Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1015-1016 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Basel. 2. Stad i halfkantonen Basel-stadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med omkr. 500 studerande), ett gymnasium, två
realskolor och två större bibliotek (universitetets, omkr.
230,000 bd, och allmänna läsesällskapets, omkr.

Rådhusgården i Basel.

53,000). Nära domkyrkan finnas märkliga korsgångar
och en staty af Oecolampadius. Storartad industri,
företrädesvis siden- och metallindustri, samt liflig
handel: mer än hälften af Schweiz’ utförsel
passerar B., som näst Genève är landets rikaste
stad. – Invid B. ligger S:t Jakob an der Birs,
med en 1872 rest minnesvård i anledning af slaget
1444.                        (j. f. n.)

Historia. B:s historia går mycket långt
tillbaka i tiden. I den närbelägna byn Augst finnas ännu
lämningar efter den romerska kolonien Augusta
Rauricorum; ett Basilia omtalas redan i senare hälften
af 300-talet e. Kr. Efter att sedan romerska rikets
fall växelvis ha tillhört alemannerna, frankerna (496–843),
Lothars välde (843–870), östfrankiska riket
(870–911) och burgundiska riket (912–1032), kom
B. efter den burgundiska dynastiens utslocknande
1033 till det tyska kejsarriket. Redan tidigt (omkr.
700) hade det blifvit biskopssäte inom Besançons
kyrkoprovins, och stadens historia fylles alltifrån
1100-talet af oupphörliga strider mellan biskoparna
af B. samt stadens borgerskap och adliga släkter,
hvilka strider redan i 14:e årh. ledde till
borgerskapets seger och B:s ställning såsom fri riksstad.
Samtidigt utsträcktes äfven stadens herravälde öfver
kringliggande landsbygd. Från senare hälften af
1300-talet ständigt inveckladt i kamp med
habsburgarna, som understöddes af den biskopliga
ministerialadeln, närmade sig B. alltmera Edsförbundet,
särskildt efter det franska infallet 1444, stod på
Edsförbundets sida under dess kamp mot Karl den
djärfve och inträdde efter den slutliga freden mellan
Maximilian och schweizarna (1499) definitivt i
Edsförbundet 1501. Redan då var det genom sin
industri och handel, genom sitt universitet (inrättadt
1460) och sina tryckerier en medelpunkt för tidens
kulturlif i Tyskland.

Efter det reformationen under Oecolampadius’
ledning 1528 och 1529 vunnit fast fot i B., lämnade
biskopen och kapitlet staden, och makten gick helt
öfver till borgerskapet, utöfvad i dess namn af de
genom kooptation bildade stora och lilla råden under
försäte af två öfverborgmästare och två borgmästare.
Småningom gled makten helt öfver till det lilla rådet,
som i sin hand hade tillsättandet af borgmästarna
och utöfvade en sträng styrelse öfver det
kringliggande landet, där befolkningen ännu delvis var
lifegen. Dessa förhållanden fortforo till 1798, då med
fransk hjälp den gamla författningen omstörtades och
alla medborgare på land och i stad likställdes. Genom
mediationsakten 1803 och 1814 års reviderade
författning omintetgjordes faktiskt denna likställdhet, och
stadens öfvervikt återställdes. Detta ledde omsider
1830–33 till en revolution, hvarunder genom
Edsförbundets ingripande tvistefrågan löstes genom
proklamerande af fullständig skilsmässa mellan
kantondelarna (aug. 1833). Landtkantonen hade redan
året förut gifvit sig en demokratisk författning, som
genom senare revisioner (1839, 1850 och 1863)
ytterligare demokratiserats. Staden B. fick 1833
en konstitutionell författning, som genom den
allmänna rösträttens införande 1847 utvecklats i
demokratisk riktning samt genom
författningsrevisionerna 1875 (införande af fakultativt referendum,
folkinitiativ i lagstiftningsfrågor samt statens
öfvertagande af stadsförvaltningen) och 1890 (regeringens
tillsättning genom folkval, lagstiftning mot
kongregationerna) utvecklats till en ren demokrati.

Stiftets historia är som nämndt på det närmaste
förknippad med stadens. Redan tidigt upprättades
i dessa trakter ett eget stift, hvars biskop först
residerade i Augst. På 700-talet flyttades biskopssätet
till staden B., men från 1395 residerade biskopen
vanligen i Pruntrut och Delsberg. Efter
reformationens införande flyttades stiftsstyrelsen 1529 till
Freiburg in Breisgau och 1679 till Arlesheim. På
1500-talet hotades stiftet med fullständig
upplösning, i det Bern, Biel och staden Basel bemäktigade
sig dess område och där sökte införa reformationen;
men det räddades därigenom, att den dåvarande
biskopen i förbund med de katolska orterna i
Edsförbundet och med deras hjälp kväfde reformationen.
Från denna tid betraktades biskopen halft som medlem
af Edsförbundet, och stiftet ansågs i allmänhet
inbegripet i dess neutralitet. 1792 ombildades den tyska
delen af stiftet till en raurakisk republik och blef
1793 ett franskt departement, Mont-Terrible.
Wienkongressen lade hela stiftet till Schweiz, större delen
till Bern, och 1828 ombildades stiftet, så att det
kom att omfatta kantonerna Bern, Luzern, Solothurn
och Zug, senare äfven Aargau, Thurgau och
Basel-land; Solothurn blef biskopssäte. 1874 blef stiftet
så godt som upphäfdt – endast Luzern och Zug
blefvo biskopen trogna –, men återställdes 1884
genom ett fördrag mellan Edsförbundet och kurian,
som utnämnde en af förbundsrådet godkänd biskop.
Med stiftet förenades 1888 äfven Ticino, och biskopen
erhöll titeln biskop af Basel och Lugano.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>