Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aumont - Aun - A una corda - Aune - Aunis - Aunt Judy - Aupa - Au pointille. Se Pointille - Au poerteur - Aura - Aura - Aura - Aurajoki - Auramin - Aurangabad - Aurantioideae. Se Rutaceae - Aurantium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1595, blef af Henrik III utnämnd till marskalk af
Frankrike. – 2. Jacques, hertig af A., f. 1732,
d. 1799, slöt sig tidigt till revolutionen samt blef
t. o. m. jakobin och generallöjtnant i republikens
tjänst. – 3. Louis Marie Alexandre,
hertig af A., den förres broder, f. 1736, d. 1814, var
en af Ludvig XVI:s tillgifnaste anhängare.
Misstänkt att hafva varit denne behjälplig vid hans flykt,
måste han emigrera. Efter restaurationen återvände
han och blef pär. – 4. Louis Marie Céleste,
hertig af A., den förres son, f. 1762, d. 1831, är
mera känd under namnet hertig af Piennes,
hvilket han bar under faderns lifstid. Vid försvaret
af Tuilerierna 28 febr. 1791 blef han sårad, lämnade
därefter Frankrike, kämpade i Spanien mot den
republikanska hären och avancerade därvid till
öfverste. Efter freden i Basel 1795 begaf han sig
till de franske prinsarna i Tyskland. 1807 inträdde
han i svensk tjänst såsom chef för ett svenskt
regemente, bestående af några tiotal franska fångar och
af Gustaf IV Adolf ämnadt till stomme för en fransk
emigrant-armé mot Frankrike. A. uppehöll sig i
Stockholm 1810 under fersenska mordet och åtföljde
efter denna katastrof Fersens syster, grefvinnan Piper,
under hennes flykt från Stockholm. Vid
restaurationen återkom han till Frankrike och blef
generallöjtnant. Napoleons återkomst jagade honom till
England. Från de normandiska öarna företog han
till Ludvig XVIII:s förmån en djärf landstigning i
depart. Calvados, hvilken sannolikt slutat olyckligt,
om icke de allierade just då inryckt i Paris. A.
blef därefter pär samt öfverintendent för Opéra
comique i Paris.
Aun, svensk sagokonung, som af "Ynglingatal"
och de norsk-isländske författare, som stöda sig därpå,
placeras mellan Jorund och Egil. I den latinskt
affattade, anonyma "Historia Norvegiæ" skrifves
namnet Auchim, utan tvifvel beroende på felläsning
af originalhandskriftens Authun (isl. Auðun, en
ålderdomligare form för Aun; samma namn är vårt
från engelskan lånade Edvin). Genom ny
missuppfattning visar sig hos våra äldste svenske
historieskrifvare, hvilka hade "Historia Norvegiæ" till sin
källa, namnet under formerna Aukun och Hakon,
och slutligen uppstår genom en sammanblandning
med "Sigurd Ring" ett Håkan Ring (t. ex. hos
Olaus Petri). Ett helt annat groft misstag hade
Snorre Sturlasson begått i sin på "Ynglingatal"
baserade framställning. Nämnda dikt berättar, att
A. dog af ánasótt, "gubbsjukdom" (d. v. s.
ålderdomssvaghet) , men detta ord fattades af Snorre såsom
Ána sótt, "Ánes sjukdom", och till följd däraf
uppgifver Snorre, att A. äfven kallades Ane, ett namn,
som allmänt upptagits af våra nyare historieskrifvare,
hvilka i motsats till medeltidens byggt på Snorres
uppgifter. Om A:s "historia" veta vi egentligen
ingenting annat, än hvad "Ynglingatal" och
"Historia Norvegiæ" berätta, nämligen att han efter att
hafva röjt sina anförvanter ur vägen regerade till
så hög ålder, att han de nio sista åren af sitt lif
måste liggande dia ur horn. Häraf har Snorre i
sin "Ynglingasaga", troligen till följd af påverkan
från den klassiska myten om Kronos, trott sig kunna
draga den slutsatsen, att A. för att vinna långt
lif offrat nio af sina tio söner, och Snorre har ansett
sig genom detta antagande vinna en förklaring på
landskapsnamnen Fjärd-, Att- och Tiundaland, hvilka
efter hans förmenande uppkallats efter den 4:e,
8:e och 10:e af A:s söner. Jfr G. Storm, "Snorre
Sturlassons historieskrivning" (s. 108), och Ad.
