Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 41-42 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arndt, Johann - Arndt, Ernst Moritz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats mot predikantsbeställningen vid Martinskyrkan
i Braunschweig.

Föranledd af det sedliga
förfallet under krigsåren och i afsikt att vända studenternas och prästernas
uppmärksamhet från disputationsteologi och lärdomsskolastik till det kristliga
lifvets rättfärdighet, begynte han 1606 utgifvandet af sin allbekanta bok
Om den sanna kristendomen, som blifvit öfversatt och otaliga gånger
upplagd på nästan alla europeiska språk (i nyare tider äfven på tamuliska) och
som näst bibeln och jämte Thomas a Kempis’
”Om Kristi efterföljelse” är den mest spridda
uppbyggelsebok i världen. Den efterföljdes snart
af flere andra, såsom hans Paradis lustgård,
hans Andliga skattkammare, Förklaring öfver
Psaltaren m. fl. Upptäckten att A:s ”Sanna kristendom”
starkt influerats af W. Weigels ”Betbüchlein”
och att A. hämtat hela kapitel ur den tyska
förreformatoriska mystiken uppkallade mot honom
en storm af ovillig kritik, och den omständigheten,
att den genuint lutherska rättfärdiggörelseläran
tillbakasattes för den mystiska föreningen med Gud,
förvärfvade den ”sanna kristendomen” beskyllningar
för all slags villolära. Likväl gick hans verk
segrande genom den protestantiska världen och har
varit en äfven inom katolska länder uppmärksammad
andaktsbok, hvars värde för en praktisk kristendom
ännu ej är öfverträffadt. – Från Braunschweig
kallades A. 1608 till pastor och konsistorii-ledamot
i Eisleben, hvilken plats han dock 1611 utbytte
mot generalsuperintendenturen i Celle. På denna
post föranledde han och medverkade till omgestaltningen
af den lüneburgska kyrkoordningen, som
ännu är gällande. A. afled 11 maj 1621. En
fullständig upplaga af hans skrifter utgafs af J. J.
Rambach 1734 ff. Se Fr. Hashagens uppsats i
G. Leonhardis ”Predigt der kirchev, XXVI,
1894.

^{J. Hdr.}

A. har under mer än 250 år varit en af det
svenska folkets älsklingsförfattare. Hans ”Sanna
kristendom” utkom på svenska första gången 1647,
öfversatt af L. Mureus, utgafs i ny upplaga 1695
samt upplades sedan minst 30 gånger under 1700- och
1800-talen. Hans ”Paradijs lustgård” trycktes
första gången 1648, utkom sedan i en mängd
upplagor, senast 1898. Af hans ”Andeliga skattkammare”
hafva sedan 1839 utkommit ej mindre än
20 upplagor.

Arndt, Ernst Moritz, tysk patriot och
skriftställare, f. 1769 på Rügen, d. 1860 i Bonn. Hans
fader, som hade varit lifegen, härstammade från
Sverige och var vid sonens födelse godsinspektor.
A. var någon tid lärjunge vid Stralsunds lärda
skola, men lämnade denna af fruktan att blifva
förvekligad och studerade på egen hand, besökte
universiteten i Greifswald och Jena, tillbragte efter
slutade studier halftannat år på resor i Tyskland,
Österrike, Italien, Frankrike och Belgien och blef
vid hemkomsten (1800) docent i historia vid
Greifswalds universitet. Befordrad till adjunkt, utgaf A.
1803 Germanien und Europa samt Geschichte der
leibeigenschaft in Pommern und Rügen, på grund
hvaraf adeln anklagade honom hos Gustaf Adolf.
Han begaf sig då till Sverige och lyckades vinna
gunst hos konungen, som 1806 lät upphäfva lifegenskapen
i Pommern, utnämnde A. till e. o. professor
och gaf honom anställning i regeringskansliet i
Stralsund. A. utgaf nu sin berömda Reise nach
Schweden (”Resa genom Sverige”, 1804–06) samt
1:a delen af sitt hufvudverk, Geist der zeit, i hvilket
han bittert angrep den franska revolutionen och
Napoleon, hvarför han 1806 nödgades fly till Sverige.
Här tillbragte han tre år, sysselsatt med en tysk
öfversättning för Pommerns räkning af svenska
lagen. Ehuru afsatt och förklarad i akt af Napoleon,
sedan han (1809) utgifvit 2:a delen af ”Geist der
zeit”, begaf sig A. efter statshvälfningen från
Sverige till Berlin. Efter freden mellan Frankrike
och Sverige 1810 återfick han sin plats i Greifswald,
men tog inom kort afsked och begaf sig
till Petersburg på inbjudning af den berömde baron
Stein, hvilken önskade hans biträde. 1813 återvände
de bägge till Tyskland, då den stora folkstrid
utbröt, som A. sedan ett årtionde hade sökt att
upptända. Han skref nu dikten Was ist des
deutschen vaterland? och efter slaget vid Leipzig
flygskriften Der Rhein Deutschlands strom, aber nicht
Deutschlands grenze samt utgaf 3:e delen af ”Geist
der zeit”, däri han yrkade ett enadt Tyskland, en
fri riksdag och riksförfattning, en riksöfverdomstol,
enhet i mynt o. s. v.


Sedan A. 1815–16 gjort en resa till Danmark, bosatte han sig 1817 i Bonn samt fick
ändtligen 1818 (hvilket år hans Erinnerungen aus Schweden utkommo) börja sin
verksamhet såsom professor vid därvarande universitet. Men då A. s. å. i 4:e delen af
”Geist der zeit” hade uppträdt emot dumheten och fegheten hos fienderna till frihet och
framåtskridande, lät Hardenberg efter Kotzebues
mord 1819 taga hans papper i beslag och förbjöd
honom 1820 att utöfva sitt ämbete. Detta förlamade
en lång tid hans verksamhet, men hans förhållande
till Stein förblef godt, och juli-revolutionen lifvade
honom åter. Han skref nu om Rhen, Nederländerna
och Belgien samt om Tyskland bl. a.: ”Reaktionens
tid är förbi, tyska medelståndet har blifvit en makt;
jag tror ännu på Preussens stora bestämmelse för
vårt fosterland”. A. utgaf 1839 Schwedische
geschichten unter Gustav III, vorzüglich aber unter
Gustav IV Adolf (i svensk öfvers. 1840) samt fick
omsider 1840 åter tillträda sitt ämbete och valdes
1841 till universitetets rektor. 1848 vald till
medlem af Frankfurt-parlamentet, slöt han sig till
den moderata högra centern under Gagerns ledning
och talade till adelns försvar. 1849 deltog A. i
den deputation, som reste till Berlin och erbjöd
Fredrik Vilhelm IV tyska kejsarkronan, hvarefter
han och hans partivänner lämnade parlamentet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>