Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barthélsmy. 2. François, markis de B. fransk statsman - Barthélemy, Auguste Marseille, fransk skald - Barthélemy, Anatole Jean Baptiste Antoine de, fransk numismatiker - Barthélemy, Hippolyte, fransk militärförfattare - Barthélemy-Saint-Hilaire, Jules, fransk vetenskapsman och politiker - Barthez, Paul Joseph, fransk läkare, professor, en af de förnämste fom försöker förklara lifvets väsende genom att antaga en särskild immateriell lifsprincip. - Barthold, Friedrich Wilhelm, tysk historieskrifvare - Bartholdi, Frédéric Auguste, fransk bildhuggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfostrad af denne, åtföljde baron de Breteuil på dennes
diplomatiska beskickningar till Schweiz och Sverige,
hvarunder han en längre tid vistades i Stockholm,
blef legationssekreterare, sedermera chargé d’affaires
i London och slutligen minister i Schweiz under
revolutionens stormigaste tider. Här uppträdde han
synnerligen hofsamt och bidrog kraftigt till
fredsslutet i Basel 1795. 1796 vald till medlem af
direktorium, återvände B. till Paris, men blef efter
Augereaus kupp (18 fructidor) häktad och, jämte Pichegru
Carnot m. fl., dömd till deportation. Han lyckades
dock fly till England. Därifrån återkallades han
1799 af Napoleon och blef af denne 1800 insatt i
senaten och utnämnd till dess vice-president. 1814
var han en af dem, som kraftigast bidrogo till
Napoleons fall och bourbonernas återkallande. Han blef
nu pär och efter "de hundra dagarna" statsminister
och markis.
(E. A–t.)
Barthélemy [-telmi], Auguste Marseille,
fransk skald, f. i Marseille 1796, d. 1867, skref
alltifrån 1825 i förening med sin vän Méry en mängd
med stort bifall mottagna satiriska dikter i opposition
mot regeringen, såsom La Villéliade (1826). Deras
hjältedikt Napoléon en Égypte (9 upplagor 1828)
förenade Napoleonskulten med angrepp på
bourbonerna. Då emellertid Napoleons son ej gaf B. audiens,
hämnades denne med satiren Le fils de l’homme
(1829), som förskaffade honom 3 månaders fängelse.
Befriad genom julirevolutionen, besjöng han (i förening
med Méry) folkets seger i L’insurrection. I
veckotidningen Némésis (1831–32) riktade han på vers de
skarpaste satiriska anfall mot den nya regeringen och
nådde en mycket stor popularitet. Tidningens
plötsliga upphörande ansågs framkalladt af att regeringen
köpt B., och han kunde ej återvinna offentlig
aktning. Hans öfversättning af Vergilius’ "Æneid"
(1838) åtnjuter stort anseende. 1844 utgaf han La
nouvelle Némésis, hvars satir icke väckte någon större
uppmärksamhet, och firade under andra kejsardömet
de flesta politiska händelser af vikt med dityramber.
Barthélemy [-telmi], Anatole Jean
Baptiste Antoine de, fransk numismatiker, f.
1821 i Reims, befordrades till underprefekt i
arrondiss. Belfort och invaldes 1887 i Franska
institutet. Hans viktigare arbeten äro Nouveau manuel
complet de numismatique ancienne (1851; ny uppl.
1890) och Nouveau manuel complet de numismatique
au moyen-âge et moderne (1852; ny uppl. 1890).
Barthélemy [-telmi], Hippolyte, fransk
militärförfattare, f. 1840 i Algeriet, inom en familj, som
lämnat flera släktled af officerare, vardt lärare vid
krigsskolan i Saint-Cyr 1869, tillhörde general
Trochus stab under kriget 1870–71 och tog afsked
såsom kapten 1878. Han var därefter medarbetare
i Gambettas organ "République française",
uppsatte jämte andra tidningen "Paris" och skref där
militära bidrag liksom i "France militaire" och
"XIX:e siècle". I bokform har B. utgifvit Cours
d’art et d’histoire militaires (2 bd, 1875), ur hvilket
arbete Les armées européennes (1877) är ett utdrag,
Avant la bataille (1886, anonymt, med förord af
Paul Déroulède), L’ennemi (1887 ff.), La guerre
(1890, med illustrationer) m. m.
