Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Karl Mikael B., en af Sveriges ypperste, mest originelle skalder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han blef, ty han skildrar tidens unga dam som en
flyktig, behagsjuk fjolla, hvars enda intresse är
toaletten och enda sysselsättning nöjet. Dikten,
egentligen ett inlägg i en då under flera år pågående
pennfäktning om kvinnan, delvis om kvinnans emancipation,
drog med sig en flod af broschyrer, de flesta riktade
mot B:s anonyma poem, som i början af 1760-talet
gaf stoff åt Fredmans testamente n:r 139, äfven då
 |
| Det hus, där Bellman föddes. |
väckande repliker. Hösten 1758 gick B. fortfarande
på prof i banken. Men 3 nov. finna vi hans namn
i Stockholms nations album i Uppsala. Han var
student, besökte föreläsningar och hade i perspektiv en
akademisk examen. Huru långt han kom med
studierna, är obekant. När han i sina vers talar om
Uppsala, gör han narr af både lärare och lärdom.
Efter en eller par terminer återvände han till
Stockholm, återtog sin verksamhet i banken och befordrades
till extra ordinarius 27 juni 1759. Vederbörande
kallade honom flitig och skicklig, och 1764 fick han
af annan myndighet vitsord att "hafva lagt god
grund uti ekonomiska studier".
De år, som nu följde, blefvo i viss mån ödesdigra.
Under 1759 och 1760 skrifver ynglingen psalmer,
i hvilka man upptäcker ruelse och syndaskuld
äfvensom en viss fördjupning af motivet, större mognad
och lifligare färg. Under 1760 följer Månan, en
satir öfver frihetstidens politiska förhållanden,
partihat och kannstöperier, och s. å. uppvaktar han
bankofullmäktige med en versifierad nyårsönskan,
prisande banken, "detta ädla rikets verk". Som
belöning utanordnades åt skalden en gratifikation af
150 daler kopparmynt. Under 1761 öfversätter han
"Christian Scrivers sanna kristendom eller utdrag
af dess själaskatt" (efter Schmeltz), en bok, som
tillegnades kungahuset. Men våren 1763, berättar
unge Karl Bonde, var han känd för sina "sånger
och tokerier", d. v. s. visor, burna af yster glädje,
af ett sorglöst försjunkande i ögonblicket, hymner
till Venus och Bacchus, interiörer från källaren,
Bollhusets maskerader, danser och dryckeslag på
utvärdshusen, följda af grämelsen dagen efter, alster
af en poet, som börjar finna den miljö, i hvilken
hans sångmö trifves...
B. hade lärt känna den under 1760-talet
härskande nöjeskult, åt hvilken äfven bankherrarna
offrade. Och i november 1763 erforo bankens
kommissarier, att en hel del af den yngre personalen
"genom ovarsam hushållning och slösaktighet"
befann sig i "ett så gäldbundet tillstånd, att någon
olägenhet i anseende till verkets kredit kunde
befaras". Några voro lagsökta, andra höllo sig dolda,
af fruktan för gäldstugan, där flera hamnat, många
hade rymt, och alla hade en gås oplockad med
slottskansliet. Den fulaste orlofssedeln får (1764) B.,
hvilken "möjligen varit den, som i detta vingleri
inledt" kamraterna. Redan förut hade likväl denne
begärt sitt afsked, enär han icke, trots "arbetsamhet och
skicklighet", vunnit befordran, och på grund af
intrasslade affärer rymt till Trondhjem. Återkommen
på lejd, fick han tillfälle att i ro underhandla med sina
björnar – ett besvär, som öfverläts åt fadern och
svågern, Arrhén von Kapfelman, kämnär och
ekonomihofmästare hos Fredrik Adolf. Skulderna
utgjorde omkring 18,000 daler kopparmynt, det blef
konkurs, borgenärerna stämplade gäldenären som en
brottsling, hvilken vårdslöst försatt egna och andras
medel, dem han olofligen tillskansat sig. Fadern,
som pensionerad och i knappa villkor bodde på Årsta,
sedan på Visbohammar i Södermanland, lyckades
emellertid genom en vän, kommissarien Lissander,
placera sonen i manufakturkontoret, hvars fullmäktige
22 nov. 1764 antogo honom till extra ordinarie.
Med gladt hjärta återvände B. till Stockholm efter
sin vistelse hos föräldrarna, där han skrifvit visor
om landets obehag för stadsbarnet, om längtan efter
nöjen och stallbröder, om framtidens hägrande paradis
med guld, vin och kärlek. Sitt drömda eden fann
han dock ej – åtminstone icke i manufakturkontoret.
Hans arfvode, som 1765, föräldrarnas dödsår,
utgjorde 460 daler kopparmynt, steg visserligen 1766 till
561 daler, men när kontoret sistnämnda år indrogs af
mösspartiet, stod han brödlös. En räddningsplanka
mötte honom i den 1765 inrättade
generaltulldirektionen, där han 1767 blef e. o. kanslist, 1768 kopist
och 1770 ordinarie kanslist med en inkomst af 250
à 350 daler silfvermynt. Under 1771 t. f. notarie,
flyttades han, då direktionen upphörde att
fungera, 1772 på indragningsstat med bibehållande
af lönen. Att B. icke var oduglig som
tjänsteman, torde framgå af hans karriär. Att tjänsterna
indrogos, var icke hans fel. Dessutom började sången
mer och mer rycka bort honom från de prosaiska
ämbetsskrifvelserna. I likhet med flera kamrater fick
han 1775 böta 5 daler silfvermynt, enär han icke,
såsom instruktionen bjöd, infann sig vid
protokollsföringen af de till kammarkollegium öfverflyttade
tullärendena. Hejdad på ärones trappa i ämbetsverken,
steg han dess högre som skald. Det var nämligen
1765–72 han diktade sina bibelparodier, sina
flesta ordenskapitel och ett femtiotal af Fredmans
epistlar, utom hufvudparten af de kväden, hvilka
sedan samlades under rubriken Fredmans sånger och
testamente. Hans reflekterande lyrik och de visor
om småfolk på landet eller i staden, som han skref
de första åren af 1760-talet, blotta hans frändskap
med Dalin, af hvilken han, utom rent yttre anslag
och omkväden, ärft en bred, folklig humor, en
konkret stil, en yfverboren svenskhet och hjältedyrkan.
Men de säga oss mera, de peka på egenskaper, som
göra B. till vagabondpoeten par préférence. Han
är en kanske omedveten iakttagare af allt, som
kommer i hans väg. Ingen detalj undgår honom, intet
är så ringa, att han försmår det. Högt och lågt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0684.html
