Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bastard. 2.Zool. Afkomma af två olika arter, t.ex. mulåsnan. - Bastard. 3. Bot. Afkomma af olika arter eller olika varieteter - Bastard. 4. (Baster), hand. Ett slags sämre socker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en af stamarterna, till hvilka afkomman efter
några generationer då alltid återfaller, äro vanligen
ofruktsamma vid parning sinsemellan; dock känner
man ej få undantag från denna regel, t. ex.
bastarderna af kanin och hare, af karp och ruda. Namnet
bastard nyttjas också, fastän mindre egentligt, om
afkomman efter djur, tillhörande två olika raser,
såsom dogg och newfoundlands-hund.
3. Bot. Afkomma af olika arter (artbastarder)
eller olika varieteter (varietetsbastarder). Man brukar
beteckna bastarden genom att sätta + eller × mellan
föräldrarnas namn. I allmänhet har det visat sig
vara utan betydelse, hvilkendera arten utgör modern
eller fadern; bastarden blir i bägge fall lika.
Bastarder både förekomma bland växter i det naturliga
tillståndet och kunna i kultur med konst
framställas. Framställning af bastarder (korsning) tillgår
så att man med en pensel e. d. uppfångar frömjöl
från den ena artens blommor och därmed bepenslar
den andra artens (moderplantans) pistill. Härvid
måste man dock noga tillse att frömjöl af
moderplantans art ej förut funnits på pistillens märke eller
senare efter bepenslingen fastnar därpå. För att
undvika detta brukar man kastrera blomman, d. v. s.
innan den ännu öppnat sig aflägsna ståndarna från
densamma, samt efter pollinationen med den andra
artens frömjöl öfvertäcka blomman med gas e. d.,
för att därigenom utestänga annat pollen.
Ingalunda alltid lyckas man på detta sätt erhålla
bastarder. Man har funnit att stamarternas släktskap
härvidlag är afgörande, i det bastarder bildas
lättare, ju närmare besläktade stamarterna äro.
Bastarden utgör till sin allmänna byggnad och
utbildning ofta en mellanform mellan stamarterna.
Detta är emellertid ingalunda alltid fallet. Mycket
ofta liknar bastarden mera den ena af föräldrarna,
och det finnes t. o. m. exempel på bastarder, som
fullkomligt öfverensstämma med den ena af
stamarterna, t. ex. bastarder mellan vissa raser af
jordgubbar (Millardet).
För att fullt förstå bastardens förhållande till
stamarterna, måste man taga hänsyn till de olika,
från föräldrarna härstammande egenskapernas
fördelning i bastarden. Dessa kan man tänka sig
parvis grupperade, t. ex. blommans färg, röd hos den
ena arten, hvit hos den andra. Det har nu visat
sig, att dessa egenskaper på olika sätt öfvergå på
bastarden. Hos några bastarder kunna båda
egenskaperna förekomma jämnt blandade, t. ex. ljusröd
färg hos en bastard af en rödblommig och en
hvitblommig bönras. Hos andra kunna de båda
egenskaperna uppträda samtidigt, s. k. mosaikartadt, vid
sidan af hvarandra. Hos en mängd undersökta
bastarder har man slutligen funnit, att egenskaperna
liksom utesluta hvarandra, äro antagonistiska, d. v. s.
att i bastarden uppträder af det ifrågavarande
egenskapsparet endast den ena artens, t. ex. endast
röda blommor hos en bastard mellan en rödblommig
och hvitblommig nejlikeart. Man kallar då den ena
egenskapen recessiv, den andra dominerande (i det
anförda exemplet är röd dominerande och hvit
recessiv). Huruvida äfven i detta fall en bastard, vid
betraktande af alla dess egenskaper, kan anses som
mellanform, beror på huru många dominerande
egenskaper den ärft från fader och moder.
I allmänhet har det visat sig, att bastarden med
afseende på sin fortplantningsförmåga är stamarterna
betydligt underlägsen. Äfven här gäller som regel,
att ju mindre besläktade stamarterna äro, dess
svagare fröbildning. Emellertid finnas många bastarder
med riklig frösättningsförmåga. De plantor, som
erhållas ur bastardens frö, visa ofta ett helt annat
utseende än bastarden. Härvid har en viss
lagbundenhet framträdt, som efter dess upptäckare fått namnet
Mendels regel. Man har funnit att egenskapsparen
i bastarden liksom sprängas och fördelas olika på
de olika individerna. Egenskaper, som ej visade sig
hos bastarden, men funnos hos den ena af föräldrarna
(recessiva), uppträda ånyo i bastardens afkomma hos
en del individer. Ett exempel förtydligar detta.
En nejlikebastard, Lychnis diurna × L. vespertina
har röda blommor liksom L. diurna, L. vespertina
hvita; röda blommor äro här alltså dominerande
egenskap. Utsås frön af denna bastard (förutsatt att
pollinationen egt rum endast inom bastarderna), så fås både
rödblommiga och hvitblommiga individer, och
betraktar man förhållandet mellan dem, skall man finna, att
1/4 är hvitblommig, 3/4 rödblommiga. Om fröna af de
hvitblommiga individerna sås ut (förutsatt
själfbefruktning), fås endast hvitblommiga individer; den
recessiva egenskapen har alltså utskilts ren. De
rödblommiga individerna däremot visa andra
förhållanden. Sås dessas frö ut, så skall det visa sig, att
återigen 1/4 däraf blir hvitblommig och 3/4
rödblommiga. Detta visar, att i det nämnda exemplet
urskildes af bastardens afkomma en del individer, som
öfverensstämde med föräldrarna, en del åter, som
fortfarande voro bastarder. För att förklara detta
antager man, att genom den s. k.
reduktionsdelningen (se d. o.), då pollenkornen och embryosäcken
bildas, de i bastardens kärna ingående
föräldrakärnorna (se Befruktning) liksom skilja sig från
hvarandra. Härigenom skulle en del af bastardens
pollenceller, resp. embryosäckar ega ren af ett visst
egenskapspar den ena stamartens egenskap (i det
nämnda exemplet hvitblommighet), en annan del åter
den andra stamartens egenskap, rödblommighet.
Emellertid följa ej alla bastarder denna Mendels
regel, och i många fall, särskildt då det gäller
bastarder mellan arter, som skilja sig i mer än en
egenskap, blir förhållandet mer kompliceradt. Man
har funnit att ej alltid de olika egenskapsparen
uppträda oberoende af hvarandra, utan att i många
fall vissa egenskaper "följas åt", t. ex. en viss
kronbladsfärg och glatta blad o. d.
Afkomman af en stor mängd bastarder, särskildt
art-bastarder, företer emellertid ej dylika
variationer, utan är i allmänhet konstant.
En synnerligen egendomlig bastardform äro de
s. k. ympbastarderna (-hybriderna). Dessa uppstå
därigenom att en gren af en art inympas på en
närstående, och de utväxande skotten skola visa
bastardkaraktärer. Då emellertid hithörande
uppgifter äro hvarandra motsägande, torde en närmare
redogörelse härför ej böra ifrågakomma (se
Ympning).
Förtjänsten af bastardlärans utveckling i vår tid
ha i synnerhet Correns, Mendel, Millardet,
Tschermack och de Vries. Det är egentligen Mendel, som
(på 1860-talet) utförde de grundläggande försöken,
hvilka dock länge förblefvo obeaktade, tills de
samtidigt "återupptäcktes" och bekräftades särskildt af
Correns och de Vries.
G. O. R.
4. (Baster), hand. Ett slags sämre socker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
