Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baudissin (Bauditz), tysk adelsslåkt. 1. Wolf Heinrich B., f. 1579, krigare - Baudissin. 2. Gustav Adolph B., f. 1629, krigare - Baudissin. 3. Wolf Heinrich B., f. 1671, militär och diplomat - Baudissin. 4. Wolf Heinrich Friedrich Karl B., f. 1789, grefve, tysk författare. legationssekreterare i Stockholm. - Baudissin. 5. Otto Friedrich Magnus B., grefve, militär. - Baudissin. 6. Adalbert Heinrich B., grefve, tysk författare - Bauditz, tysk adelsläkt. Se Baudissin. - Bauditz, Sofus Gustav, dansk författare - Baudrillart, Henri Joseph Léon, fransk nationalekonom och moralfilosof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Vladislav af Polen och besökte i denna
egenskap flera gånger Danmark för att verka för ett
förbund mot Sverige. B. slutade i Elbing 24 juni
1646 sitt oroliga lif. Genom gifte hade han 1635
vunnit inträde i det slesvig- holsteinska
ridderskapet. Hans bref till Axel Oxenstierna finnas i 9:e
bandet af dennes brefväxling.
2. Gustav Adolph B., den föregåendes son,
krigare, f. 1629, d. 1695, inträdde redan 1644 i
dansk krigstjänst, avancerade till öfverstelöjtnant
1660 och vice-guvernör i Oldenburg 1667. Som
generalmajor deltog B. i Kristian V:s krig mot Sverige
och förjagade i samverkan med lüneburgska och
münsterska hjälptrupper svenskarna från Bremen
1675, var sedan under skånska fälttåget 1676–77
medlem af generalitetet och krigskollegiet samt deltog
i Malmö belägring äfvensom i slagen vid Lund och
Landskrona. B:s motgångar under den s. k.
"kavalkaden till Kristianstad" (aug. 1677), företagen för
att skaffa luft åt det hårdt ansatta Landskrona,
föranledde hans afsked, hvarefter han tillbragte sin
återstående lefnad i Ostfriesland.
3. Wolf Heinrich B., den föregåendes
brorson, militär och diplomat, f. 1671, d. 1748, tjänade
under prins Eugène och Marlborough, gick sedan
(1710) som generallöjtnant i kursachsisk tjänst och
deltog under August II i det stora nordiska kriget.
1733 sändes han till Warschau för att verka för
den sachsiske kurfurstens val till polsk konung, var
en tid öfverbefälhafvare för sachsiska hären och
upphöjdes vid sitt afskedstagande 1741 till
riksgrefve.
4. Wolf Heinrich Friedrich Karl
B., den föregåendes sonsons son, grefve, tysk
författare, f. 1789, d. 1878, var dansk
legationssekreterare i Stockholm, Wien och Paris 1810
–14, men tog sedan på grund af tyska
sympatier afsked ur dansk statstjänst, begaf sig på
utrikes resor och uppehöll sig från 1827 nästan
oafbrutet i Dresden, där han trädde i intim
litterär förbindelse med Ludwig Tieck. B. öfversatte
(1819–36) de shakspereska dramer, som utgåfvos
under namn af den tieck-schlegelska
Shakspereöfversättningen, och utgaf under eget namn en serie [Shakespeare]
öfversättningar af äldre engelska dramer ("Ben
Jonson und seine schule", 2 bd, 1836) samt "Molières
sämtliche lustspiele" (4 bd, 1865–67).
5. Otto Friedrich Magnus B., den
föregåendes broder, grefve, militär, f. 1792, var
öfverstelöjtnant och kommenderade 16:e bataljonen i
Rendsburg, då det slesvig-holsteinska upproret utbröt
1848. Han ställde genast sitt ansedda namn och
stora inflytande till insurgenternas förfogande och
bidrog därigenom väsentligt till upprorets stora
utbredning. I insurgentarmén fick han viktiga befäl,
stred vid Bov och Kolding samt deltog som
generalmajor och brigadchef i slaget vid Isted, där han
stridde med utmärkt tapperhet och blef svårt sårad.
Efter krigets slut landsförvisades B. af danska
regeringen (1851). Han dog i Teplitz 1865.
