Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 967-968 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barometer. 1. Kvicksilfver-barometer - Barometer. 2. Aneroid, Aneroid-barometers/spärr> l. Holosterisk barometer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid förökadt lufttryck kvicksilfret stiger i röret,
sjunker naturligtvis dess yta i dosan, och tvärt om.
På mindre noggranna instrument fäster man intet
afseende vid denna ändring i den yttre
kvicksilfver-ytans läge, utan afläser endast förändringarna i
röret. De fel, som därigenom uppkomma, äro dess
mindre, ju vidare dosan är i förhållande till rörets
kaliber. På instrument för vetenskapligt bruk böra
emellertid äfven dessa små ändringar tagas i
beräkning. Detta kan ske på flere sätt. I den mycket
begagnade fortinska dos-barometern består dosans
botten af en läderpåse, hvilken kan höjas och sänkas
genom en nedifrån anbragt skruf. Nollpunkten på
den vid röret fästa skalan sammanfaller med den
nedersta änden af en elfenbens-spets, som går ned i
dosan och är fäst vid dess lock. Vid observationen
höjer eller sänker man nu skrufven, till dess
kvicksilfver-ytan träffar elfenbens-spetsen, och afläser
därefter på skalan kvicksilfrets högsta punkt i röret.
– b) Sifon- eller häfvare-barometern.
Detta instrument har ingen dosa. Nedre änden af
barometerröret är nämligen böjd uppåt, så att det
slutar med ett kortare, vertikalt, öppet rör, i hvilket
den nedre, för luftens tryck utsatta
kvicksilfver-ytan befinner sig. De båda rören, i synnerhet det
nedre, böra vara tillräckligt vida, eljest uppstå med
tiden föränderliga kapillaritetsfel. Förr trodde man
sig äfven vid dylika barometrar med smala rör kunna
upphäfva kapillaritetsfelet genom att gifva de båda
rören samma kaliber, men detta lyckas ej, emedan
kapillariteten, i synnerhet i det öppna röret, förändras
med tiden. Vanligen äro dessa instrument försedda
med flyttbar skala. Genom en skruf höjes eller sänkes
skalan, till dess nollpunkten kommer i jämnhöjd med
den nedre kvicksilfver-ytan, hvarefter öfre ytans höjd
bestämmes af det delstreck på skalan, som med denna
yta ligger i samma nivå. Till förekommande af
luftens inträngande i det toricelliska tomrummet är
det längre röret ett stycke ofvanför kroken utdraget
till ett trattformigt, smalare rör, hvilket går ned ett
stycke i det glasrör, hvaraf instrumentets nedersta del
är bildad. Om nu en luftblåsa tränger in i det
kortare röret och passerar kroken, följer den
glasväggen åt; luften samlar sig utanför tratten, i
mellanrummet mellan denna och rörets vägg, och kan
således icke uppstiga i tomrummet. –
Kvicksilfver-barometerns konstruktion rättar sig i öfrigt efter de
särskilda ändamål, för hvilka instrumentet skall
användas och som ofta angifvas genom dess namn.
Så är sjö- eller skeppsbarometern en
dos-barometer, på hvilken ett stycke af röret blifvit
så mycket hopträngdt, att kvicksilfret endast
långsamt kan intränga i barometer-rörets öfre del. De
oscillationer, för hvilka kvicksilfver-höjden i röret är
utsatt till följd af fartygets krängningar, blifva
därigenom ansenligt förminskade. För att hållas
lodrätt är sjö-barometern upphängd i en s. k.
cardansk ring (se d. o.). – De värden barometern
visar vid olika tider få ej direkte jämföras med
hvarandra, emedan kvicksilfrets höjd i röret beror
icke endast af lufttrycket, utan äfven af kvicksilfrets
temperatur vid observationstillfället. Hvarje god
barometer har därför en termometer, på hvilken
denna temperatur kan iakttagas. Med kännedom af
densamma kan man genom en enkel räkning finna
den höjd, som skulle hafva observerats, i fall
temperaturen hade varit 0°. För att kunna sinsemellan
jämföra lufttrycket på olika orter måste man
dessutom å den aflästa barometerhöjden anbringa rättelse
för tyngdens olikhet på olika orter. Man brukar
såsom normaltyngd hos kvicksilfret antaga den tyngd
det skulle ha vid 45° geografisk bredd och hafsytan,
och reducera barometerhöjden till denna normaltyngd.
