Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1227-1228 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behrens, Bertha, tysk romanförfattarinna, pseud. W. Heimburg, f. 1850. - Behrens, Peter, tysk konstnär, f. 1868 - Behring, Vitus, upptäcksresande. Se Bering. - Behring, EmilAdolf von, tysk läkare och bakteriolog. - Behrmann, Hans Henrik, dansk historiker. - Behållare - Behärska - Beibars. Se Bibars. - el-Beidâvi, Nâssir al-din Abû said Abdallah - Beier. Se Beijer. - Beierland (Hoeksche Waard) - Beige - Beijer (Beier). 1. Johan (von) B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

noveller, som vunnit stor popularitet genom
uppfinningens liflighet och den friska berättartonen. Hon
har efterträdt Marlitt såsom medarbetare i tidskriften
"Gartenlaube". Hennes måhända bästa bok är
hennes första, Aus dem leben meiner alten freundin
(1877; "Gamla frökens historia", 1886). Vidare
märkas Kloster Wendhusen (1880; "Nådebröd",
1887), Waldblumen (1882; "Skogsblommor", 1886,
1890), Ihr einziger bruder (1883; "Hennes ende
broder", 1890; "Bror och syster", s. å.), Ein armes
mädchen (1884; "Utan hemgift", 1885), Trudchens
heirat (1885; "Gertruds giftermål", 1888), Die
andere (1886; "Vår lilla prinsessa", 1887),
Herzenkrisen (1887; "Hjärtekval", 1887, 1893), Eine
unbedeutende frau (1891; "En nolla", s. å.),
Mamsell Unnütz (1893; "Fröken Odåga", s. å.),
Trotzige herzen (1897; "Kärlek och trots", s. å.),
Im wasserwinkel (1900; "Ett barndomstycke", s. å.),
Sette Oldenroths liebe (1902; "En kärlekshistoria",
s. å.) m. fl. Originalen ha delvis utgått i många
upplagor. Hennes Gesammelte romane und novellen
utgåfvos 1890–93 i en illustrerad edition (10 bd,
ny uppl. 1894–97; ny följd i 5 bd 1896–98).

Behrens, Peter, tysk konstnär, f. 14 apr. 1868
i Hamburg, började sin konstnärsbana som målare,
tillhörande den poetiskt fantastiska riktning, hvars
stormästare Böcklin var, öfvergick sedan till
arkitektur och använd konst samt är nu en af de främste
representanterna för tysk "nützkunst". På
arkitekturutställningen i Darmstadt 1901 var det af honom
uppförda huset med fullständig inredning ett af de
märkligaste numren. B. har äfven i skrift verkat för
de moderna uppslagen inom den på det dagliga lifvets
behof tillämpade konsten. Han blef 1903 direktör
för "Kunstgewerbeschule" i Düsseldorf.
G–g N.

Behring, Vitus, upptäcktsresande. Se Bering.

Behring, Emil Adolf von, tysk läkare och
bakteriolog, f. 15 mars 1854 i Hansdorf
(Westpreussen), studerade vid Berlins
universitet, blef med.
doktor 1878, stabsläkare i
Bonn 1887, Kochs assistent
vid hygieniska institutet i
Berlin 1889, assistent vid
institutet för smittosamma
sjukdomar 1891, fick 1893
professors titel, kallades till
e. o. professor i Halle 1894
och erhöll 1895 professuren
i hygien och medicinens
historia vid Marburgs
universitet jämte
föreståndarskapet för hygieniska



