Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karakteristisk för A. är kängurun. Men äfven många andra
underliga djurformer finnas här. "Däggdjur med
näbb, fåglar med fjädrar, som äro formade såsom
hår, höns, som låta sina ägg kläckas af solens eller
markens värme, dufvor af en kalkonhönas storlek,
gökar, som se ut som fasaner, råttdjur med
klättersvansar och andra med simfötter, ödlor, som springa
på två ben, alla dessa djurformer bidraga", säger
P. Matschie, "att göra dessa trakter särdeles
intressanta". A:s däggdjursfauna uppgifves omfatta
160 arter, hvilket är mycket mindre än Europas.
Någon skarp olikhet mellan nord och söder
förekommer ej i fråga om faunan. Blott tre släkten af
kloak- och pungdjur saknas i yttersta norden –
däribland näbbdjuret, wombat och pungbjörnen.
Däremot råder en mer markerad skillnad mellan
östra och västra A., en följd däraf att i krittiden
ett bredt haf skilde östra delen af landet från den
västra. Af 97 arter af pung- och kloakdjur
förekomma 36 i Väst-A. Af dem äro 14 egendomliga för
denna del, 4 hafva utbredt sig till norden, 6 äfven
till södra A.; de öfriga 12 förekomma både i västra
och östra A. (bland dem känguru).
Kloakdjuren (se d. o.), Monotremata, representeras
numera blott af två släkten, näbbdjuret
(Ornithorhyncus) och myrigeln (Echidna), af hvilka det förra
finnes både i A. och på Tasmanien; det senare släktet
är ock representeradt på Nya Guinea. (Om det
nyligen i det inre anträffade mullvadsartade
pungdjuret Notoryctes se d. o.) Bland pungdjuren äro
springråttorna (Macropoda), till hvilka kängurun hör,
mest kända. 9 större och 40 små arter bilda
familjen Halmaturidæ, bland dem kängururåttan
(Hypsiprymnus rufescens), den minsta, och
jättekängurun (Macropus giganteus) den största. Den
senare lefver i gräsrika trakter, men saknas i öknarna
samt har i många trakter ansetts som en landsplåga
och därför varit utsatt för stark utrotning.
Trädkänguruer förekomma på fastlandet blott i Nord-A.
och i Queensland samt på Nya Guinea. – Andra
länders gnagare motsvaras af den taxstora wombat
(Phascolomys wombat) i Nya Syd-Wales och på
Tasmanien. Klätterpungdjuren (Scandentia) likna med
sina långa gripsvansar lemurerna. Delvis klätterdjur,
delvis hoppare och springare äro rofpungdjuren
(Rapacia), bland hvilka pungmården (Dasyurus Mongii),
som man förr sökte utrota, men som nu användes som
kaninjagare. Myrpungdjuret (Myrmecobius fasciatus)
förekommer endast i Väst-A. Ett annat blodtörstigt
pungdjur, som tillhör Väst- och Syd-A., är
Phascogale penicillata; i Nya Syd-Wales förekommer
pungtaxen (Perameles nasuta) och bandicoot (P.
Gunnii). Dingon (Canis Dingo) eller den vilda hunden
är, som nämndt, ett af A:s få placentala däggdjur
och har sannolikt invandrat på samma gång som
infödingarna. Vanligen lefver han i skaror på 4–8
stycken, men ibland förena sig flera sådana skaror
till hela hjordar. Han är talrikast i Australalpernas
urskogar. I följd af den skada han gör på fårhjordarna
jagas han häftigt eller dödas med stryknin. – Några
husdjur hade ej A:s urinvånare, icke ens dingon hade
de kunnat tämja. Europeerna hafva emellertid hit
infört de vanliga husdjuren, bland hvilka särskildt
nötkreaturen och fåren nu spela en så viktig roll
i A:s ekonomi. Några af dessa djur, t. ex: får,
nötkreatur, svin och getter, träffas nu förvildade i
vissa trakter; kaninen har genom den skada han
tillfogar marken blifvit en outhärdlig landsplåga. Bland
de på senare tider införda nyttiga djuren märkas
kamelen, som lämnar god tjänst i ökentrakterna, samt
hjorten.
