Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ausgleich - Ausius, Henrik - Ausius, Håkan - Ausker - Auskultant - Auskultation - Auskultatorisk - Auskultera - Auslese - A uso. Se A usance - Ausona - Ausoner - Ausonia - Ausonius, Decimus Magnus - Auspicier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förda förhandlingar blef denna "ausgleich" förnyad
i juni 1878 och i maj 1887, båda gångerna för 10
år. Den lopp till ända med 1897 års utgång och
har sedan efter stormiga partistrider gång på gång
provisoriskt förlängts på kortare tid, för Österrikes
del dock endast med anlitande af kejsarens
utomordentliga förordningsmyndighet. En ny "ausgleich"
aftalades 31 dec. 1902 mellan ministerpresidenterna
Körber i Österrike och Szell i Ungern, men den har
hittills till följd af de förvirrade parlamentariska
förhållandena i båda länderna ej kommit att
underställas folkrepresentationernas pröfning. – En
böhmisk "ausgleich" afslöts i jan. 1890 mellan det tyska,
det gammaltjechiska och storgodsegarepartiet i
Böhmen samt berörde en mängd nationella tvistefrågor,
mest om det tyska och det tjechiska språkets inbördes
ställning i Böhmen. Blott en liten del af denna
öfverenskommelses innehåll kom emellertid att
genomföras; det mesta strandade i böhmiska landtdagen
1892 på ungtjechemas motstånd och
gammaltjechernas affall. Jfr Schwicher, "Der österreichisch-
ungarische ausgleich" (1897), och Fischel,
"Materialien zur sprachenfrage in Österreich" (1902). Se
vidare Böhmen och
Österrikisk-ungerska monarkien.
V. S–g.
Ausius. 1. Henrik A., lärd, f. 1603 i Ås
socken i Småland, d. 1659 i Uppsala, besökte som
handledare för rikskansleren Axel Oxenstiernas
myndlingar Gustaf och Krister Bonde flere främmande
länder. Hemkommen till Sverige, blef han 1640
professor i grekiska språket vid Uppsala universitet
och "det är från hans tid den grekiska litteraturen
räknar verkliga anor i Sverige" (Annerstedt). 1646
förordnades han att med bibehållande af sitt förra
lärarekall vara e. o. professor i svensk och romersk
rätt, hvilken senare befattning han skötte till 1651.
A. utgaf 5 disputationer och flera skaldestycken på
grekiska; i hans öfriga disputationer behandlades
såväl juridiska som naturvetenskapliga ämnen.
2. Håkan (Haqvinius) A., den förres
broder, psalmförfattare, föddes i Ås socken i Småland.
Om hans lefnadsöden känner man nästan intet. I
vår nuv. psalmbok finnas fem af A. från tyskan
öfversatta psalmer.
Ausker (lat. Ausci), ett i sydvästra Gallien bosatt
folkslag, som år 56 f. Kr. underkastade sig Cæsar.
Deras hufvudstad var Eliumberrum, det nuv. Auch.
Auskultant (af lat. auscultare, lyssna),
"åhörare", förv., tjänsteman, som är inskrifven i ett
ämbetsverk och för sin utbildning får åhöra verkets
förhandlingar, men icke har någon lön eller rätt att
deltaga i besluten; lärarkandidat, som för sin
praktiska utbildning åhör lektion; biträde hos
landtmätare.