institutet därstädes. För sina utmärkta förtjänster om
blodserumterapiens utbildning och särskildt
upptäckten af difteriserum hedrades han 1901 med ärftligt
adelskap och s. å. med det af Karolinska institutet
i Stockholm utdelade medicinska Nobelpriset samt
utnämndes 1903 till verkligt geheimeråd med titeln
excellens. B. ådagalade 1890, att blodserum från
djur, hvilka immuniserats för difteri och stelkramp,
förmår att i lefvande organismer oskadliggöra nämnda
sjukdomars bakterier och af dem bildade toxiner (se
vidare Bakteriologi, sp. 731). På dessa rön
grundade han blodserumterapien. Tillika
spred han större klarhet öfver infektionssjukdomars
uppkomst och öfvervinnande. För sina upptäckter
erhöll B. äfven tillsammans med Roux ett pris af
Académie de médecine i Paris och franska
vetenskapsakademien. Skr.: Die praktischen ziele der
blutserumtherapie (2 bd, 1892), Die geschichte der
diphtherie (1893), Gesammelte abhandlungen zur
ätiologischen therapie von ansteckenden krankheiten
(s. å.), Die bekämpfung der infectionskrankheiten
(1894), Allgemeine therapie der
infectionskrankheiten (2 bd, 1899–1900), Diphtherie (1901),
Tuberkulosekämpfung (1903) m. m. Angående B:s
åsikter om tuberkulossmittans öfverföring se
Bakteriologi, sp. 726. B. utger sedan 1899 serien
"Beiträge zur experimentellen therapie". Beloppet
af sitt Nobelpris donerade han 1902 till preussiska
staten för underhåll af det af honom i Marburg
grundade institutet för experimentell terapi.

Behrmann, Hans Henrik, dansk historiker, f.
1776, af holsteinsk börd, d. 1836, var 1806–14
adjunkt i Roskilde. B. var den förste dansk, som
underkastade Kristian II:s historia en kritisk
behandling och bidrog till ett rättvisare bedömande af hans
karaktär. Utom Kristian II:s historie (1815) utgaf
han Historisk-topografisk beskrivelse af Roskilde
(1832).
E. Ebg.

Behållare, maskinb. Se Cistern.

Behärska, krigsv. Då man från någon på marken
eller å konstgjorda föremål belägen punkt kan med
ögat öfverskåda och med eldvapen bestryka
kringliggande marks eller föremåls högsta punkter och
frånsidor, utan att uppställningsplatsens frånsida, i
förhållande till föremålen i fråga, från dem kan
beskjutas, säges den förstnämnda punkten "behärska"
nämnda mark eller föremål. En punkt kan naturligtvis
behärska vissa föremål och samtidigt behärskas af
andra. I taktiskt hänseende är, under för öfrigt lika
förhållanden, en behärskande uppställning
fördelaktigare än en behärskad.
G. U. (L. W:son M.)

Beibars. Se Bibars.

el-Beidâvi, Nâssir al-dîn Abû Sa’id Abdallah,
muhammedansk teolog, f. i den persiska staden
Beidâ, vid Schiras, på 1200-talet, d. 1286. B.
skref en bland araberna mycket spridd tolkning af
koran, Asrâr et-tanzîl (Uppenbarelsens hemlighet),
hvilken utgafs af Fleischer (Leipzig 1846 ff.).

Beier. Se Beijer.

Beierland (Hoeksche Waard), en af
Maasmynningarna bildad ö mellan Oude Maas, Hollandsch
Diep, Dortsche Kil och Spui i Zuid-Holland, 25 km.
lång och 14 km. bred. Största byn är Oude B. på
norra sidan, med omkr. 5,000 inv.

Beige [bäʃ], fr. (af it. bigio, egentl. ofärgad, om
ull; tyg väfdt af sådan ull, som har sin naturliga
färg kvar), en obestämd, ljust grågul färg på tyger;
mjukt grågulmeleradt damklänningstyg.
(G. A. W.)

Beijer (Beier). 1. Johan (von) B.,
posttjänsteman, f. i Berlin 10 maj 1606, d. i Stockholm
13 sept. 1669, kom genom rikskansleren Axel
Oxenstierna, hvars kanslist han blef 1633, i svenska statens
tjänst och utnämndes 1637 till sekreterare i
kommerskollegium, 1642 därjämte till "postmästare här i
rijket, storfurstendömet och rijket underliggiande
provincier". På offentligt uppdrag utgaf B. dessutom från
1645 Sveriges äldsta tidning, "Ordinari Post-tijdender".
B. visade sig som en duglig organisatör
och införde efter hand åtskilliga förbättringar i det
nybildade svenska postverket. 1654–55 och 1658
–61 subordinerade han emellertid under en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>