Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 327-328 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Athapasker. Se Athabasker - Atharvaveda. Se Indiska språk och litteratur - Athelstan - Athena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Athapasker. Se Athabasker.

Atharvaveda ("atharvernas veda"). Se
Indiens språk och litteratur.

Athelstan [ä’th*lstän], angelsaxisk konung. Se
Ethelstan.

Athena, äldre form Athene (grek. Athena, äldre
Athene), grek. myt., eg. den rena, klara luftrymdens
gudinna, motsvarar Minerva i den romerska
mytologien. Hennes urgamla, fullständiga namn är
Pallas (betyder måhända "den lanssvingaude")
Athene. Af namnet Athene är helt visst
stadsnamnet Aten (Athenai) bildadt. – Om hennes ursprung
funnos tvenne olika uppfattningar. Enligt den äldre

Athene parthenos
(efter en kopia från den romerska kejsartiden).

tänktes hon vara född ur den dunkla, brusande
hafsströmmen (grek. Triton), hvarför hon ock kallades
"den tritonfödda". Detta namn tolkades senare
såsom "den vid floden Triton (i Beotien) födda".
Vida mer utbredd var den yngre sagan om hennes
födelse ur Zeus’ hufvud. Zeus förmäler sig med
Okeanos’ dotter Metis (klokheten); men af fruktan för
att hon skulle föda en son, som kunde varda mäktigare
än han själf, uppslukar han henne, som redan är
hafvande med en dotter. Därpå måste Hefaistos
med sin yxa klyfva hans hufvud, hvarur A. då,
fullrustad i strålande vapenskrud, springer fram under
hela naturens fruktansvärda uppror. Dessa bägge
uppfattningar sakna ej inbördes sammanhang. Det
klara dagsljusets och den strålande eterns gudinna
framgår ur vattnets dunkla dimmor eller ur det
regndigra molnets panna. A. står synnerligen nära
Zeus. Hon kallas dottern af en mäktig fader, den
strålögda eller strålblickande (glaukopis), i samband
hvarmed den för sina stora rödgula ögon med den
svarta glödande pupillen utmärkta attiska ugglan
(grek. glaux) blef ett af hennes attribut.

Hufvudsätet för Athena-kulten var Akropolis
(stadsborgen) i Aten. Där dyrkades hon i den
äldre tiden öfvervägande som naturgudinna, i den
senare mera som en etisk, som det krigiska modets
och som konstflitens gudinna. Där hade hon ock
två framstående helgedomar: Erechtheion, hennes
kult-tempel, i hvilket hon dyrkades såsom A. polias
(den stadsskyddande), samt Parthenon, som var
helgadt åt A. parthenos (jungfrun). Då Poseidon enligt
sagan gjorde anspråk på herraväldet öfver Attika
och medelst en stöt af sin treudd lät en saltkälla
framspringa ur den kala klippan, så lät Athena på
samma klippgrund det första olivträdet uppskjuta,
och hon hälsades af både gudar och människor såsom
det framtidsrika landets härskarinna. – Bland de
många festerna till Athenas ära var den hvart fjärde
år återkommande panatenaiska festen den förnämsta.

I förhållande till människolikets många viktiga
uppgifter är A. den mäktiga gudajungfrun, främst
den krigiska gudinnan, men i motsats till Ares
alltid den med klokhet och besinning ordnade stridens
gudinna. Såsom den skyddande, afvärjande,
förkämpande (A. promachos) dyrkades hon såväl i Aten
som i många andra städer i Grekland. Hon ansågs

Pallas Velletri (i Louvre).

hafva lärt människorna att tygla hästen cch spänna
honom för vagn samt att hafva uppfunnit
krigstrumpeten och flöjten. Den senare bortkastade hon dock,
när hon fann att den förvred ansiktet. – Många äro de
fredens verk och uppfinningar, hvarmed A.
lyckliggör sina länder och alla sina dyrkare. I
öfverensstämmelse med den gamla attiska sagan är hon en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>