Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrofotografi - Astrofotografiska kongressen. Se Astrofotografi - Astrofotometer - Astrofyllit - Astrofysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användning i största utsträckning för astronomiska
ändamål skulle emellertid tagas från Frankrikes sida.
Vid observatoriet i Paris hade assistenterna
Prosper och Paul Henry 1872 påbörjat en serie
(okular-)observationer för fullständigande af
Chacornacs kartor öfver ekliptikan. Detta ansträngande
arbete blef dem öfvermäktigt, då de kommo till den
trakt af himmelen, där vintergatan korsar ekliptikan.
Där skulle några af deras kartor af 5 kvadratgraders
omfång hafva kommit att innehålla 15,000–18,000
stjärnor. De togo då sin tillflykt till fotografien och
konstruerade, såsom förut Rutherfurd, ett för
kemiska strålar akromatiseradt objektiv af 16 cm.
öppning. Då detta visade sig synnerligen användbart
– det tog stjärnor till 12:e storleken –, tillät
observatoriets direktor, amiral Mouchez, förfärdigandet
af ett 33 cm. objektiv. Med detta hade 1886
fotograferats: 1) flere tusen stjärnor till 16:e storleken,
af hvilka de svagaste undgå direkt observation under
Paris’ himmel, 2) Orion-nebulosan samt en nebulosa
vid stjärnan Maia i Plejaderna, dittills oupptäckt,
men sedermera direkt sedd med refraktorerna i Nizza
och Pulkova, 3) Saturnus’ och Neptunus’ drabant
i alla delar af banan, 4) en mängd dubbelstjärnor och
stjärngrupper.
Med anledning af dessa framgångsrika
undersökningar utfärdade franska vetenskapsakademien på
Mouchez’ förslag en inbjudning till en internationell
astrofotografisk kongress i Paris. De viktigaste
resultaten af öfverläggningarna vid denna kongress,
hvars hufvuduppgift blef att fastställa ett program
för internationell kartläggning af himmelssfären,
kunna sammanfattas i följande punkter: 1) De
föreslagna internationella fotografiska observationerna
afse utförandet af en karta öfver himmelssfären i
form af ett visst antal fotografiplåtar, hvilka
samfälldt omfatta hela sfären. Expositionstiden skall
tagas så lång, att å hvarje plåt alla inom motsvarande
område af sfären befintliga stjärnor till och med 14:e
storleken (enligt den i Frankrike antagna skalan)
reproduceras. Stjärnstorlekarnas definitiva
fastställande reserveras för en senare bestämning enligt
fotografisk skala. 2) De fotografiska observationerna
skola utföras med instrument, som till sina väsentliga
delar äro identiska. 3) Vid desamma skola
uteslutande refraktorer komma till användning, då
reflektorerna, såsom mindre lättskötta och fordrande
mera speciell uppmärksamhet af observatören,
ansågos olämpliga vid ett gemensamt företag af många
skilda observatorier. 4) Objektivöppningen fastställes
till 33 cm. och fokalvidden till 3,43 m., så att 1
bågminut å plåten kommer att motsvaras af 1 mm.
Med dessa dimensioner hos objektivet fordras omkr.
1/4 timmes expositionstid för erhållande af 14:e
storlekens stjärnor. 5) Objektivets akromatism skall
beräknas för våglängder nära den fraunhoferska
linjen G. 6) Synfältet (plåtens utsträckning) skall
omfatta minst 1° räknadt från centrum. Härmed
komma (med dubbla serier, se nedan) 8,000–10,000
plåtar på hela himmelssfären. 7) Alla plåtar skola
vara framställda enligt en och samma formel och
pröfvas vid en gemensam, för detta ändamål inrättad
byrå. 8) För att eliminera sådana fel hos plåtarna,
som kunna orsaka stjärnlika punkter eller s. k.
tillfälliga stjärnor, skola två serier negativer tagas öfver
hela himmelen. Dessa båda serier skola arrangeras
så, att bilden af en stjärna i hörnet af en plåt
faller så nära centrum som möjligt på den
nästföljande plåten. 9) Utom denna observationsserie
för den fotografiska himmelskartan skall ännu en
annan serie plåtar fotograferas, hvilka skola
mikrometriskt uppmätas för uppställande af en
stjärnkatalog. Dessa supplementära negativ skola omfatta
blott till 11:e storlekens stjärnor. Expositionstiden
reduceras därigenom för dessa plåtar till omkr. 1
minut. Genom en sådan katalog skulle antalet kända
stjärnor tiodubblas. 10) Hvar och en af dessa senare
plåtar skall förses med fotografi af ett noggrant
rektangulärt nät för att möjliggöra upptäckt och
elimination af sådana fel, som kunna uppstå genom
den ljuskänsliga gelatinhinnans deformation under
framkallningsprocessen, i det korspunkterna af detta
nät skola tjäna som fixpunkter vid plåtarnas
uppmätning med mikroskop.
Att besluta med afseende på öfriga detaljer i
arbetet tillsattes en af 11 medlemmar bestående
permanent kommission, som sammanträder hvarje år.
En särskild kommitté nedsattes att fatta beslut
angående utförandet af andra astrofotografiska
undersökningar än de ofvannämnda.
Astrofysikaliska observatoriet i Potsdam, åt hvilket
kongressen uppdrog utförandet af förundersökningar
för det planerade arbetet, har sedan dess utom
redogörelse för sådana provisoriska arbeten publicerat
flera astrofotografiska undersökningar. Såsom
betecknande afgjorda framsteg i konstruktionen af
Potsdams-objektivet äro särskildt att nämna J.
Scheiners fotografi samt uppmätning och katalogisering af
stjärngruppen i Hercules (833 stjärnor). Därtill
kommer en fotografisk genommönstring af stjärnspektra,
hvilka i Potsdam erhållits med en skärpa vida
öfverträffande t. ex. de amerikanska fotogrammen vid
Harvard-college-observatoriet, för bestämning af
stjärnornas rörelse i synlinjens riktning. Under samma
klass af undersökningar falla de likaledes i Potsdam
på fotografisk-spektrografisk väg gjorda
upptäckterna, att vissa variabla stjärnor äro dubbelstjärnor
med så liten distans mellan komponenterna, att de
med huru stark förstoring som helst omöjligen kunna
optiskt skiljas.
K. B.
Astrofotografiska kongressen. Se
Astrofotografi, sp. 281.
Astrofotometer (af grek. aster, stjärna, fos, ljus,
och metrein, mäta), astronomisk fotometer. Se
Astronomiska instrument, sp. 299.
Astrofyllit, miner., ett rombiskt mineral af
brun eller gul färg samt innehållande titansyra
och zirkonjord. Mineralet är funnet vid Brevik
(Norge), Kangerdluarsuk (södra Grönland) och
Colorado.
A. Hng.
Astrofysik (af grek. aster, stjärna, och fysike,
naturlära), vetenskapen om himlakropparnas fysiska
beskaffenhet, förnämligast deras ytors, och om de
metoder, genom hvilka man söker att vinna kunskap
om denna beskaffenhet. I äldre tider voro
undersökningarna däröfver ytterst ofullkomliga. Man visste
att solen hade fläckar, hvilkas form och läge på
solytan voro underkastade mångfaldiga förändringar.
Äfvenså var den del af månen, som var vänd mot
jorden, till sitt utseende ej alldeles obekant. Man har
nämligen redan länge varit i besittning af kartor
öfver konfigurationen af mån-ytans ojämnheter.
Likaledes hade man varseblifvit fläckar och strimmor på
några planeters ytor och däraf dragit den slutsatsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
