Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beltsassar - Beltrame, Giovanni, italiensk språkforskare och resande - Beltrami, Giulio Cesare, italiensk patriot och resande - Beltrami, Eugenio, italiensk matmatiker - Beludsjistan - Beluga - Belum skans - Belur-tag - Belus (nu Nahr Namen) - Belutsjer - Belutsjistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Daniel i Babel (Dan. 1: 7; 2: 26 m. fl.). Namnet
motsvarar möjligen ett babyloniskt: Balatsu-usur;
Daniels bok (kap. 4: 5) såg däri en sammansättning
med det babyloniska gudsnamnet Bel.
E. S–e.
Beltrame, Giovanni, italiensk språkforskare
och resande, f. 1824, gjorde missionsresor i
Nilområdet på 1850-talet och företog från Gondokoro
åtskilliga ströftåg genom fullkomligt obekanta
områden, for 1859 uppför Sobatfloden samt återvände
1862 till Italien, där han, såsom abbot i Verona,
sedan var sysselsatt med lingvistiska arbeten, bl. a.
grammatik och ordbok öfver dinkaspråket (1880).
Beltrami, Giulio Cesare, italiensk patriot
och resande, f. 1779, d. 1855, måste 1821 såsom
anhängare af carbonari flykta till Amerika. Där
slöt han sig 1823 till en af major Long ledd
vetenskaplig expedition, som hade till ändamål att uppsöka
Mississippis källor, men han skilde sig från sina
följeslagare och hade den lyckan att, efter många
svårigheter och faror, upptäcka nämnda källor. Han
beskref sin upptäckt i La découverte des sources du
Mississippi (1824) och i A pilgrimage in America
leading to the discovery of the sources of the
Mississippi (1828). Efter några års vandringar i Mexico
begaf han sig 1827 till London och 1830 till Paris,
där han utgaf Le Mexique (1830). Efter flere års
vistelse i Heidelberg, Wien och Bonn bosatte han
sig i sitt fädernesland.
(G. Stg.)
Beltrami, Eugenio, italiensk matematiker, f.
1835 i Cremona, blef 1862 e. o. professor i Bologna,
1863 ord. professor i Pisa, 1866 åter i Bologna,
1873 i Rom, 1876 i Pavia och 1891 i Rom. Död
1900. B. utgaf viktiga arbeten i analytisk geometri
och i matematisk fysik. Mest känd torde B. vara
genom sitt klassiska arbete Saggio di interpretazione
non-euclidea (i "Giornale di mat.", VI, 1868),
hvari han visar, att den bolyai-lobatjevskiska
geometrien är realiserad på ytor af konstant negativ
krökning.
H. v. K.
Beludsjistan, rike i Asien. Se
Belutsjistan.
Beluga (rättare Bjeluga), zool. Se
Hvaldjur.
Belum skans, en vid Ostes utlopp i Elbe befintlig
skans, som vidmakthölls af svenskarna till 1680, då
den raserades. 1699 började en ny skans byggas,
som intogs af danskarna 1712.
L. W:son M.
Belur-tag, berg i Asien. Se Bolor-tag.
Belus (nu Nahr Namen), en 12 km. lång
kustflod i Palestina, hvilken utmynnar i Medelhafvet,
s. om Akka. Berömd i forntiden genom sina
purpursnäckor.
J. F. N.
Belutsjer, folkstam. Se Belutsjistan och
planschen Asiatiska folk.
Belutsjistan, Beludsjistan l.
Balutsjistan är sydöstra delen af Iranplatån och ligger
mellan 24° 50’ och 32° 10’ n. br. samt mellan 61° 20’
och 70° 30’ ö. lgd. Det gränsar i s. till Indiska
oceanen, i ö. till brittiska Indien, i n. till Afganistan och
i v. till persiska provinsen Kirman. Kusten är fattig
på vikar; dess bästa hamnar äro Sunmianiviken och
staden Gwadar. Dess sydligaste udde är Kap Monz
(Ras Muwari), där Khirdar-kedjan löper ut i hafvet.