6. Adalbert Heinrich B., den
föregåendes kusins son, grefve, tysk författare, f. 1820,
d. 1871, stred som frivillig i den slesvig-holsteinska
insurgenthären och utvandrade 1852 till
Nord-Amerika, där han vistades ett tiotal år som
jordbrukare och redaktör. Han återvände till Europa
1862, var under fransk-tyska kriget
krigskorrespondent på tyska sidan och afled på hemresan, 1871.
Utom några skrifter i holsteinsk anda, Geschichte
des schleswig-holsteinischen krieges von 1848 (1863),
Schleswig-Holstein meerumschlungen (1865) m. fl.,
skref han några mycket lästa historiska romaner,
t. ex. Christian VIII und sein hof (1863).
V. S–g.
Bauditz, tysk adelssläkt. Se Baudissin.
Bauditz, Sofus Gustav, dansk författare, f.
23 okt. 1850 i Aarhus, undergick 1875 jur.
kandidatexamen, var 1881–95 föreståndare för k. teaterns
i Köpenhamn elevskola samt blef 1896 skoldirektör
i Köpenhamn och fick 1899 professors titel. Redan
1873 utgaf B. två berättelser under titeln Ved söen
og i skoven, hvilka utmärkte sig genom goda
naturskildringar och ett ypperligt humör, och dessa
efterföljdes sedermera af flera novellsamlingar (Novelletter,
1887; "Valda noveller" etc., 1892) samt några
små teaterpjäser. Mesta uppseendet väckte dock
Historier fra skovridergaarden (1889; 6:e uppl.
1902; "Historier från jägmästargården", 1901) och
den nöjsamma nutidsromanen (från tiden omkr. 1864)
Kröniker fra garnisonsbyen (1892; 4:e uppl. 1899;
"Krönikor från garnisonsstaden ",1902), hvilka vunnit
en ovanlig spridning. Senare följde Hjortholm (1896;
4:e uppl. 1900; svensk öfv. 1897), Sporsne (1898;
5:e uppl. 1903; "Spårsnö" 1898), Jul i
skovridergaarden (1899; 3:e uppl. 1900), Absalons brönd
(1901, "Absalons brunn", s. å.) och Komedien paa
Kronborg (1903; "Komedianter på Kronborg",
s. å.).
E. Ebg.
Baudouin de Courtenay [bådoä’ d* kortnä], Jan,
polsk-rysk språkforskare, sannolikt af fransk
härstamning, f. 1845 nära Warschau, blef professor i slavisk
filologi vid Kasans universitet 1874, vid Dorpats
1883, sedan i Krakau och är numera professor i
jämförande språkforskning vid universitetet i
Petersburg. B. är medarbetare i flere
slavisk-filologiska tidskrifter och har i skrifter på polska,
ryska, tjechiska eller tyska lämnat värderika bidrag
till sin vetenskap, bl. a. Utbredningen af latinska
alfabetets bruk i de slaviska språken (1865), Om det
gamla polska språket före 14:e årh. (1870), Om
de indoeuropeiska språkens jämförande grammatik
(1881), Übersicht der slavischen sprachenwelt im
zusammenhange mit den anderen ario-europäischen
sprachen (1884), Om språkets patologi och embryologi
(1885–86) samt Versuch einer theorie phonetischer
alternationen.
Baudrillart [bådrijar], Henri Joseph Léon,
fransk nationalekonom och moralfilosof, f. 1821, d.
1892, uppehöll 1852–81 olika lärarbefattningar
vid "Collège de France" och var därefter till sin
död professor i nationalekonomi vid "École des ponts
et chaussées". Från 1869 var han dessutom
generalinspektör för biblioteken. De förnämsta bland hans
många skrifter äro: Jean Bodin et son temps (1853;
prisbelönt s. å.), Des rapports de la morale et de
l’économie politique (1860; prisbelönt 1861),
Histoire du luxe privé et public depuis l’antiquité
jusqu’ à nos jours (4 delar, 1878–80) och Les
populations agricoles de la France (tre serier, 1888
–93; en oafslutad enquête, verkställd på uppdrag
af "Académie des sciences morales et politiques",
hvaraf B. var medlem). Dessutom var B.
hufvudredaktör för "Journal des économistes" (1855–65)
och flitig medarbetare i flera tidskrifter, samlingsverk
och tidningar samt höll ett stort antal föreläsningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
