Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Augustinus, Aurelius - Augustinus - Augustinus - Augustin-äpple - Augustipäron - Augustisk - Augustiskt tidehvarf. Se Augustisk - Augustobona - Augustodunum - Augustonemetum - Augustoritum - Augustov - Augustulus. Se Romulus Augustus - Augustus - Augustus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre katekes. Jämte dessa arbeten efterlämnade
A. ett stort antal etisk-asketiska skrifter, sermones,
meditationes, predikningar och bref.
A. utbildade i sin teologi en rent västerländsk
kristendomstyp, för hvilken viljans helgande och
kristendomens rent praktiska sida ega företrädet. Men likväl
rådde hos honom en inre slitning mellan grekisk och
västerländsk kristendom, och hans teologi är mindre
ett enhetligt, färdigbildadt system än en utveckling
från neoplatonsk spekulation till kyrkliga och bibliska
positioner. Hans gudsuppfattning förbinder sålunda
ett filosofiskt substansbegrepp med en etisk-biblisk
gudstro. Gud är absolut kausalitet, absolut
fullkomlighet och skönhet. Allt godt och skönt är blott genom
honom och i honom och beror på gemenskapen med
honom. Synden däremot är aflägsnandet från honom,
det fula, det icke varande, bristen på det goda. Den
inträder, då själen älskar det sinnliga för dess egen
skull, och dödssynden är därför den köttsliga
begärelsen. Återlösningen består i afklädandet af det icke
varande, det yttre och tidliga och iklädandet af det
varande genom rening från lustarna (askes) och
uppfyllandet med det eviga ljuset. Målet är den
fulla inre föreningen med Gud. Mest utprägladt
originell och verkningsrik är A. i sin lösning af de
antropologiska och soteriologiska problemen. Reaktionen
mot den pelagianska moralismen tillspetsade hans lära
om synd och nåd. I Adam såsom hufvud och
representant för mänskligheten inneslutes hela släktet
(Rom. 5: 12), och Adams synd och skuld öfvergår
såsom personlig synd och skuld på alla
efterkommande, hvilka fördenskull, en "fördärfvets massa",
blifvit oskickliga till det goda samt underkastade
sinnlighetens öfvervälde och därmed döden. Först
då nåden med kraften af en öfverlägsen naturmakt
bryter in öfver en människa, kan hennes bundna
vilja lösas, och människan fylles med nytt lif, ny
vilja och kraft. Guds nåd är allt, människan intet.
Men denna Guds nåd träffar blott ett visst antal
människor, som Gud i outrannsaklig barmhärtighet
redestinerat till salighet, medan lian öfverlämnat
de öfrige till själfförvållad undergång. Historiskt
förmedlas den frälsande nåden genom kyrkan. Denna
är såväl i urkristlig mening de utvaldes samfund,
som ej är af denna världen, som den hierarkiska
frälsningsanstalten, innehafvarinnan af auktoriteten
och sakramenten, civitas Dei.
A:s betydelse för den västerländska kyrkan var
i mångfaldigt afseende epokgörande. Han är den
originellaste och mest mångsidige af kyrkans fäder,
och hans spekulation utgör icke blott höjdpunkten
af patristikens teologi och filosofi, utan äfven
grundvalen för en efterföljande tids kristne tänkare. Hos
A. sökte medeltidens lärde både sina problem och
vägen till deras lösning, och äfven protestantismen
blef djupt påverkad af augustinismens ande. A. är af
ingen öfverträffad i psykologisk analys, dialektisk
skärpa och spekulativt djup, och han egde därtill
fromhetens geni att finna personliga uttryck för sin
religiositet. Man har på kyrkans språk kallat honom
ett "lagens orakel" och en doctor gratiæ, och
såsom emblem har han i den kristna konsten fått
ett brinnande hjärta för att därmed beteckna den
glödande gudshängifvenhet, hvarur allt hans verk
framgick.