Vid medellufttryck utgör denna rättelse i det
närmaste +1 mm. vid 60° bredd, +2 mm. vid polerna
och -2 mm. vid ekvatorn och på 10 km. höjd öfver
hafvet -1,₅ mm. Endast till 0° och normaltyngd
reducerade barometerstånd kunna jämföras med
hvarandra.

2. Aneroid (af grek. nekande an och eroein,
flyta), Aneroid-barometer l.
Holosterisk barometer (af grek. holos, hel och hållen,
och stereos, hård, af fasta ämnen) äro namn på
en barometer, i hvilken ingen vätska förekommer.
I detta instrument verkar lufttrycket direkt på de
tunna väggarna af en hermetiskt sluten metalldosa,
ur hvilken luften blifvit utpumpad. De förnämsta
slagen af aneroider äro följande:

a) Vidis aneroid, betydligt förbättrad af
Naudet. Den har formen af en dosa. Närmast under den
glasskifva, som ofvantill täcker dosan, sitter en skifva,
hvilken utefter periferien är graderad i millimeter
eller i något annat mått, hvaruti barometer-ståndet
plägar angifvas. En i dosans centrum placerad visare
angifver, genom sin ställning till dessa grader, det
rådande barometer-ståndet. På en del instrument
plägar skifvan vara ersatt af en graderad ring, så att
apparatens inre delar blifva synliga. Man ser då
i instrumentets botten en metallskifva (bottenskifvan),
som tjänar till fäste för det öfriga. Ofvanpå denna
sitter en platt dosa, ur hvilken luften blifvit
utpumpad. Vi vilja kalla den "luftdosan". Dess
bottnar bestå af mycket tunna, elastiska
mässingsbleck af vågig form. Den yttre luften, som sträfvar
att genom sitt tryck sammanpressa dessa bottnar,
motverkas däri af en stark fjäder, bestående af en bred,
dubbelviken lamell af stål, hvilken med sin ena
ände är fäst vid bottenskifvan och med den andra
vid midten af luftdosans öfre botten. De rörelser,
som lufttrycksförändringarna åstadkomma i luftdosan,
meddela sig följaktligen till fjädern. Från denna
utgår en mässingsstång, hvars andra ände står i
förbindelse med ett system af häfstänger, genom hvilka
fjäderns rörelser förstoras i förhållande till rörelsen
hos den nämnda metallbottnen och öfverföras till
en kedja, som är upprullad kring den axel i
instrumentets centrum, på hvilken visaren sitter. När
lufttrycket tilltager, afrullas kedjan, och visaren
vrides därigenom mot de högre talen på skalan.
När lufttrycket minskas, återföres visaren till sitt
förra läge genom en spiralfjäder, som med sin ena
ände är fästad vid bottenskifvan och med den andra
på axeln, hvarvid ett motsvarande stycke af kedjan
ånyo upplindas. Goldschmid har ersatt denna
utväxling med en inställningsskruf och afläsning med
lupp. Richards barograf består af en aneroid af
Vidis typ, hvilkens rörelse öfverföres till en visare.
Denna är i sin långa ände försedd med en
bläckpenna, som uppritar barogrammet å en
pappersremsa, hvilken är spänd omkring en
mässingscylinder, som kringvrides af ett urverk. – b.
Bourdons aneroid l. metall-barometer
har till det yttre stor likhet med Vidis, men
är till principen helt olika. Luftdosan har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>