Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 189-190 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asimut-kompass - Asinalunga. Se Sinalunga - Asinaria. Se Asinaros - Asinaros - Asine - Asingo - Asinius Pollio, Cajus - Asino gramen et baculus. Se Asinus - Asinus - Asioli, Bonifacio - Asiphoniae. Se Musslor - Asir - Asisi. Se Assisi - Asjango - Asjanti - Asjinov, Nikolaj Ivanovitj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

direkte mot föremålet genom dioptrarna, men om
en himlakropp vid större höjd skall observeras,
begagnar man sig, på sätt som fig. tydligt visar,
af spegeln vid F. Då inriktningen genom dioptrarna
och afläsningen på skifvan helst böra ske liktidigt,
är lämpligt att, såsom i fig., vid B anbringa ett



rätvinkligt glasprisma, som mot ögat vid O
reflekterar skifvans delstreck och index, på samma gång
som man öfver prismats kant siktar genom dioptern
C mot himlakroppen. Vid G befinner sig ett
skymglas att användas vid observation på solen.
(H. W–l.)

Asinalunga, italiensk stad. Se Sinalunga.

Asinaria. Se Asinaros.

Asinaros, flod i sydöstra Sicilien. Atenarna ledo
där ett nederlag år 415 f. Kr. Till minne däraf
firade syrakusanerna årligen en fest, Asinaria.

Asine, det forntida namnet på Koron (se d. o.).

Asingo, sjö i franska Kongo, n. om nedre loppet
af Ogove, som bildar sjön och tillika är dess aflopp.
A. omsluter en större ö och kartlades 1882 af
Espinassy.

Asinius Pollio, Cajus, fint bildad romersk
fältherre, statsman och talare, f. 76 f. Kr., d. 5 e. Kr.
Under de borgerliga krigen uppträdde han vid
Cæsars sida, anslöt sig sedan till Antonius, men drog
sig efter några år (39) tillbaka till privatlifvet och
egnade sig därefter åt litterära sysselsättningar.
Såsom talare, historiker (de borgerliga krigens historia
60–42 f. Kr.), skald (tragedier i yngre dagar) och
litteraturkritiker har A. vunnit namn i
litteraturhistorien. Han grundlade det första offentliga
biblioteket i Rom med både romerska och grekiska
litteraturverk och införde recitationerna d. v. s. seden
att författare före offentliggörandet uppläste sina verk
inför en större åhörarkrets. Af hans många arbeten
återstå endast fragment.

Asino gramen et baculus (lat.). Se Asinus.

Asinus (lat.), åsna. – Asinus ad lyram, "åsnan
vid lyran", oskickligt, tölpaktigt. – Asino gramen
et baculus, "åt åsnan gräs och käpp", d. ä. "sådant
arbete, sådan lön".

Asioli [asiåli], Bonifacio, italiensk
tonsättare, f. 1769, d. 1832, komponerade redan vid 8
års ålder och blef, 13 år gammal, kapellmästare i
sin födelsestad. Efter att på olika tider hafva
uppehållit sig i Turin, Venezia och Milano, blef han
1801 inspektor för det nyinrättade konservatoriet i
sistnämnda stad. 1813 återvände han till Correggio
och stiftade där en musikskola. Hans kompositioner
äro af alla möjliga slag: mässor, kantater, duetter,
sonetter (bl. a. La campana di morte,
"dödsklockan"), operor (Cinna m. fl.) samt alla arter af
instrumentalverk. Berömda äro äfven hans teoretiska
arbeten, bl. a. en sångskola.
A. L.

Asiphoniæ, zool. Se Musslor.

Asir, landskap vid Röda hafvet, på Arabiens
västkust, mellan Hedjas i n. och Jemen i s. Omkr.
160,000 inv. A. har höga, om vintern ofta
snöbetäckta berg och en fattig, frihetsälskande och
krigisk befolkning, som först i slutet af 18:e årh.
antog islam (vahhabism). A. blef bekant först genom
Muhammed Alis fälttåg mot vahhabiterna. 1871–73
eröfrades det af turkarna och bildar ett sandjak i
vilajetet Jemen, men turkarnas inflytande sträcker
sig knappt utom kustområdet.
(J. F. N.)

Asisi. Se Assisi.

Asjango (Aschango, eng. Ashango),
landskap i franska Kongo, mellan 1° och 2° s. br., en
högslätt af i medeltal 500 m. höjd. Det är
uppfylldt af skog, men visar föga animaliskt lif. En
utterart, af Du Chaillu kallad Potamogale velox, är
egendomlig för landet. Floderna taga sitt lopp åt
ö. och utgjuta sig i en af Kongos bifloder.
Inbyggarna, som utgöras af flere till bantunegrerna hörande
smärre stammar, tala asjira-språket och äro
fetischdyrkare. Bland dem lefver dvärgfolket abengo l.
obongo, som har smutsgul hudfärg och krusigt hår,
grupperadt i tofsar. Storleken är (enl. Lenz) 1,320
–1,420 mm. Jfr Du Chaillu, "A journey to
Ashangoland" (Lond. 1867).

Asjanti l. Ashanti (eng. Ashantee), förr ett
mäktigt negerrike i Öfre Guinea, numera ett brittiskt
protektorat, hörande till kolonien Guldkusten. Omkr.
27,500 kvkm. Omkr. 500,000 inv. Asjantierna
äro Sudan-negrer och bilda jämte Guldkustens andra
stammar en grupp, som efter språket kallas tsji l.
odsji. De äro ett krigiskt folk. Det gamla
Asjanti-riket bildade icke en enda stat, utan snarare en
förening af mer eller mindre själfständiga landskap
under höfdingar, som hufvudsakligen voro pliktiga
att lämna öfverkonungen tribut och hjälp i krig.
Regeringen utöfvades egentligen af ett råd ("Asjanti
Kokoto"), bestående af konungen, hans moder, de tre
högste distriktshöfdingarna samt några andra mäktiga
män, och detta råd regerade landet med absolut
myndighet. I A. förekommo människooffer i stor
skala: vid en konungs död offrades tusentals
människor, ja den största människooffring, som är känd,
egde rum där 1816, då vid en konungamoders
begrafning omkr. 3,000 offrades. Asjantierna äro
kraftiga, skickliga i handtverk, i synnerhet i
smidesarbeten och väfnad, samt duktiga köpmän. På
arméns utbildning lades under själfständighetstiden
mycken vikt, och landet var en icke föraktlig
militärmakt. Detta fick England ofta erfara i de många
krig, som det förde med A., och som endast med
stora ansträngningar fingo ett lyckligt slut. Ett sådant
fördes 1824–26, ett annat 1872–74, då Sir Garnet
Wolseley slutligen eröfrade och brände hufvudstaden,
Kumassi. Efter ett nytt krig 1896 blef landet brittiskt
protektorat, men ännu år 1900–01 måste ett
våldsamt uppror kufvas med vapenmakt.
J. F. N.

Asjinov (Atsjinov), Nikolaj Ivanovitj,
kallad "den frie kosacken", rysk äfventyrare, f. d.
kapten, förde ett fritt äfventyrarelif och förledde
fredliga bönder och andra lättrogna personer att
såsom "fria kosacker" bosätta sig vid Svarta hafvet
och i Kaukasustrakterna samt uppgjorde äfven en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>