Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i östra Asien, vidare för sockerröret, flera
bomullsarter, kanelträdet, jute, mango och andra
fruktträd, svartpeppar och andra kryddor,
borneokamfern m. m. De viktigaste främmande
kulturväxter, som införts, äro kaffe och kakao samt flera
arter kinabark. I Kinas lågland har skogen längesedan
fått vika för åkerbruk och trädgårdsskötsel.
Vattendelaren mellan Jang-tse-kiang och Hvang-ho bildar
här en vegetationsgräns; söder om den förhärska de
ständigt gröna, norr därom de bladfällande
löfträden. De förra gå i Japan till 35° n. br. Kina är
hemlandet för rabarbern, ginsengroten (se Ginseng),
apelsinen ("Kina-äpplet"), teet och silkesodlingen.
På Formosa och i södra Japan finnes kamferlagern
(Cinnamomum Camphora). Japan har gifvit Europa
mer än 300 arter omtyckta prydnadsväxter. Det
nordligaste monsunområdets skogar hafva utom mest
nordiska löfträd en sådan rikedom på barrträd, att
det i detta afseende nästan kan jämföras med västra
Nord-Amerika.
Djurvärlden. 1. Norra Asien. Tundrans
fauna är mycket sparsam. En mängd vattenfåglar
häcka här under sommaren; snöripor, snösparfvar,
lärkor och några andra småfåglar samt en del
roffåglar, såsom pilgrimsfalken (Falco peregrinus),
fjällvråken (Buteo lagopus), hafsörnen och ugglor gästa
där. Af däggdjuren äro fjällräfven, fjäll-lemmeln
och renen de mest karakteristiska. Ett plågoris på
tundran äro myggen. Det sibiriska skogsområdet är
berömdt för sin rikedom på pälsdjur, såsom sobeln,
som dock mestadels utrotats i västra delen och
förekommer blott i skogarna mellan Lena och Stilla
hafvet, vidare mårdar, hermeliner, loar, ekorrar
och harar, hvilka båda sista djur lämna i sina skinn
de största exportartiklarna af detta slag. Bäfvern
bebor i stor mängd de nord-asiatiska floderna,
fiskuttern och hafsujttern äro värderade jaktdjur. Bland
de större rofdjuren äro loar, vargar, räfvar och
björnar, hvilka på Kamtsjatka förekomma i sådan
mängd, att deras väl upptrampade stigar lättast föra
jägare och fiskare fram uti skogarna. I de bergiga
delarna förekommer argali l. bergfåret; i skogarna
träffas för öfrigt älgar och vildrenar. – 2.
Central-Asiens djurvärld är fattig på arter. I Hög-Tibet,
där större rofdjur (utom björnen) saknas, beta hjordar
af yak, den vilda åsnan (kiang), argali, antiloper
och gaseller. På Pamir finnes Poli-fåret; i det
varmare, östra Tibet finnas hjortar, fasaner och
rapphöns, och vattenfåglar vistas äfven i områdets
alla vattendrag. I Altyn-tag fann Prsjevalskij den
tvåpuckliga kamelen vild och i Dsungariet jämte
vildåsnor äfven en vild hästart. Tian-sjans dalar äro
rika på vildt, bl. a. hjortar, antiloper och vildsvin.
Björnen förekommer talrikt, och den bengaliska
tigern går öfver Issyk-kul. Stäpperna äro rika på
gnagare, hvilka jagas af björnar, vargar och
leoparder. – 3. Monsunområdet har äfven den rikaste
faunan. I Indien finnas alla ordningar af däggdjuren,
utom kloak- och pungdjuren. Af apor förekomma
9 arter, och af gamla världens rofdjur saknas knappt
någon art. Men medan lejonet endast sparsamt visar
sig, har tigern här sitt egentliga hemvist. Den finnes
äfven på Sumatra och Java samt går i norr ända
till Amurlandet, där den kan jaga renar, som tränga
dit ner. De bäsge indiska halföarna härbergera
vidare den asiatiska elefanten, en noshörningsart,
tapiren, buffeln, hjortar, antiloper och rådjur.