A:s fågelvärld är mycket rik i förhållande till
dess däggdjur och äfven ganska egenartad, då icke
mer än en tjugondedel af A:s fåglar finnes i andra
delar af jorden. De mest företrädda ordningarna äro
tättingar (Passeres) och vadare (Grallatores); af den
förra finnas öfver 300, af den senare inemot 80
arter; nästan samma siffra nå ock papegojorna och
släktet Anser. Äfven strutslika fåglar och dufvor
förekomma, de senare i en mängd arter. Ehuru alla
fåglar äro någorlunda jämt fördelade, har dock
östra A. mer än de andra delarna och Väst-A. minst
däraf. Af märkligare former må nämnas Emu
(Dromæus Novæ Hollandiæ), som ersätter strutsen, men
hör till Casuariidæ. Han är mindre än den
afrikanska, större än den amerikanska strutsen och
liknar båda, men saknar stjärtfjädrar. Vingarna
kunna ej användas till flykt, men underlätta hans
springande. Af emu förekomma två arter, en i
östra och en i västra A. – Märklig är ock
lyrsvans-fågeln (Menura superba), som lefver i täta
skogar, särdeles i bergstrakter. En egendomlig
familj äro Megapodiidæ, en hönsfågel, som
öfvertäcker sina ägg med vegetabiliska ämnen och låter
dem kläckas af den värme, som uppstår, då dessa
ämnen ruttna. Hufvudsakligen i östra Nya
Syd-Wales och Queensland träffas isfågeln (Paralcyon
gigas), i följd af sitt skrattliknande läte af invånarna
kallad "the laughing jackass". Det är en roffågel,
som lefver af möss, reptilier och små fåglar.
Praktfull fjäderbeklädnad utmärker de många papegojor,
loris och kakaduor, som finnas öfverallt i A., och
af hvilka många arter såsom burfåglar förts öfver
till Europa, såsom t. ex. Syd-A:s Psittacus
undulatus, Cacatua rosicapilla (från det inre A.), hvita
kakaduor (Plictolophus leucocephalus), som i skaror
af flera tusental besöka majsfälten. Af vattenfåglar
är den mest bekanta svarta svanen (Cygnus atratus);
massor af gäss, ankor, pelikaner o. a. gifva lif
åt sjöar och vattendrag. Lumholtz beräknade
fåglarna på en knappt 2 km. lång lagun till 10,000.
Af reptilier och amfibier har A. ej mycket
märkvärdigt att uppvisa. Af ormar finns ingen för A.
egendomlig familj, men väl egendomliga arter. Af dem
äro två tredjedelar giftiga; dessa förekomma mest i
Syd- och Väst-A. Mest fruktade äro i Queensland
Acantophis antarcticus samt svartormen (Pseudechis
prophyriacus) och brunormen (Diemenia olivacea).
Icke giftig är den väldiga Python eller Morelia
spilotes. Af ödlor finnas 8 familjer; i Nord-A.
förekomma flera stora former, såsom meterlånga leguaner.
Bland fiskar är den märkvärdigaste lungfisken eller
Barramundafisken (Ceratodus Forsteri), som numera
finnes blott i Burnett- och Murray-floderna, men
är i fossilt tillstånd känd från Europas trias- och
juraformationer. Han har gälar, men också en till
lunga utvecklad simblåsa, som möjliggör andning i
luften, samt bildar sålunda en mellanlänk mellan
i luften och i vattnet lefvande ryggradsdjur. – A:s
insektor äro, enl. Wallace, lika egendomliga som
dess högre djur. Af lägre djur äro jätteregnmaskarna
märkvärdiga. Kusterna äro rika på marina djur;
hvalarna äro väl mest utrotade, men ännu jagas
dugong (Halicore) på nordöstra kusten, pärlmusslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