Den bästa fullständiga sammeleditionen af A:s verk
är utgifven af maurinerna i 11 folianter (Paris
1679–1700) och ofta omtryckt. En ny kritisk
edition är från 1887 under utgifning af
vetenskapsakademien i Wien, i "Corpus scriptorum ecclesiast.
latinorum". Därjämte finnas äldre och nyare
separat-editioner i stor mängd. Se C. Bindemann, "Der
heilige A." I–III (1844–69), E. L. Cutts, "S:t
A." (1890), A. Hatzfeld, "S:t A." (Paris 1897),
A. Harnack, "A:s Confessionen" (1888), och F.
Wörter, "Die geistesentwickelung des heil. A. bis
zu seiner taufe" (1892).
J. Hdr.
Augustinus, angelsaxernas apostel, tillhörde
bénediktinernas orden och skickades 596 af påfven
Gregorius den store jämte åtskilliga romerska och frankiska
munkar till konung Ethelbert af Kent för att i hans
land verka för kristendomens utbredning. I Ethelberts
gemål, Bertha, som redan förut var kristen, vann
A. ett godt stöd, och redan 597 mottog konungen
dopet. Vid julen s. å. följde öfver 10,000
angelsaxer hans exempel. 601 vigdes A. till
ärkebiskop af Dorovernum (Canterbury), med befogenhet
att ordinera 12 lydbiskopar. Före hans död, 605, var
kristendomen befästad ej blott i Kent, utan äfven
bland östsaxerna i Essex och Middlesex, och i
London upprättades 604 ett nytt biskopsdöme.
Däremot lyckades A. icke att komma i samförstånd med
den gamla keltiska kyrkan i Britannien, hvars
själfständighetsbegär tillbakastöttes af hans anspråk på
metropolitanrätten. Se W. Bright, "Chapters of
early english church history" (3 uppl. 1897), G. F.
Browne, "A. and his companions" (1895), och A. J.
Mason, "The mission of S:t A. to England"
(1897).
J. Hdr.
Augustinus, norskt helgon. Se Eystein
Erlendssön.
Augustin-äpple, en röd äpplesort, som torde
härstamma från något augustin-kloster.
Augustipäron, benämning på flere olika slag af
sommarpäron, särskildt larsmässepäron.
Augustisk, som bär sin prägel af kejsar Augustus
eller som påminner om honom och hans furstliga
mecenatskap. – Augustiskt tidehvarf,
tid af hög klassisk blomstring inom ett lands vitterhet
och konst under en regents främjande hägn (i likhet
med förhållandet i Rom under Augustus).
Augustiskt tidehvarf. Se Augustisk.
Augustobona, romarnas namn på Troyes.
Augustodunum, romarnas namn på Autun.
Augustonemetum, romarnas namn på Clermont.
Augustoritum, romarnas namn på Limoges.
Augustov (ry. Augustovo). 1. Krets i rysk-polska
guvern. Suvalki. 2,060 kvkm. 81,740 inv. (1897).
– 2. Stad i nämnda guvernement. 12,746 inv.
(1897), hälften judar. Berömda kreatursmarknader.
Augustulus. Se Romulus Augustus.
Augustus (lat.), "den höge", "den
vördnadsvärde", titel, som (år 27 f. Kr.) af romerska senaten
gafs "kejsar Augustus" och sedermera följde
kejsarvärdigheten. Längre fram fick äfven medregenten
denna titel. Från 4:e årh. förekommer den
förstärkta titeln semper Augustus ("alltid A.") och
perpetuus Augustus ("ständig A.").
Augustus, den förste romerske kejsaren, föddes i
Rom år 63 f. Kr. Han hette egentligen Gajus
Octavius; men såsom adoptivson af den store
Julius Cæsar, hvars systerdotters barn han var,
kallade han sig Gajus Julius C. f. Cæesar;
Octavianus, som han af oss vanligen kallas, förekommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
