Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptages af ständigt gröna buskar och träd på
bergsluttningarna samt af en ökenartad vegetation
utefter den regnfattiga stranden. Låga buskar af
myrtaceer och eucalypter täcka Eyre-halfön, medan
York-halfön (ö. om Spencer-golfen) är än ödsligare.
I Lofty-kedjan vid Adelaide betäckas stora ytor
af Eucalyptus dumosa, men förhärskande är för öfrigt
i dessa sydliga trakter den mest bekanta af alla
eucalyptus-arter, gummiträdet, E. globulus. Ibland
uppträda ormbunkar och låga buskar som
underskog. På sina ställen möta dungar af Casuarina
stricta, blandad med Leptospermum, Melaleuca samt
"native pines" (Callitris robusta och rhomboida)
samt Exocarpus cupressiformis (det s. k. inhemska
körsbärsträdet). Äfven här äro skogarna mycket
glesa.
Sydvästra A. är i floristiskt afseende A:s och en af
jordens märkvärdigaste områden på grund af den
egendomliga, från det öfriga A. afvikande
växtvärlden. I synnerhet är detta fallet mellan mynningen
af Greenough-floden och Kap Pasley på sydkusten,
men framför allt vid Swan-floden. Karakteristisk är
rikedomen på ständigt gröna buskar af xerotideer och
proteaceer samt den stora artrikedomen af mer än
3,000 arter, af hvilka 82 proc. icke förekomma
annorstädes. Sydväst-A:s flora är så olika det öfriga
A:s, att man för att förklara den måste antaga
att östra och västra A. varit åtskilda ända till
jämförelsevis sen tid. Däremot erbjuder Väst-A:s
flora flera likheter med södra Kaplandets. En af
de märkvärdigaste växterna är grästrädet (Kingia
australis) af 6–9 m. höjd, hvilket på toppen af
sin kantiga och vridna stam bär ett knippe grofva
gräsblad, ur hvilka en stark blomstängel reser sig
högt. Därtill komma banksior, dryandror,
kasuariner, Actinostrobus, Callitris, Exocarpus, en mängd
myrtaceer, akasior, epacridineer m. fl. Af 35
Petrophila-arter af proteaceernas familj, som
förekomma i A., äro 30 inskränkta till sydvästra A.
Ett värderikt träslag lämnar den skogbildande
Eucalyptus marginata, hvars trä under namn af
yarrawood användes till järnvägssyllar och i
grufvorna.
A:s regnfattiga inre har alltefter
nederbördsförhållandena olika vegetation. Man skiljer här
emellan egentlig öken, scrubvegetation, grässtäpper
och saltbuskstäpper. De båda sistnämnda förekomma
mest utvecklade i Nord-A. och Queensland ända till
Darlings källor och till öfver vändkretsen åt väster
till 129° v. lgd. Saltbuskstäpperna utbreda sig
därifrån åt söder in i Syd-A. till öfver 24° s. br.
och till Darlings och Murrays flodområde. Det
centrala A. upptages mest af scrubs, medan Väst-A.
är det egentliga ökenområdet. Emellertid öfvergå
dessa olika områden mångenstädes i hvarandra,
särskildt äro grässtäpper och saltbuskstäpper ofta
blandade. Som karakteristiska växter för dessa
olika formationer gälla för scrubs: Acacia aneura
och Eucalyptus incrassata, vidare Callitris
verrucosa, Pholidia och Nitraria; för saltbuskstäpperna:
Atriplex nummularia, Rhagodia, Polygonum och
Mühlenbeckia; för grässtäppen: Triodia och Spinifex.
Vid vattenloppen stå häckar af Eucalyptus,
Melaleuca, Leptospermum och "quandong" (Santalum
acuminatum). I södern omgifvas sjöarna af Lotus
australis och Gyrostemon ramulosus, medan
Swainsonia Greyana och Anthistira ciliata
("känguru-gräset") växa vid Darling. Norr om 24° s. br. träffas
ännu Livistona-palmen.
