Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bazard, Armand, fransk revolutionsman och socialist - Bazas, fransk stad - Bazeilles, fransk by i Ardennes - Bazenfolket. Se Sjangalla - Bazin. 1. François Emmanuel Joseph B., fransk tonsättare. - Bazin. 2. René François Nicolas Marie B., fransk romanförfattare och reseskildrare - Bazin de Raucou, Anais, fransk historiker - Bazoche. Se Basoche. - Baztan-dalen, dal i spanska provinsen Navarra - Bazzani, Alessandro,italiensk vitterhetsidkare - Bazzi, Giovanni Antonio de, italiensk målare. Se Sodoma - Bazzini, Antonio, italiensk violinist - b. b., latinsk förkortning - B. B. B. B., grekisk förkortning - B. C., musikalisk förkortning - Bché, förkortning för P. F. Bouché, trädgårdsmästare i Berlin. - Bshst, förkortning för J. M. Bechstein. - B. C. L., eng. förkortning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentligt, i synnerhet genom att öfverföra den på
det ekonomiska området; först genom hans verksamhet
såsom föreläsare och skriftställare uppstod en "skola",
som drog till sig flera af Frankrikes mest begåfvade
unge män. B. och Enfantin valdes 1829 till skolans
lärofäder och utgåfvo gemensamt Doctrine de
Saint-Simon. Exposition (1828–30). Då skolan efter
julirevolutionen 1830 fick friare händer, arbetade
Enfantin på att gifva sin teori om kvinnans emancipation
en praktisk användning, som den sedligt allvarlige B.
ifrigt motsatte sig. Han nedlade till sist (nov. 1831)
sin befattning, hvarigenom skolan råkade i splittring,
och dog i juli 1832. Se Stein, "Gesch. der socialen
bewegung in Frankreich" (1850).
(E. Hkr.)
Bazas [basa’], fordom Castrum vasatum,
arrondissemangshufvudstad i franska depart. Gironde, vid
floden Beuve. 2,619 inv. (1901). Nejden kring B.
kallades förr Bazadais.
Bazeilles [basä’j], by i franska depart. Ardennes,
nära högra stranden af Meuse, 2,5 km. s. ö. om
Sedan. I slaget vid Sedan 1 sept. 1870 bildade B.
stödjepunkt för franska arméns högra flygel och
försvarades på det mest hårdnackade sätt i 6 timmars
tid af general Reboul med 10,000 man mot 1:a
bajerska samt delar af 4:e preussiska och 12:e sachsiska
armékårerna, hvarunder nästan alla husen förstördes.
Byn har en minnesvård och ett litet museum till
minne af slaget.
Bazenfolket. Se Sjangalla.
Bazin [basä’]. 1. François Emmanuel
Joseph B., fransk tonsättare, f. 1816 i Marseille,
d. 1878 i Paris, var elev af konservatoriet därstädes,
fick 1840 romerska priset, blef 1844 sångprofessor
och 1871 kompositionsprofessor vid nämnda
konservatorium samt 1872 medlem af Institutet. Han utgaf
en Cours d’harmonie och skref flere sångpjäser, bland
hvilka Prinsens trumpetare och Resan till Kina äro
gifna i Sverige.
A. L.
2. René François Nicolas Marie B.,
fransk romanförfattare och reseskildrare, f. 1853 i
Angers, professor i kriminalrätt vid det katolska
universitetet där, gjorde sig först känd såsom författare
genom skildringar (i parisiska tidskrifter) från franska
landsbygden. Jämte Barrès är han dennas förnämste
förespråkare i den franska litteraturen och skildrar
den med lika mycken kärleksfull pietet som utsökt
formell elegans. Hans förnämsta arbete är också
La terre qui meurt (1899), som lämnar en lika
gripande som sann framställning af den franske bondens
enformiga och sparsamma lif och af folkminskningen
på den franska landsbygden. För öfrigt har han i
"Journal des débats" och åtskilliga andra parisiska
tidningar skrifvit mycket uppmärksammade resebref
från Italien och Spanien, sedermera sammanfattade
i A l’aventure. Croquis italiens (1890), Sicile (1892),
Les italiens d’aujourd’hui (1894) och Terre
d’Espagne (1895). Åtskilliga af hans arbeten, såsom
Une tache d’encre (1888) och De toute son âme
(1897), hafva blifvit prisbelönta af Franska akademien,
som också tilldelat honom ett pris för hans samtliga
arbeten. Bland hans senaste böcker märkas Contes de
bonne Perrette (1898), Le guide de l’empereur (1901)
och Les Oberlé (1902). De två sistnämnda skildra
fransmännen i Elsass, utmärka sig för en fördomsfri
uppfattning af därvarande politiska och sociala
förhållanden samt hafva i Frankrike rönt synnerlig
framgång. B. anses i sitt hemland såsom en ytterst
elegant, allvarlig, men ej särdeles kraftfull, modern
författare i akademisk stil och utmärker sig stundom
för en viss originalitet. Han blef 1903 invald i
Franska akademien efter Legouvé.