Noreen, "Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal" (i
"Uppsalastudier". 1892).
Ad. N–n.
A una corda (it.), mus., "för en sträng",
betecknar i pianomusik, att man skall använda vänstra
l. pianopedalen, medelst hvilken klaviaturen
förskjutes. Se Pedal.
Aune [ån], fr., aln (se d. o.).
Aunis [ånīs], landskap i västra Frankrike,
motsvarande norra delen af depart. Charente-inférieure.
Hufvudort La Rochelle. Godt rödvin.
Aunt Judy [ā’nt dʃō’di], pseudonym för engelska
författarinnan M. Gatty.
Aupa, vänsterbiflod till Elbe i Böhmen. A., som
upprinner v. om Schneekoppe på Riesengebirge,
bildas af två floder, Lilla och Stora A., och inflyter
i Elbe vid Jaromer. 1897 anställde den stor
förödelse genom öfversvämningar.
Au pointillé [å pωätijē], fr. Se Pointillé.
Au porteur [å pårtör], fr., hand., till
framlämnaren (på värdepapper, växlar o. d.).
Aura (lat.), luft, fläkt. – Aura popularis,
folkgunst.
Aura (fi. Aurajoki), en å, som rinner upp på
Salpaus-selkä i Pöytis socken i Egentliga Finland
och faller ut i Ersta fjärd. Vid dess mynning ligger
Finlands forna hufvudstad, Åbo. Strax utanför är
den för sina vackra eklunder berömda ön Runsala
belägen. – "Aura" plägar ofta, i synnerhet i
poetiskt språk, användas såsom namn på hela Finland
(Suomi). Runeberg talar om "Auras lärosalar" i
betydelsen af Åbo universitet.
S.
Aura, en vitter kalender, utgifven i Åbo i två
häften, 1817 och 1818, har sin betydelse såsom en
representant för Finlands vitterhet under tiden
närmast efter detta lands skiljande från Sverige. De
poetiska stycken kalendern innehåller (förnämligast
af A. I. Arwidsson och A. G. Sjöström) hafva
mestadels ett romantiskt skaplynne, som visar frändskap
med de svenske nyromantikernas. Några nationella
drag finner man icke i dem. Däremot innehåller
kalendern en uppsats på prosa, "Om några hinder för
Finlands litteratur och kultur", af J. G. Linsén, en
ganska klar framställning af Finlands ställning efter
skilsmässan från Sverige. De fleste bland Auras
författare uppträdde senare i tidskriften
Mnemosyne.
V.*
Aurajoki, å i Finland. Se Aura.
Auramin (af lat. aurum, guld), ett till färgning
af bomull och papper användt färgämne, som utgöres
af ett svafvelgult, i vatten vid 70 à 80° lättlösligt
pulver af sammansättningen C17H24N3 C I O.
Aurangabad (Aurungabad), "tronens stad".
1. Stad i ostindiska lydriket Haiderabad, vid
bergströmmen Dudna. 26,165 inv. (1901). A. hette förut
Gurkha (Kirki) och fick sitt nuv. namn efter
Aurangzib, hvilken residerade där 1650–57.
Staden egde då 100,000 inv. Många ruiner efter palats,
moskéer m. m. finnas från denna tid. Fordom
en viktig handelsstad, är A. ännu berömdt för sina
färgade sidentyg och guld- och silfverbrokader samt
drifver betydande handel med hvete, bomull och
manufakturvaror. Omkr. 2 km. v. om staden ligger
en engelsk militärstation, med omkr. 10,000 inv.
2. Fordom namn på ett landskap omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