(C. O. N.)
Barthélemy-Saint-Hilaire [-telmi-sät-ilär],
Jules, fransk vetenskapsman och politiker, f. 1805, d.
1895, blef under restaurationen anställd i
finansministeriet, men egnade drygaste delen af sin tid åt
journalistiken och var från 1826 till 1830
medarbetare i Paris-tidningen "Globe". Efter
julirevolutionen uppsatte B. tidningen "Bon sens" och
skref samtidigt i några andra oppositionsblad. 1833
drog han sig tillbaka från politiken och egnade sig
åt vetenskapliga sysselsättningar. 1834 utnämnd till
lärare i franska litteraturen vid Polytekniska skolan,
befordrades han 1838 till professor i grekisk och
romersk filosofi vid "Collège de France" samt blef
1839 medlem af Franska institutet.
Februarirevolutionen förde honom åter in på den politiska
vädjobanan. Han blef sekreterare i den provisoriska
styrelsen samt invaldes i konstituerande och lagstiftande
församlingarna. Som deputerad understödde B.
regeringen i dess kamp mot socialismen, men vägrade
Cavaignac sitt förtroende och anklagade generalen
för hans hållning vid juni-resningen. Efter
statskuppen 1851 nekade B. att aflägga ed till Napoleon.
Han befriades från edgången, men lämnade dock
sin professur, hvilken fick stå ledig till 1862.
1869 invald i lagstiftande kåren, deltog han i
yttersta vänsterns häftiga opposition mot Napoleon
III:s politik. Efter tysk-franska kriget blef han
medlem af nationalförsamlingen och en af
kommissarierna för fredsslutet med Tyskland. Han
understödde varmt presidenten Thiers, hvars sekreterare
och personlige vän han var. 1875 blef B. senator
på lifstid och var sept. 1880–nov. 1881
utrikesminister i Ferrys ministär. Den märkligaste åtgärden
från hans ministertid torde vara Tunisiens läggande
under franskt protektorat. För öfrigt förde han en
ytterst hofsam utrikespolitik. Bland hans litterära
arbeten må, utom öfversättningar af Aristoteles (B:s
förnämsta arbete), påpekas hans versifierade
öfversättning af "Iliaden" (1869), hans Étude sur
François Bacon (1890) samt flera afhandlingar i
filosofiska och religiösa ämnen (om Buddha,
Muhammed m. fl.).
(E. A–t.)
Barthez [barte], Paul Joseph, fransk
läkare, f. 1734 i Montpellier, blef 1761 professor
därstädes samt grundade en medicinsk skola, som vann
anseende i hela Europa. Död 1806 som Napoleon I:s
lifmedikus. – B. spelade en framstående roll inom
fysiologien och kan betraktas såsom en af de
förnämste representanterna för den riktning (den s. k.
vitalistiska), som söker förklara lifvets väsende
genom att antaga en särskild, immateriell lifsprincip.
Barthold, Friedrich Wilhelm, tysk
historieskrifvare, f. i Berlin 1799, d. 1858 som professor
i Greifswald. Bland hans många arbeten må
nämnas: Geschichte von Pommern und Rügen (5 bd,
1839–45), Geschichte des grossen deutschen krieges
von Gustav Adolfs tode ab (2 bd, 1841–43) och
Die geschichtlichen persönlichkeiten in Jakob
Casanovas memoiren (1848). – B. har en bred stil,
hans urkundsforskningar äro icke särdeles
djupgående, och han nyttjar merendels endast tryckta
källor. I hans eljest förtjänstfulla arbete öfver
trettioåriga kriget framträder stor ensidighet, i synnerhet
vid bedömandet af Gustaf II Adolf, hvilken han
anser hafva endast af egoistiska eröfringsplaner och
genom Richelieus lockelser drifvits till att kasta sig
in i kriget, till stor skada för Tysklands enhet. Detta
B:s uppfattningssätt har dock äfven i Tyskland mött
skarp gensägelse.
O. A.*
Bartholdi, Frédéric Auguste, fransk
bildhuggare f. 1834 i Kolmar. Till hans arbeten från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
