Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 759-760 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balder, nord. myt., en af asagudarna, son af Oden och Frigg - Baldersbrå, bot. Se Balder och Matricaria - Balders drömmar (fnod. Baldrs draumar) l. Vegtams-kvida, en eddadikt om Oden - Baldersnäs, herresäte i Steneby socken på Dal - Baldingera, bot. Se Phalaris - Baldinucci, Filippo, italiensk konsthistoriker - Baldissera, Antonio, italiensk general - Baldovinetti, Alesso, italiensk målare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på växlingen mellan ljus och mörker under dygnets
eller årets lopp, eller en etisk utläggning (N. F. S.
Grundtvig, Wisén, Detter), förmenande, att myten
skildrar striden mellan godt och ondt, eller ock
kombinerat båda tydningarna (P. E. Müller och
Velschow, Mannhardt) och ansett, att B., från att vara en
sommarljusets gud, utvecklat sig till en oskuldens gud.

Dessa tydningar förutsätta alla, att B. ända från
urtiden dyrkats som gud hos nordiska eller alla
germanska folk. S. Bugge söker däremot i "Studier
over de nordiske gude- og heltesagns oprindelse"
(I, 1881–89) Baldersmytens uppkomst i sägner
om kristna eller antika föreställningar, som de
hedniske eller halfhedniske nordborna på de brittiska
öarna under vikingatiden förnummo af kristna munkar



eller dessas lärjungar. De kristna föreställningarna
framträda i den isländska sagan, hvars B. lifligt
påminner om Kristus. Höder är den blinde Longinus,
som förmås att sticka spjutet i Kristi sida, och Loke
är djäfvulen, Lucifer, som eggade till Kristi död.
Saxos framställning är oberörd af kristna
föreställningar och återgår på medeltida framställningar af
sagan om trojanska kriget, B. är Akilles, Höder
Paris, Nanna en sammansmältning af Paris’ första
hustru Oenone och Helena, till namnet den förra.
Men äfven isländska källor hafva minne af B. som
krigshjälte.

Saxos framställning af Baldersmyten betraktades
af Bugge som grundad på danska sägner; A. Olrik,
"Sakses oldhistorie" (1894) har uppvisat, att
visserligen ett par danska lokalsagor äro inflätade, men
att den vidlyftiga berättelsen har så många drag
gemensamma med de isländska fornaldarsagorna, att
den måste härröra från en sådan. Denna
litteraturarts egendomlighet är ock tillräcklig att förklara,
att Höder blifvit sagans hjälte, och att gudarna
uppträda som hans motståndare, hvarför någon
särskild källa för Saxos saga icke behöfver antagas.

Dyrkan af Balder omtalas i den fornnordiska
litteraturen blott i Fritjofs saga, som hvarken är historisk
eller eljest härstammar från hedendomen. Däremot
finnas orter i Norge och Danmark, kanske ock i
Sverige, som i forntiden fått namn efter Balder. Detta
namn är samma ord som det fornengelska bealdor
(herre, furste), hvilket äfven brukas om Kristus.
Det nyaste arbetet om B., F. Kauffmanns "Balder,
mythus und sage" (1902), innehåller samladt allt
material, som antagits hafva afseende på B.
Däremot torde Kauffmann misslyckats i att förbinda
myten med vissa folksagor af stor spridning.

"Baldersmyten har blifvit dramatiskt behandlad
af Evald och Öhlenschläger samt gifvit Gade ämne
till en större tonskapelse. Plastiska konstverk med
ämne från Balderssagan äro Fogelbergs berömda
staty af Balder samt Qvarnströms grupp: Loke, som
riktar Hads båge (se de båda fig.).
B–e.

Baldersbrå, bot. Se Balder och
Matricaria.

Balders drömmar (fnod. Baldrs draumar) l.
Vegtams-kvida, en eddadikt om hur Oden på grund
af Balders onda drömmar väcker en sierska ur
grafven och får spådomar om Balders död. Dikten har
kanske samme författare som Trymskvida och hör
till de äldre eddadikterna, omkr. 900.
B–e.

Baldersnäs, herresäte i Steneby socken på Dal,
Älfsborgs län, på en i Laxsjön utskjutande halfö,
prisadt som en af Sveriges både af natur och konst
mest gynnade gårdar. Hufvudbyggnaden har ej
något egentligt storartadt i sitt yttre, men är
omgifven af präktig trädgård med tillstötande vidsträckt
park, där naturen och människan täflat om att
åstadkomma något utomordentligt. Jämte underlydande
hemman utgör B. 6 mtl, taxerade till 300,000 kr.
(1903). B. bebyggdes till herresäte 1796 af
brukspatron K. F. Uggla och egdes på 1850-talet af hans
systerson, bruksegaren K. F. Wærn, som dog där
1858. Efter dennes änka öfvergick egendomen till
det s. k. Baldersnäs bolag, som hufvudsakligen
tillhörde den wærnska släkten. Numera tillhör B.
grosshandlaren N. Kr. Jensen i Karlstad.

Baldingera, bot. Se Phalaris.

Baldinucci [-no’tji], Filippo, italiensk
konsthistoriker, f. 1624 i Florens, d. 1696 därst., var
medlem af "Accademia della crusca" och åtnjöt
de toskanske storhertigarnas ynnest. Hans arbete
Notizie de’ professori del disegno (6 bd, 1681–1728;
4:e uppl. i 5 bd 1846–47) var afsedd att
beträffande faktiska uppgifter komplettera och beriktiga
Vasaris konsthistoria. B. skref äfven en
kopparstickskonstens historia (1686; ny uppl. 1767) och
på uppmaning af drottning Kristina af Sverige en
biografi öfver Bernini (1682).

Baldissera, Antonio, italiensk general, f.
1838, användes i slutet af 1880-talet såsom general
i Eritrea och öfvertog efter italienarnas nederlag vid
Adua 1 mars 1896 högsta befälet i kriget mot
abessinierna. Han försåg det hårdt inneslutna Cassala
med lifsmedel, undsatte fort Adrigat och lyckades
genom underhandlingar befria en del af fienden tagna
fångar.
C. O. N.

Baldovinetti, Alesso, italiensk målare, D.
Ghirlandajos lärare, f. 1427 i Florens, d. där 1499,
utbildade sig efter Castagno och Ucello, men
tillhörde (jämte Pollajuoli och Verrocchio) den grupp
af florentinska målare, som, ännu innan det
fulländade oljemåleriet var kändt i Italien, sträfvade
att medelst införandet af nya bindemedel höja och
fullkomna den dittills brukliga tempera-tekniken.
Hans främsta betydelse ligger dock i den förkärlek
och den naturtrohet, hvarmed han i sina fresker
behandlade landskapet, som han tillmätte en större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>