Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1151-1152 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beckman. 1. Anders Fredrik B., teolog - Beckman. 2. Ernst Johan B., skriftställare, politiker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

f. 23 okt. 1812 i Hjälstads socken af Skaraborgs
län, blef 1830 student i Uppsala, 1836 filos. doktor
och 1837 docent i teoretisk filosofi. 1841 tog han
teologie kandidat-examen
och lät prästviga sig samt
öfverflyttades till den
teologiska fakulteten såsom
docent i dogmatik och
moralteologi. Mot slutet af
sistnämnda år utnämndes
han till lektor i filosofi och
1842 till samma befattning
i teologi vid gymnasium i
Skara. 1847 blef han
adjunkt i teologi vid
Uppsala universitet och fick
strax därpå prosttitel.
Sedan B. under flera



terminer haft förordnande att förestå professuren
i pastoralteologi och 1850 blifvit teologie
licentiat, utnämndes han 1851 till professor i
dogmatik och moralteologi. 1853–62 var han
ledamot af bibelkommissionen och deltog sistnämnda år i
upprättandet af "Fjellstedtska skolan" i Uppsala.
1860 blef han teologie doktor, 1863 förste teologie
professor och domprost samt 1864 biskop i
Härnösand. I denna egenskap höll han två prästmöten
(1867 och 1872) samt visiterade största delen af det
vidsträckta stiftets församlingar. 1875 utnämndes
han till biskop i Skara, där han höll tre prästmöten
(1878, 1883 och 1889). Vid 1865–66 års riksdag
var B. själfskrifven ledamot af prästeståndet och
understödde då med värme förslaget till ny
riksdagsordning. 1867–72 var han representant för
Västernorrlands län i första kammaren och satt under alla
dessa riksdagar i lagutskottet; 1868 hade han
därjämte plats i kammarens tillfälliga utskott för
behandling af läroverksfrågor. 1870 medverkade han
kraftigt till genomförande af den
grundlagsförändring, hvarigenom utvidgade medborgerliga
rättigheter bereddes för främmande trosbekännare. Han
bevistade såsom själfskrifven ledamot kyrkomötena
1868, 1873, 1878, 1883 och 1888 samt början af
1893 års kyrkomöte, som han på grund af sjukdom
måste lämna. Han afled på Brunsbo biskopsboställe
vid Skara 24 sept. 1894.

Tillsammans med L. A. Anjou utgaf B. 1849–51
"Tidskrift för svenska kyrkan" och skref däri flere
uppsatser, bl. a. en om Statskyrka och prästerskap,
som väckte en mera ovanlig uppmärksamhet såsom
utgörande en protest mot den högkyrklighet, som
framträdt på andra håll, särskildt i den teologiska
fakulteten vid Lunds universitet. Dessa sina åsikter
uttalade han ännu bestämdare i tidningen
"Väktaren" (1856) genom Anmärkningar vid Svensk
kyrkotidnings lära om kyrkan, hvilken afhandling s. å.
särskildt utgafs. Åren 1861–67 utgaf B.
"Theologisk tidskrift" (sedermera fortsatt af andra) och
författade för denna flera värdefulla afhandlingar,
bl. a. Nya testamentets lära om Kristi gudom, som
tillika utgör en granskning af Viktor Rydbergs arbete
"Bibelns lära om Kristus" och åtföljes af ett bihang
om Renans "Jesu lefnad" (1862 och 1863; särskildt
utgifven sistnämnda år), Melanchthons verksamhet
såsom vetenskapsman och särdeles såsom theolog
(1863), en mot K. J. Boströms "Anmärkningar om
helvetesläran" riktad uppsats Om den eviga
osaligheten (1864), Om hvilodagen (1865), Är Kristus i
sin förut-tillvaro idealmänniskan och icke Gud?
(1865), Om betydelsen af Kristi försoning.
Anmärkningar, föranledda af P. Waldenströms skrift om
försoningens betydelse (1874) m. fl. I tvenne af de
program B. utfärdade såsom Uppsala universitets
rektor offentliggjorde han afhandlingarna Om
grunderna för den heliga skrifts kanoniska anseende
(1859) samt Om landsförvisning såsom påjöljd för
affall från vår evangeliska lära (s. å.). För öfrigt
utgaf han flera akademiska afhandlingar (på latin),
rektorsprogram, predikningar, tal äfvensom större
och mindre uppsatser i åtskilliga tidskrifter och
tidningar. Af de teologiska och kyrkliga spörsmål,
som under senare årtiondena stått på dagordningen
i vårt land, gifves det icke många, i hvilka ej B.
offentligen yttrade sig, och det oftast som vän af ett
sundt och sansadt framåtskridande. Stundom ingrep
han jämväl i frågor af rent politisk natur.
(J. P.)

2. Ernst Johan B., den föregåendes son,
skriftställare, politiker, f. 10 maj 1850 i Uppsala,
aflade mogenhetsexamen vid Härnösands läroverk
1868, blef s. å. student i Tübingen och uppehöll
sig de åtta följande åren hufvudsakligen i utlandet,
under studier af företrädesvis nationalekonomi och
(i England och Nord-Amerika) uppfostringsväsendet.
1876–79 var B. folkskoleinspektör i Södermanland
och ifrade därunder särskildt för slöjdundervisningens
införande samt inrättade med af landstinget anslagna
medel ett småskolelärarinneseminarium i Södertälje.
Med anledning af den s. k. Sundsvallsstrejken – den
största strejk vårt land dittills bevittnat – uppehöll
sig B. sommaren 1879 bland sågverksarbetarna i
Sundsvalls distrikt och meddelade resultaten af sina
bland dem drifna sociala studier i en artikelserie
i "Stockholms dagblad", hvilken i flere afseenden
ställde strejkens ledning och orsaker i en ny
belysning. Detta föranledde hans insättande i den bland
sågverksegarna under landshöfding Treffenbergs
ordförandeskap tillsatta kommittén för främjandet af
åtgärder till förbättrande af arbetarnas ställning.
1880–83 var B. redaktör för "Ny illustrerad
tidning", som under denna tid vann en för svenska
förhållanden vidsträckt spridning. 1884 studerade
han på regeringens uppdrag, särskildt i Tyskland
och England, vissa med arbetarskyddslagstiftningen
sammanhängande frågor och insattes i den första
stora arbetarförsäkringskommittén (1884–89), hvars
arbetsutskott han större delen af tiden tillhörde. Från
och med 1885 till hösten 1886 var B. "biträdande
redaktör" i "Stockholms dagblad", egnade sig 1887
åt riksdagsarbetet (vid ett fyllnadsval i Stockholm
1886 hade han af det liberala partiet valts till
ledamot af andra kammaren) och företog därefter på
uppdrag af stiftelsen "Lars Hiertas minne" en resa
till England för att studera dess "Charity organisation
societies", hvaraf resultatet blef bl. a. de af B.
utarbetade allmänna grunderna till stadgar för
"Föreningen för välgörenhetens ordnande", 1 dec.
1887–4 dec. 1890 var B. hufvudredaktör för
"Aftonbladet". Han häfdade där programmet allmän
rösträtt, vallagsreform, värnande af församlingsfriheten,
folkundervisningens utveckling, välgörenhetens
ordnande m. m. samt bekämpade häftigt
spannmålstullar och den kungl. propositionen om inskränkning
i yttranderätten (den s. k."munkorgslagen"). 1891
–93 var B. ånyo riksdagsman för Stockholm och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>