot
professuren från andra håll påskyndade utgifningen af
skrifterna Sätt att igenom politisk arithmetica utröna
länders och rikens hushåldning (1746, anonym) och
Inledning til almänna hushålningen, innefattande
grunden til politie, oeconomie och cameral
wetenskaperne, til deras tiänst som biwista de almänne
föreläsningar inrättad (1747, tysk öfv. 1763). Det
senare arbetet är B:s förnämsta; det "gör med skäl
anspråk på att vara det första inom vår litteratur,
som söker att för statshushållningen framställa en
vetenskaplig teori, grundad på allmängiltiga
sanningar och utgör sålunda en verklig lärobok i
statshushållningens elementer" (Arnberg). Ständerna
tillsågo att deras professor undervisade i
öfverensstämmelse med det antagna ekonomiska systemet, och
B:s systematiska bok kan därför anses som uttryck
för den officiella frihetstidsmerkantilismen. Helt
naturligt blir då ordningen ("politien") för honom
hushållningens viktigaste del; befolkningens
fördelning på de olika yrkena och dessas reglerande blir
en hufvuduppgift för de maktegande, liksom
utestängningen af utländska produkter genom tullar och
importförbud. Utrikeshandeln visar enligt B. landets
total-vinst eller -förlust, men B. är lika långt som alla
de andre framstående merkantilisterna från att se
landets rikedom i penningar; tvärtom anser han med
rätta en alltför stor penningcirkulation skadlig,
framför allt för exporthandeln. Sitt vakna intresse för
näringslifvets uppmuntran visade han genom
upprättande af ett slags handels- och industrimuseum,
"Theatrum oeconomico-mechanicum" i Uppsala, som
nu är införlifvadt med Nordiska museet och har
intresse för vår odlingshistoria. 1770 lämnade B.
sin professur för att bli universitetets räntmästare
och dog 1774. Litt.: Arnberg, "Anteckningar om
Frihetstidens politiska ekonomi" (1868).
E. Hkr.

Berchem, Claes (Nicolaes) Pietersz.,
holländsk landskaps- och djurmålare samt etsare, f.
1620 i Haarlem, d. 1683
i Amsterdam. Han var
lärjunge af sin far,
stillebensmålaren Pieter
Claesz. och J. van Goijen,
af hvilka han dock tog
ringa intryck, men äfven
af sin svärfar, J. Wils,
som var elev af J. Both
och som starkare
inverkade på honom och utan
tvifvel var den, som kom
honom att välja den
sydländska naturen till
föremål för sina



landskapsskildringar – att B. någonsin själf skådade
Italien är ovisst, men troligt. Andra, som
påverkade honom, voro Elzheimers lärjunge Cl. Moeijaert
samt P. de Grebber och slutligen J. B. Weenix,
hvars arbeten utgjorde förebilden för B:s
hamnstycken. B. inskrefs 1642 i Haarlems målargille,
men var sedan verksam i Amsterdam. Förutom
många egna taflor målade han ofta staffage i J. van
Ruisdaels och A. van Everdingens taflor. Han hade
dessutom en mängd lärjungar, såsom K. du Jardin,
H. Mommers, J. van der Meer d. y. i Haarlem, M.
Carré, Justus van Huijsum, W. Romeijn, D. van
Berghen och Jacob van Huchtenburgh. Med
förkärlek målade B. vackert komponerade, idylliska,
romantiskt uppfattade italienska landskap med
glödande sol, klar, genomskinlig luft, af grönskande
växter bevuxna ruiner och utomordentligt väl
utfördt staffage af herdar, bondfolk, kor, får och
getter, som i hans taflor äro tillmätta så stort
utrymme, att dessa lika väl kunna kallas djur- som
landskapsmålningar. Att märka är emellertid, att
B:s landskap ingalunda utgjorde några efterbildningar
af de italienske konstnärernas verk, utan återge den
sydländska naturen, sedd med germanska ögon. Men
B. målade äfven sydländska hamnmotiv, jaktstycken,
till och med nordiska vinterlandskap, ja, i sin ungdom
dessutom bibliska och mytologiska saker. Han var
med andra ord mycket mångsidig och särdeles
produktiv. Också förekomma ännu i dag hans
målningar mycket talrikt. Rikast är han företrädd i
Dresdens och Petersburgs museer, men han är
representerad äfven i de flesta andra offentliga
samlingar och i många privata. Nationalmuseum har af
hans hand fyra Italienska landskap och ett sydländskt
Hamnstycke, alla signerade; i den forna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>