Vildsvinet finnes i hela monsunoinrådet. Af lägre
djur äro ormarna mest ökända, bland dem särskildt
glasögonormen; insektvärlden är öfvermåttan rik.
På de malajiska öarna förekomma endast ett fåtal
af fastlandets däggdjursarter, och deras antal aftager
med afståndet från kontinenten. Tigern finnes,
som nämndt, på Sumatra och Java, elefanten på
Borneo samt orangutangen på denna ö och Sumatra.
Den tropiska faunan går i norr till Formosa, som har
lemurer och papegojor, hvilka saknas på de nordliga
japanska öarna. Japan saknar äfven rofdjur af
kattsläktet; af aporna går blott en art norr om 41°
n. br. Den svarta björnen går ej längre mot norr
än till Hondo, likaså de båda japanska fasan-arterna,
medan hjorten (Cervus shika) finnes äfven på Jesso,
där den bruna björnen också förekommer. Vargar,
räfvar, tvättbjörnshunden (Nyctereutes viverrinus) har
Japan gemensamt med Kina, men saknar däremot
igelkott, myskdjur och stäppantiloper. Dess fågelfauna
är mycket rik (omkr. 350 arter kända); det är fattigt
på ormar och har blott en giftig art. Af andra lägre
djur märkes den tröga jättesalamandern
(Cryptobranchus japonicus). I monsunområdets
åkerbruks-länder spelar boskapsskötseln en mycket underordnad
roll, hvartill bramaismens och buddaismens förbud
mot att döda husdjur bidragit. Bufflar och oxar
användas blott som last- och dragdjur. Mjölk,
smör och ost äro därför okända i Kina, Japan
och Indien. – 4. Väst-Asien saknar apor, och
lejonet, som förr var allmänt, uppträder nu icke
väster om Eufrat. Björnar, vildsvin och antiloper
hafva stor utbredning; mufflon förekommer i Persien,
Armenien och på Cypern. I allmänhet är faunan
densamma som i Europas och Afrikas
medelhafsområde, hvarför också Wallace sammanslår alla
dessa länder till en faunistisk region.
J. F. N.
Areal, folkmängd och politisk
indelning. Drages gränsen mellan europeiska och
asiatiska Ryssland från administrativ synpunkt (i
hvilket fall hela Kaukasien kommer att tillhöra A.,
men vissa områden öster om Ural att räknas till
Europa), blir den asiatiska världsdelens hela areal,
efter nyaste tillgängliga uppgifter, 44,153,320 kvkm.,
hvilket motsvarar 32,4 %, eller i det närmaste en
tredjedel, af allt land på jordklotet. A. är också
den största af de fem världsdelarna, liksom det äfven
är den folkrikaste. Om A:s hela folkmängd råder
ännu rätt mycken ovisshet, nämligen beträffande
det stora kinesiska riket. Öfriga asiatiska länders
folkmängd kan med tämlig säkerhet ansättas till fullt
fem hundra millioner människor. Antages Kinas
invånarantal till den länge uppgifna siffran af ungefär
fyra hundra millioner, blir alltså A:s hela
folkmängd i rundt tal 900 millioner människor, hvilket
motsvarar 54 1/2 % af hela jordklotets folkmängd, eller
mer än hälften af hela människosläktet. Nyare tyska
författare anslå vanligen Kinas folkmängd, och
således äfven A:s, till sjuttio à åttio millioner lägre
än som här skett, men den bevisning, som anföres
för denna nedsättning, torde ej vara tillfyllestgörande.
En mycket stor del af A. är i våra dagar
underkastad europeiskt herravälde, hvarjämte ögruppen
Filippinerna nyligen tagits i besittning af Förenta
staterna. Mellan de särskilda oberoende staterna
samt biländer till europeiska folk eller till Förenta
staterna fördelar sig A. för närvarande på följande
sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