Parallellt med kusten löpa bergsryggar, som äro en
fortsättning af Zagrosbergen, och hvilka slutligen böja
sig mot n. ö. samt öfver Quettaplatån sammanhänga
med Suliman-(Soliman-)bergen, Iranplatåns östra
kantberg. Det nordöstliga hörnet är landets högsta
del; söder om Quettaplatån når en topp 3,270 m.
Två vägar leda från Indusdalen upp till denna platå,
den sydligare går genom det viktiga Bolanpasset
(1,680 m.); på båda äro nu järnvägar dragna. Från
platån går vägen till Kandahar i Afganistan genom
Kodjakpasset (2,260 m.), till hvars närhet järnvägen
nu hunnit. Gränsen mot Afganistan markeras af
några i östvästlig riktning gående kedjor. Landet
blir alltså tämligen väl begränsadt mot alla håll,
utom mot väster. Från detta håll skjuter
Sarhadplatån långt in med öknarna Sistan och Charan (de
gamles Gedrosiska öken). Norr om platån ligger ett
stort träskområde med sjön Lora-Hamun i ö. och
saltstäppen Gud-i-Sirreh i v. Någon större flod finnes
ej, men från det nordöstra berglandet strömmar en
mängd forsande floder åt s. v., hvilkas vatten
begagnas till att bevattna fälten. Klimatet är i den
norra, högre delen strängt kontinentalt med snö och
ända till -13° C. på vintern samt 40° varmt på
sommaren. I den lägre, södra delen är sommaren
odrägligt het, vintern sval och torr.
Sydvästmonsunen medför regn i juni–juli, men äfven under
febr.–mars faller nederbörd. Själfva kustbältet är
en del af den "heta kusten" (Germesir) och är mycket
osundt. – Den stora sommarhettan och fattigdomen
på regn göra, att större delen af landet består af nakna
klippor, öknar och stäpper, och invånarna lefva
hufvudsakligen af kamel-, får- och hästafvel.
Kulturoaser träffas, där käll- och flodvatten finnes i
tillräcklig mängd. I sådana dalar växa vilda oliv-,
mandel- och persiketräd och alla medelhafsområdets
fruktsorter. Åkerbruket producerar där hvete, korn,
ris, majs, tobak, bomull och utmärkt indigo. I
bergstrakternas skogar förhärskar Pistacia cabulica.
Af vilda djur märkas leopard, varg, sjakal, tigerkatt,
vilda getter, får och åsnor, antilop, björn och
stenbock. – Af mineral förekomma guld, silfver,
koppar, bly, järn, tenn, antimon, svafvel, alun, salt
och salpeter. – B:s hela areal är 342,682 kvkm.
Det delas i det egentliga B. (224,054 kvkm.), som
lyder under kanen i Kelat, samt det brittiska B.
(118,628 kvkm.). Det egentliga B. består af följande
provinser l. landskap: stammarna marris och bugtis
områden längst i n. ö., hvilka stå under brittisk
öfverhöghet, utan att tillhöra brittiska B., Katsji
(Kachh-Gandava) s. om de förra, Djalawan
(Ihalawan) s. om Kelat vid östra gränsen, Lus (Las) vid
hafvet i sydöstra hörnet, Sarawan v. om Kelat och
Mekran vid kusten i v., där dock ett litet område
tillhör imamen af Maskat. Till namnet stå dessa
områden under kanens af Kelat öfverhöghet, men i
verkligheten är denne beroende af England, som enligt
fördraget 8 dec. 1876 (genom hvilket i hufvudsak
bestämmelserna i det redan 1854 med kanen af
Kelat-staten slutna, men under 20 år icke i kraft trädda
fördraget förnyades) lämnar honom ett årsunderhåll
(5,000 pd st.) och hjälp att upprätthålla lugnet
i sitt land, mot det att England har rätt att anlägga
militärstationer och i synnerhet sörja för den fria
trafiken genom Bolanpasset. Sedan 1877 residerar i
Kelat en general (generalguvernörens i Indien agent)
som högste brittiske ämbetsman. 1887–88
fastställdes gränsen mellan Sind och B. definitivt. Genom
fördrag af 1883 öfverlät kanen förvaltningen af
distrikten Quetta (Ketta) och Bolan, som sedan 1877
förvaltats af britter för kanens räkning, fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
