Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Australien - Australier - Australisk. Se Austral - Australiska språk. Se Australien - Australiska statsförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakterna väster, om telegraflinjen. 1879 upptäckte
John Forrest det väl bevattnade Kimberley-distriktet,
1882–83 reste Lindsay i Arnhem land, 1886 nådde
han från telegrafledningen Mac Arthur-floden, och
samtidigt vandrade från samma utgångspunkt Giles
och Laurie till Kimberley-distriktet. Norrmannen
Lumholtz vistades 1886–90 bland infödingarna i
Queensland, 1894 genomforskade Winnecke Mac
Donnell-bergen i det centrala A., 1895 reste Hübbe
från sydaustraliska nordbanans ändstation till
Coolgardie i Väst-A., medan en expedition i nordöstra
A. under Wells (1896) slutade olyckligt. Detta år
lyckades Carnegie att från Coolgardie komma till
guldfälten i Kimberley-distriktet och till mynningen
af Fitzroyfloden. Murchisonguldfälten undersöktes
1896 af Fletcher, 1898 gjorde Haddon etnografiska
forskningar på öarna i Torres-sund, 1901 studerade
Gillen och Spencer infödingarna i det inre A., 1902
gjorde R. T. Maurice en resa från Stora
Syd-Australiska bukten ända till Wyndham vid
Cambridge-golfen i norra A. – I det stora hela är A. nu ett
genomforskadt land, där endast smärre geografiska
upptäckter återstå att göra.
Litteratur: Anrep-Elmpt, "Australien"
(1886), Calvert, "The exploration of A." (1895–96),
Fitzgerald, "Australia" (1881), Jenks, "A. history
of the australasian colonies" (1897), Jose,
"Australasia the commonwealth and New Zealand" (1901),
Jung, "Der welttheil Australien" (1883),
Lumholtz, "Bland människoätare" (1889), Rainaud, "Le
continent austral" (1893), Ranken, "The federal
geography of British Australasia" (1891), Schanz,
"Australien und die Südsee" (1900), Semon, "Im
australischen busch" (1896), Sievers och Kükenthal,
"Australien, Oceanien und Polarländer" (1902,
den bästa allmänna framställningen, med
litteraturhänvisningar), Spencer och Gillen, "The native tribes
of Central Australia" (1899), Wallace och
Guillemard, "Australasia" (1893–96), samt "The
Australian handbook" (utkommer årligen).
J. F. N.
Australier, invånare i Australien, vare sig
urinvånare eller tillhörande någon af de invandrade
folkstammarna; häst af australisk ras.
Australisk. Se Austral.
Australiska språk. Se Australien sp. 460.
Australiska statsförbundet (eng.
Commonwealth of Australia). Tanken på en
federativ sammanslutning mellan de brittiska kolonierna i
Australien kan ledas tillbaka till förarbetena till 1850
års australiska kolonialförfattning, hvarunder man
tänkte sig att bereda tillfälle till vissa gemensamma
ärendens öfverlåtande åt en för två eller flere kolonier
gemensam representation. Dessa bestämmelser strökos
emellertid vid lagens slutliga formulering. Däremot
kvarstod ett annat uttryck för förbundstanken, i det att
åt kronans representant i Nya Syd-Wales gafs titeln
generalguvernör och en viss formell öfveruppsikt öfver
de andra koloniernas förvaltning. Några år senare
upplöstes emellertid äfven detta svaga enhetsband.
Det var först på 1880-talet, som de australiske
statsmännen på allvar började sysselsätta sig med
förbundsplaner, och ännu ett tiotal år förhöll sig folket
skäligen likgiltigt för hela saken. Tysklands och
Frankrikes koloniala utvidgningspolitik i Stilla
oceanen samt nödvändigheten af gemensamma åtgärder
för att reglera invandringen af färgade arbetare
manade emellertid till en sammanslutning, och i
Nya Syd-Wales’ ledande statsman, sir Henry
Parkes, hade förbundstanken en outtröttlig
målsman. På hans initiativ hölls 1880 en konferens (först
i Melbourne, sedan i Sydney), där man bl. a. enades
om åtgärder mot kinesinvandringen, och vid en senare
konferens (1883) gillades ett förslag om inrättande af
ett förbundsråd (federal council), hvars
kompetensområde emellertid ytterst snäft begränsades, liksom det
ej heller erhöll myndighet att fatta beslut, som bundo
någon koloni oberoende af dennas eget samtycke.
Dess betydelse blef därför ej stor; dock sammanförde
det tid efter annan de olika koloniernas statsmän till
gemensamma rådslag och befordrade därigenom
indirekt föreningssträfvandena. Dessa togo sig 1888
uttryck i en då antagen gemensam plan för
Australiens sjöförsvar, och tanken på ett gemensamt
landtförsvar föranledde Parkes att sammankalla en ny
konferens af representanter för alla sju kolonierna,
äfven Nya Zeeland, till Melbourne (1890), där man
fattade det viktiga beslutet att nästa år ett
förbundskonvent (federal convention) skulle sammanträda för
att uppgöra utkast till en australisk
förbundsförfattning. Konventet sammanträdde i Sydney (mars–
april 1891), antog några af Parkes föreslagna
resolutioner om föreningens grunddrag och enades slutligen
om ett fullständigt författningsförslag, till hvilket sir
Samuel Griffith uppgjort första utkastet. Detta
förslag har sedan lagts till grund för de följande och
till sist för det australiska statsförbundets nu gällande
författning.
Till en verkligt folklig politisk fråga gjordes
förbundssaken först 1895, då Nya Syd-Wales’
premiärminister (sedermera sir) George Reid i
"förbundsrådet" framkom med det förslag att ett nytt
konvent skulle utarbeta ett författningsutkast, som
sedan direkt skulle genom referendum föreläggas de
särskilda koloniernas folk till antagande eller
förkastande. Fem kolonier (alla kontinentens, utom
Queensland) antogo lagar i detta syfte; konventet
sammanträdde 1897–98 (först i Adelaide, sedan i
Sydney och slutligen i Melbourne), hvarpå
folkomröstningar anställdes i fyra kolonier om
författningsförslaget. Detta antogs i Victoria, Syd-Australien
och Tasmanien, men erhöll ej föreskriften
röstöfvervikt i Nya Syd-Wales och var, då Väst-Australien
gjort sitt beslut beroende af moderkoloniens, för
den gången fallet. Tullpolitiska motsatser mellan det
frihandelsvänliga Nya Syd-Wales och de
protektionistiska grannkolonierna äfvensom de folkrikare
koloniernas farhågor för att ej få tillbörligt
inflytande i det blifvande förbundsparlamentet voro de
mest vägande skäl, som anfördes af föreningens
motståndare. På en konferens i Melbourne mellan de
australiska koloniernas premiärministrar (jan. 1899),
hvarvid äfven Queensland lät sig representeras,
vidtogos några modifikationer i författningsförslaget,
och i sin ändrade form antogs lagen (1899–1900)
i alla kolonierna, i Nya Syd-Wales och Queensland
dock endast mot rätt starka minoriteter. Därefter
sändes sex delegerade, en för hvarje koloni, till
England för att förhandla om den sålunda i Australien
antagna lagens godkännande äfven af brittiska
parlamentet. Den viktigaste tvistepunkten vid dessa
förhandlingar gällde rätten att i vissa mål vädja
från australiska domstolar till engelsk öfverdomstol
(queen in council). En kompromiss uppnåddes
emellertid härvidlag, och genom den s. k. Commonwealth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
