Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 475-476 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autofyt - Autogami - Autogen. Se Allogen - Autogoni - Autograf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Autofyt (af grek. autos, själf, och fyton, växt), bot., växt, som lefver endast af oorganiska
näringsämnen. Sådana växter kallas äfven autotrofa
växter (se d. o.).
G. L–m.

Autogami (af grek. autos, själf, och gamos,
giftermål), Homoklin pollination l.
Själfpollination, bot., det förhållandet, då
befruktning eger rum därigenom att frömjöl från en blomma
öfverföres till samma blommas märke. Om frömjölet
öfverföres till en annan blommas märke, kallas
befruktningen allogami. Autogami undvikes så
vidt möjligt i naturen genom en mängd anordningar.
Se Pollination.
G. A. (G. L–m.)

Autodafé i Spanien, efter Limborchs "Historia
inquisitionis", tr. 1692 (se sp. 474).

Autogen. Se Allogen.

Autogoni (af grek. autos, själf, och gone, födsel),
själfalstring, uralstring.

Autograf (af grek. autos, själf, och grafein,
skrifva), egenhändig skrift, originalhandskrift,
företrädesvis af någon märkvärdig person och bestående
af antingen ett helt dokument (t. ex. ett bref) eller
blott en namnteckning. Redan på Herodotos’ tid
berättas, att persiska drottningen Atossa bildat en
autografsamling. Fornromerske statsmannen
Mucianus samlade 14 vol. romerska handskrifter,
däribland 3 vol. bref. Äfven Plinius d. ä. egde en
dyrbar autografsamling. Från medeltidens människor
har föga dylikt funnits att samla, ty man skref ej
då sina bref själf. I Tyskland blefvo under
1500-talet s. k. stamböcker, ett slags autografalbum,
vanliga, i Sverige likaledes mot samma århundrades slut.
Moderna autografsamlinjrar, som först uppstodo i
Frankrike, i slutet af 1500-talet, tillkommo i början
på grund af ett öfvervägande historiskt intresse och
innehöllo mest uppsatser och handlingar, hvilka
berörde politiska förhållanden. Sedermera trädde ett
mera psykologiskt intresse i stället för det förra, mer
historiska, i det att de framstående personernas
individualitet mera togs i betraktande. Större fart tog dock
samlandet först efter franska revolutionen, som
hårdhändt rörde om bland de gömda handskriftsrelikerna.
Nationalbiblioteket i Paris har den rikaste
autografsamling man känner; den innehåller handskrifter ända från
medeltidens början intill nyaste tider. British museum
innehåller likaledes dyrbara urkundssamlingar af detta
slag. Samlingsarten är väl omhuldad i England,
äfven af damerna. Bland svenska autografsamlingar
märkas Bondes (på Eriksberg), Lewenhaupts (på
Sjöholm) och Fr. Barthelsons (i Stockholm) samt
k. bibliotekets och Göteborgs stadsbiblioteks (den
s. k. dickson-bukowskiska samlingens). Kineserna äro
mycket förtjusta i autografer, så ock japanerna; de
pryda ofta därmed väggarna i sina rum. I Peking
finnes ett stort Konfucius-tempel, dekoreradt med
idel autografer af kejsare sedan 2,000 år tillbaka.

Förfalskade autografer utsläppas ej sällan, riktiga
fabriker för sådana ha afslöjats. Till verifikation
af tvifvelaktiga autografer tjäna faksimilen af äkta.
De bästa samlingar af sådana afbildningar äro
Delarues "Isographie des hommes célèbres" (4 bd;
1843) och den i London utgifna "The autographic

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>