Auskultation (lat. auscultatio, af auscultare,
lyssna), med., utforskande, medelst hörseln, af vissa
sjukliga eller naturliga förändringar i människo- eller
djurkropp. Den är omedelbar, då den
undersökande lägger örat så nära som möjligt intill den
del, som skall undersökas, och medelbar, då
hör-rör (bröstlur, stetoskop) användes. Redan hos
de gamle förekom stundom ett, ehuru ometodiskt,
lyssnande för undersökning af vissa bröstsjukdomar,
t. ex. lungkatarr, hvars rosselljud man sökte uppfatta
i den sjukes närhet. Auenbrugger i Wien var den
förste, som (1763) egnade en mera noggrann
uppmärksamhet åt vissa ljud, som angåfvo bestämda
sjukdomstillstånd i lungorna, men hans undersökning
bestod i ett omedelbart bultande på bröstkorgen och
var således egentligen perkussion. Corvisart i
Paris var den förste, som (1808) använde detta medel
för att utforska sjukdomarna i hjärtat och de stora
pulsådrorna. Egentligen var det dock Laennec,
uppfinnaren af stetoskopet, som utbildade
auskultationen till en verklig undersökningsmetod för hjärtats
och lungornas sjukdomar. I sitt klassiska arbete "De
l’auscultation médiate" (1819) beskrifver han dessa
sjukdomars kännetecken på grund af de olika ljud,
som uppstå vid lungornas rörelser under
andhämtningen och vid hjärtats slag. Lisfranc i Paris var
den förste, som (1823) använde den medelbara
auskultationen på undersökning af benbrott å bålen
eller lemmarna; Mayor i Genève tillämpade metoden
(1818) för bestämmandet af förhandenvarande
hafvandeskap och tillvaron af lif hos fostret, och
Lejumeau de Kergaradec (1821) vid undersökning af
moderkakans blåsljud (som äro liktidiga med moderns
puls), för att medelst fosterljudet bestämma fostrets
läge samt tillvaro af tvillingshafvandeskap o. s. v.
Laennecs stetoskop har numera blifvit på
mångahanda sätt förändradt, både hvad materialet och
konstruktionen angår. Men auskultationen har sedan
hans tid fortfarande bibehållits och alltmera
utvecklats såsom en fysikalisk undersökningsmetod
för bröstsjukdomarnas närmare bestämmande. Jfr
Andningsljud, Blåsljud, Fosterljud,
Hjärttoner och Rassel.
A. L–m.*
Auskultatorisk, som hänför sig till auskultation.
Auskultera (lat. auscultare, lyssna), höra på, vara
tillstädes som åhörare; såsom auskultant öfvervara
en domstols förhandlingar; såsom lärarkandidat
afhöra lektioner; medelst hörseln undersöka
hälsotillståndet hos en människo- eller djurkropp.
Auslese (ty.), "urval". Se Ausbruch.
A uso, hand. Se À usance.
Ausona. 1. Forntida stad i ausonernas land,
nära Minturna (i Italien). – 2. Fordom namn på
staden Vich.
Ausoner, fornitaliskt folk. Se Italiska folk.
Ausonia, i äldre tider poetiskt namn på Italien.
Ausonius, Decimus Magnus, latinsk retor
och skald, f. 310 e. Kr. i Burdigala (Bordeaux),
var lärare för Gratianus och blef, efter dennes
tronbestigning, hedrad med höga värdigheter, sist
(379) med konsulatet. Hans många skaldestycken
(epigram, idyller och tillfällighetsdikter samt
memorialverser) ega icke något högre poetiskt värde,
men röja stor fyndighet och verkligt mästerskap i
språkets och versens behandling. I främsta rummet
må nämnas Mosella, en poetisk beskrifning öfver Mosel
och dess omnejd. A. dog troligen 395.
R. Tdh.
Auspicier (lat. auspicia, plur. af auspicium, af
auspex, teckentydare, af avis, fågel, och specere,
skåda) kallades den teckenskådning, som
fornromerska ämbetsmän läto anställa (se Augur), äfvensom
rätten därtill, hvilken patricierna i äldre tider ville
förbehålla sig. Auspiciernas betydelse var stor. Om
en fältherre i trots af ogynnsamma tecken började
en strid, ådrog han sig enligt den allmänna åsikten
en svår skuld. När efter ett ämbetsmannaval
augurs-kollegiet förklarade, att en felaktighet blifvit
begången vid auspicierna, måste den nyvalde
ämbetsmannen afgå. – Från att utmärka befälhafvarens
rätt att anställa teckenskådning öfvergick ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
