Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barye, Antoine Louis, fransk skulptör - Baryfoni - Barygaza, fordom namn på Broach (se d. o.) - Baryglossi - Baryka, Piotr, polskförfattare - Barylali - Barynja. Se Barin. - Barysfär - Baryt. SeBariumoch Tungspat - Barytfältspat. SeFältspat - Barytgult - Barythvitt - Barytjord. Se Barium - Barytokalcit. - Baryton. 1. Stränginstrument - Baryton. 2. Bleckblåsinstrument - Baryton. 3. Mansröst - Barytonist, sångare med barytonröst - Barytonon - Barytsalpeter - Barytvatten. Se Barium - Baryum. SeBarium - Barzellotti, Giacomo, italiensk filosof - Barösund. 1. I Östergötlandsskärgård - Barösund. 2. Smalt sund i västra Nylands skärgård. - Bas (af franskan) - Bas (af grekiskan). 1. Bygnk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulptör, f. 1795 i Paris, d. därstädes 1875, blef
djurskulpturens banbrytare och kanske främste idkare
under 1800-talet. "Han gjorde sig bemärkt 1818 med
en relief, Milo sönderslites af ett lejon. 1831
uppträdde han med sin första djurgrupp, En tiger i strid
med en krokodil, året därpå följde Lejon och orm (i
Tuilerieträdgården), därefter hästar, björnar, panter
sönderslitande en gasell, elefant i strid med en tiger,
lejon i relief på Julikolonnen, de majestätiska sittande
lejonen utanför Tuilerierna (1847). I sitt studium
gick han alltid verkligheten inpå lifvet, studerade i
Jardin des plantes djurens skaplynne liksom deras
kroppsbyggnad och rörelse och återgaf dem utan
hänsyn till de traditionella former, i hvilka
klassicismen sökt idealisera både lejonet, hästen och hunden.
Han införde i skulpturen nya djurarter – nya för
hans samtid, men onekligen i släkt med de
fornassyriska djurrelieferna, som han i sina
monumentalkompositioner närmade sig till utan att imitera. B.
hörde till sin tids "frie" konstnärer; då
salongsjuryn afvisade hans "menageri", afhöll han sig i 14
år från att utställa, men då han år 1850 åter
uppträdde på salongen, vann han en lysande upprättelse
och hörde sedan till den franska konstens officiellt
erkända storheter. Han förde äfven bronsgjutningen
betydligt framåt – särskildt äro hans små
djurfigurer och grupper beundrade. Flera af dem finnas
i Louvre, två grupper i Glyptoteket i Köpenhamn.
Efter B:s död ha handtverksmässigt utförda
afgjutningar af hans verk blifvit utsläppta i handeln
– de böra ej förväxlas med de bronser, som
utfördes under hans egen tillsyn. B. målade äfven
landskapsstämningar och djur i olja och akvarell –
är representerad i Louvre också som målare. Jfr
A. Alexandra, "Ant, Louis B." (1889),
Roger-Ballu, "L’œvre de B." (1890).
G–g N.
Baryfoni (af grek. barys, tung, svår, och fone,
ljud), svårighet att tala.
Barygaza, fordom namn på Broach (se d. o.).
Baryglossi (af grek. barys, tung, svår, och glossa,
tunga), svårighet att röra tungan.
Baryka, Piotr, polsk författare, f. 1600, d.
1675, märklig genom en komedi, som först spelades
på en adelsgård och trycktes 1637 i Krakau under
titel Z chlopa król ("Den till konung förvandlade
bonden"). Komedien behandlar samma motiv som
Holbergs "Jeppe paa bjerget", i det att en polsk
ryttmästare under kriget med Gustaf Adolf i en
preussisk by låter kläda ut en drucken bonde och
inbilla honom, att han är kung. Lustspelet, som
har tre akter med prolog, epilog och "intermedier",
utmärker sig för ett rent språk med lätt flytande
alexandriner och god karakteristik. B. hämtade det
roliga stoffet från en gammal historia om "den
druckne, som var kejsare", troligen härstammande
från medeltida klosterhistorier och i polska
litteraturen redan behandlad af Józef Wereszczyński samt
af Rej af Naglowic.
A–d J.
Barylali (af grek. barys, tung, svår, och lalein,
tala), svårighet att tala.