E. A–t.
Bazin de Raucou [basä d* råko], Anaïs, fransk
historiker, f. 1797, d. 1850, var först militär,
därefter advokat och egnade sig sedan åt journalistik
och historiska forskningar. Han författade en mängd
historiska arbeten, bland hvilka de förnämsta voro
Histoire de France sous Louis XIII (1837) och dess
fortsättning Histoire de France sous le ministère du
cardinal Mazarin (1842).
Baziny [båsinj], ungersk stad. Se Bösing.
Bazoche [baså*]. Se Basoche.
Baztan-dalen (sp. Valle de Baztan), Bidassoas öfre
dal, i spanska prov. Navarra, har omkr. 8,000 inv.,
fördelade på 17 kommuner, af hvilka 14 bilda liksom
en stat i staten, ett slags republik under
öfverborgmästaren i Elizondo, med gemensamhet i budget och
privilegier. Nästan hela befolkningen har adliga
rättigheter, skänkta för tjänster åt spanska kronan.
Bazzani, Alessandro, italiensk
vitterhetsidkare, f. 1807 i prov. Verona, tillbragte ett tjugutal
år i Wien för studier och såsom lärare i italienska
litteraturen, men återvände efter 1848 års händelser
till sitt fädernesland och var från 1867 till midten af
1880-talet professor vid universitetet i Padova. Dödsår
obekant. B. diktade Venturo, il Sansone di Sicilia
(1854), en profetia om att Italiens befriare skulle
komma från Sicilien (hvilket besannades genom
Garibaldis bragder 1860), Inni, odi, canzoni e sonetti
(1859) m. m. Förtrogen med de skandinaviska språken
och litteraturerna, öfversatte B. till italienska Tegnérs
"Fritjofs saga" ("La leggenda di Frithiof", 1852)
med en inledande studie öfver den skandinaviska
vitterheten samt en parallell mellan den grekiska och
den nordiska mytologien. Han öfversatte vidare
Schillers "Wallenstein" och "Fiesco" samt
diktverk af Longfellow, Hamerling och Lingg.
Bazzi, Giovanni Antonio de’, italiensk
målare. Se Sodoma.
Bazzini, Antonio, italiensk violinist, f. 1818
i Brescia, där han redan vid 17 års ålder blef
kördirigent, gjorde i början af 1840-talet vidsträckta
konstresor samt blef 1873 kompositionsprofessor och
1882 direktör för konservatoriet i Milano. Död 1897.
B. komponerade operor (Turandot), symfoniska verk,
körsaker, kammarmusik och solostycken för violin.
Han ansågs som en utmärkt virtuos, förenade i sina
kompositioner italienskt behag med tysk grundlighet
i harmonien samt ifrade mycket för den klassiska
musikens spridning i Italien.
A. L.
b. b., i inskrifter förkortning för lat. bene bixit
(i st. f. vixit), "han (hon) lefde väl".
B. B. B. B., förkortning af de bysantinske
kejsarnas grekiska titel, basileus basileon basileuon
basileusi, konungars konung, härskande öfver
konungar.
B. C., mus., förkortning för it. basso continuo
(se d. o.).
Bché., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för P. F. Bouché, f. 1785, d. 1856,
entomolog, trädgårdsmästare i Berlin.
Bchst., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för J. M. Bechstein.
B. C. L. [bi-si-e’l], förkortning för eng. bachelor
of civil law [bä’t*el* *v si’vil lå], "kandidat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
