Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 975-976 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barrande, Joachim, fransk paleontolog - Barrandit v. Zephar, mineral - Barr and Stroud,instrument för afståndsmätning - Barranquilla, Columbiansk handelsstation - Barrantes, Vicente,spansk skriftställare och bibliofil - Barras, Paul Jean François Nicolas de, fransk politiker - Barra-öarna, sydligaste gruppen i de yttre Hebriderna - Barre, skrank, inhägnad; sandbank - Barre, stång, betalningsmedel - Barre. Se Ginbalk - Barre, Reinhold johan de la, militär. Se De la barre. - Barreau, skrank

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

graptoliter m. m. började han utgifvandet af sitt
hufvudarbete, Système silurien du centre de la
Bohême (1852–87), det i sitt slag mest storartade
paleontologiska arbete, något lands litteratur har att
uppvisa. Verket, hvars utgifvande efter B:s död
fortsatts af "Böhmisches landesmuseum", omfattar
8 volymer, delvis dubbelvolymer, tillsammans 26
band i stor kvart. Af framstående värde är i
synnerhet den del, som behandlar trilobiterna. En mycket
stor uppmärksamhet väckte B:s teori om de s. k.
kolonierna, öfversiluriska fossil i undersiluriska lager;
den framkallade ett häftigt motstånd och gaf
anledning till en mängd stridsskrifter, af hvilka emellertid
framgått, att "kolonierna" äro endast delar af
öfversiluriska skikt, som genom förkastningar nedsänkts
i undersiluriska. Af vikt för den svenska geologien
är B:s Parallèle entre les dépots siluriens de
Bohême et de Scandinavie; där finner man nämligen
åtskilliga ej på annat sätt offentliggjorda uppgifter,
grundade på muntliga och skriftliga meddelanden från
den svenske paleontologen N. P. Angelin. B:s lif i
Böhmen förflöt lugnt och stilla; han hade själf ytterst
små personliga behof och offrade för vetenskapen
sin icke obetydliga förmögenhet. Hans rika
paleontologiska samlingar, hopförda af en fast stab
arbetare och samlare, öfverlämnades enligt
testamentariskt förordnande till "Böhmisches
landesmuseum" i Prag. B. dog på slottet Frohsdorf 5 okt.
1883.
G. L.
A. Hng.

Barrandit v. Zephar., miner., lerjordshaltig
strengit, d. v. s. vittrad vivianit.
A. Hng.

Barr and Stroud [ba’r *n strau’d], eng., ett efter
sina konstruktörer, professorn vid universitetet i
Glasgow Arch. Barr och professorn vid Yorkshire college
i Leeds Will. Stroud, uppkalladt instrument för
afståndsmätning (se bd I, sp. 294).

Barranquilla [-ki’lja], förnämsta handelsstaden i
sydamerikanska republiken Columbia, 11° 5’ s. br.,
nära Magdalenafloden, med hvilken den står i
förbindelse medelst flere naturliga kanaler. B. är genom
en 20 km. lång järnväg förenadt med hamnplatsen
Puerto Colombia l. Sabanilla. Öfver 30,000 inv.

Barrantes, Vicente, spansk skriftställare och
bibliofil, f. 1829 i Badajoz, ledamot af Spanska
akademien 1862, guvernementssekreterare på
Filippinerna 1866–68. B. svärmade i sin ungdom för en
enhetlig iberisk stat och kämpade för sina liberala
åsikter i en massa politiska satirer, men sedan han
blifvit medlem af cortes, slöt han sig till Canovas del
Castillos politik. Bland hans skönlitterära arbeten
märkas romanerna Siempre tarde, Juan de Padilla,
La viuda de Padilla och Cuentos y leyendas,
novellsamlingen Narraciones extremeñas, Dias sin sol och
diktsamlingen Balladas españolas, som väckte stort
uppseende. Af hans politiska satirer är Viaje á los
infiernos del sufragio universal den mest berömda
och af historisk-biografiska verk Guerras piráticas de
Filipinas och Diccionario biografico de hombres
célebres extremeños.
Ad. H–n.