Barynja. Se Barin.
Barysfär (af grek. barys, tung, och sfaira, klot),
jordklotets inre, i motsats till jordskorpan, så kalladt,
enär det har en högre specifik vikt än den senare.
Baryt, kem. Se Barium och Tungspat.
Barytfältspat. Se Fältspat.
Barytgult, tekn., bariumkromat; gul ultramarin.
Barythvitt, kem., dets. som bariumsulfat.
Barytjord. Se Barium.
Barytokalcit Kirw., miner., ett monoklint
karbonat af sammansättningen Ba Ca C2 O6.
Baryton (af grek. barys, tung, djup, och tonos,
ton). 1. Ett sträng-instrument (it. viola di bordone)
af ljuf, melankolisk klang, liknande gamban, men
med bredare gripbräde, som ofvantill är öfverdraget
med 5–7 tarmsträngar, hvilka spelas med stråke,
och undertill med 8–24 metallsträngar, hvilka spelas
med tummen. Detta instrument var omtyckt under
18:e årh. – särskildt i Wien på Haydns tid –,
men har sedan kommit ur bruk till följd af
svårigheten i dess behandling. – 2. Bleckblåsinstrument,
äfven kalladt eufonium, ett slags tuba. – 3. (It.
baritono, fr. baryton l. basse-taille) Mansröst, hvars
läge är mellan tenor och bas. Omfånget är ungefär
G–f1. Den högre baryton-rösten kallas
tenorbaryton, den lägre basbaryton.
A. L.
Barytonist (jfr Baryton), sångare med
barytonröst; den, som utför ett barytonparti.
Barytonon (grek., af barys, djup, och tonos,
ton), ord med obetonad slutstafvelse.
Barytsalpeter, salpetersyrad baryt.
Barytvatten, kem. Se Barium.
Baryum, kem. Se Barium.
Barzellotti, Giacomo, italiensk filosof, f.
1844 i Florens, professor i moralfilosofi och pedagogik
vid universitetet i Neapel sedan 1887, är en finbildad
eklektiker, som särskildt sysselsatt sig med
Schopenhauers filosofi. Han utmärker sig genom fin
psykologisk uppfattning och litterär smak. Bland hans
många skrifter må nämnas La morale nella filosofia
positiva (1871), Dell’ animo di Michelangelo
Buonarroti (1875), Santi, solitari e filosofi (1886, om äldre
franska och engelska tänkare samt Kant,
Schopenhauer, Leopardi m. fl.), David Lazzaretti (1885),
en "studie öfver de religiösa fenomenens
embryologi", hvilken sattes på den påfliga "Index
librorum", och J. A. Taine (1893).
S–e.
Barösund. 1. Ett sund i Östergötlands skärgård,
mellan Fångö och Kettilö. Å Barnsö strax söder om
B. byggdes 1644 till skydd för segelleden och B:s
hamn en skans, som iståndsattes 1659 och besattes
med 50 man. År 1676 förstärktes den enligt af
Stuart uppgjord ritning samt bestyckades, men fick
sedermera förfalla och utdömdes 1756 jämte öfriga
"skärskansar" såsom onyttig.
L. W:son M.
2. Ett för sin naturskönhet bekant, långt och
smalt sund i västra Nylands skärgård (Ingå socken),
med branta, skogbevuxna klippor å ömse sidor.
Det passeras af de ångbåtar, som gå mellan
Stockholm och Hälsingfors. Vattnet där är så djupt,
att sundet skulle kunna befaras af stora, djupgående
pansarfartyg, om icke de många, tvära
krökningarna gjorde det svårt för dylika kolosser att taga
sig fram.
A. O. F.
Bas [ba], fr., låg, nedre; ned; sakta. – À bas!
Ned med! "Pereat!" – Ici-bas, här i lifvet, i
denna världen. – Là-bas, där nere, borta;
dit ned! – Le bas empire [lə bas ã’pir],
"lågväldet", namn på östromerska riket.
Bas (af grek. basis), grundval; grundplan; botten;
fästpunkt; utgångspunkt.
1. Bygnk. Foten till en kolonn eller en pelare.
Redan från äldsta tider har kolonnen sammansatts
af tre delar: bas, skaft och kapitäl. Ett bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