I öknarnas ödsligaste delar träffas ofta en
spinifex-vegetation (Sp. hirsutus, longifolius och paradoxus),
örter af 1/3–1 m. höjd, som äro beklädda med
tallösa, nålliknande taggar, och hvilka växa i täta
massor, som äro mycket svåra att tränga igenom,
då taggarna såra både djur och människor.
Liknande ogenomträngliga buskkonglomerat äro äfven
scrubs, hvaraf det ges två slag, Mallee- och
Mulga-scrub (i Queensland kallad Brigalaw scrub). Den
förra är mest utbredd i Syd-A. och består af
Eucalyptus dumosa, oleosa och gracilis, 3–3 1/2 m.
höga buskar med knippen af blekgröna blad.
Mulga-scrub, som förekommer i norden, består mest af
akasior af silfvergrå färgton jämte andra scrubväxter.
Scrubvegetationen har en utomordentligt vidsträckt
utbredning; stora delar af det inre äro uteslutande
täckta därmed.
Saltbuskstäppen betäcker Syd-A. och Nya
Syd-Wales på båda sidorna af Eyre-sjön och
uppträder ofta vid Darling. Dess mest betecknande
växt är Atriplex nummularia, en 0,6 m. hög buske,
som äfven efter mångårig torka behåller sina blad
gröna. Där bevattningen blir något rikare, börjar
grässtäppen. I sydöstra A. är det viktigaste gräset
Danthonia pectinata, emedan det bäst motstår
torkan. För öfrigt förekomma Poa cæspitosa, Chloris
varicata och ventricosa, flera arter Anthistiria, det
ofvan nämnda kängurugräset samt coolagräset
(Panicum lævinode), hvars frön tjäna infödingarna
till föda. Dessa stäpper blifva under den torra
tiden bruna, kala och dammiga, men i början af
regntiden förvandlas de snabbt till en grön, med
blommor prydd matta. I de tropiska delarna af
det inre uppträder i stället för grässtäppen
skogssavannen, som skiljer sig från stäppen genom den
större rikedomen på träd och bildar öfvergången
till det egentliga skogsområdet.
På inhemska kulturväxter är A. mycket fattigt,
äfven i sin tropiska del. Nötter och bär af Sterculia
och Carissa ovata, "kapslar" af Marsilia, blad af
Xanthorrhoea och andra växter, frön af Panicum,
nötter af Araucaria Bidwilli samt åtskilliga
palmfrukter användas af infödingarna såsom födoämnen.
Ett godt trä lämna flere arter Eucalyplus, särskildt
E. globulus och marginata samt det med orätt s. k.
mahognyträdet (Cedrela australis).
Djurvärlden. Denna är än egendomligare
än A:s växtvärld och har i förhållande till de andra
världsdelarnas en mycket ålderdomlig prägel. Man
har påstått, att på A:s fastland en återstod bevarats
af tertiärtidens, ja af senare krittidens fauna.
Ovanligt långvarig isolering – kanske ända sedan
mesozoiska tiden – har försvårat invandringen af alla
högre djur, särskildt däggdjur. Sålunda saknas här
alla placentalia, som utvecklats efter tertiärtiden,
såsom apor, månghofvade djur, kattor, vargar,
björnar, harar, ekorrar. Af placentala däggdjur
förekomma blott dingo, råttor, möss och flädermöss.
Däremot ha på fastlandet (liksom på de melanesiska
öarna) de äldre aplacentala däggdjuren bevarats af
två ordningar, kloakdjur och pungdjur. Båda äro
egendomliga för A. De lämna ett bevis för A:s tidiga
skilsmässa från Asien, ty i gamla världen hafva de
utrotats af högre däggdjur, i Syd-Amerika ha endast
två pungdjursgrupper bibehållit sig. Särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