Barras [bara l. barass], Paul Jean
François Nicolas de, grefve, fransk politiker, f.
1755 i Provence. Han ingick tidigt i armén, var med
sitt regemente två gånger i Ostindien, men lämnade
tjänsten efter att hafva nått kaptensgraden. Efter
att hafva anslutit sig till det revolutionära partiet,
valdes han 1792 af departementet Var till medlem
af nationalkonventet. Där röstade han för Ludvig
XVI:s död. Robespierre, som hatade B. och
fruktade honom för hans djärfhet, försökte proskribera
honom, men blef förekommen och störtades genom
statshvälfningen 9 thermidor (27 juli 1794),
hvarvid B. utvecklade mycken
energi. Vid den rojalistiska
resning, som inträffade
11–13 vendémiaire (3–5
okt. 1795), var B. medlem
af det femmanna-utskott,
åt hvilket konventet
uppdrog vidtagandet af alla
för det allmännas säkerhet
erforderliga mått och steg.
Då den befälhafvare, som
skulle bekämpa det
reaktionärt sinnade partiet,
visade sig ej vara vuxen
sin plats, utnämndes B.



af nationalkonventet till öfvergeneral, och han utsåg
till sin underbefälhafvare Napoleon Bonaparte, som
genom skickliga anordningar besegrade konventets
motståndare. För sina förtjänster valdes B. 26
okt. 1795 till ledamot af direktorialregeringen
och lyckades bibehålla sig vid makten i fyra
år. Praktälskande och frikostig, gaf han lysande
fester i Luxembourg-palatset, där
direktorialregeringen residerade. Det var han, som genomdref,
att Napoleon Bonaparte 2 mars 1796 utnämndes
till öfverbefälhafvare öfver franska armén i
Italien. B. förberedde därigenom icke blott sitt eget
fall, utan äfven republikens undergång. Då
Napoleon Bonaparte, stödjande sig på sina segerrika
trupper, 18 brumaire (9 nov.) 1799 verkställde
sin statskupp och störtade direktorialregeringen,
måste äfven B. afgå. Han bosatte sig då på sin
egendom Grosbois (i dep. Seine et Oise). Misstänkt
för att hafva inlåtit sig i stämplingar mot Napoleon,
fick han befallning att välja någon från Paris mer
aflägsen plats till vistelseort. Han flyttade då till
Bruxelles och senare därifrån till Marseille. Efter
Napoleons fall 1814 återvände B. till Paris, där han
afled 29 jan. 1829. Han efterlämnade vidlyftiga och
mycket indiskreta memoarer. De höllos länge
försiktigt gömda af hans arfvingar och hafva först i
våra dagar publicerats af George Duruy (4 vol. Paris
1895–96).
E. W.

Barra-öarna [bä’r*-], sydligaste gruppen i de yttre
Hebriderna, bestående af 12 öar, tillsammans 90
kvkm., med 2,365 inv. (1891), hvilka tala mycket
ren gaeliska. Den största ön är Barra (13 km.
lång, 8 km. bred), den sydligaste Berneray, med fyr.

Barre [barr], fr. (eng. bar), skrank, inhägnad;
det skrank, inom hvilket advokaterna sitta;
advokatståndet, domstolspersonalen i Frankrike; sandbank
utanför en flodmynning eller vid inloppet till en
hamn. Jfr Bar och Barr.

Barre [barr], fr., egentl. stång; hand., tacka,
ett i form af en stång eller en kula gjutet stycke
guld eller silfver, hvars halt angifves genom stämpel.
Ansenligare betalningar verkställas stundom i barrer,
och de stora utländska bankernas metalliska valuta
utgöres oftast af sådana.

Barre [barr], fr., her. Se Ginbalk.

Barre [barr], Reinhold Johan de la,
militär. Se De la Barre.

Barreau [barå], fr. (af barre, skrank), den plats,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>