Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arilds fiskläge. Se Arild - Arillus, bot., fröhylle. Se Frösträng - Arimasper, ett sagolikt folk - Ari Masson. Se Are Månsson - Arimatia, en i Nya test. omnämnd ort - Arminum, det gamla namnet på staden Rimini - Arinbjörn (A. herse), norsk skald och krigare - Arignsås, socken i Kronobergs län - Ariobarzanes, stiftare af riket Pontos (se d. o.) - Ariocarpus, bot. Se Cactaceæ - Ario-europeisk - Arion, zool., ett snigelsläkte. Se Sniglar - Arion, grekisk skald och citterspelare - Arioso, mus. - Ariosto, Lodovico
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arilds fiskläge. Se Arild.
Arillus, bot., fröhylle. Se Frösträng.
Arimasper, ett sagolikt folk långt i nordöst,
omtaladt hos de gamle grekerna. Enligt Herodotos voro
de skyter, enögda och inbegripna i ständig strid
med de guldvaktande griparna. Kanske grundar sig
sägnen om arimasperna på berättelser om
guldgräfvande folk i Ural eller Altai.
Ari Masson. Se Are Månsson.
Arimatia, en i Nya test. omnämnd ort, Gamla
test:s Rama l. Ramathaim, låg antagligen på samma
plats som det nuv. Bet-Rìma, n. n. v. om
Jerusalem, n. ö. om Lydda. Vissa forskare söka A.
i Ramle på vägen mellan Jafa och Jerusalem, andra
tänka på er-Ram n. om Jerusalem.
E. S–E.
Ariminum, det gamla namnet på staden Rimini.
Arinbjörn (A. herse), norsk skald och
krigare, son till herden Tore i Firðafylke, härstammade
på kvinnolinjen från skalden Brage den gamle. Han
var en trogen anhängare af konung Erik Blodyx och
följde denne i landsflykt, då Håkon Adalstensfostre
fördref honom ur Norge. Efter Eriks död slöt han
sig till Harald Gråfäll och deltog i dennes härnadståg
till Danmark, där båda funno döden i slaget vid
Hals (969 eller 975). A. var skalden Egil
Skallagrimssons bäste vän och lade sig ut för denne, då
han fallit i Erik Blodyx’ händer i York, och lyckades
också rädda hans lif. Om A. diktade Egil sin vackra
Arinbjarnardrápa (rättare Arinbjarnarkviða), hvaraf
stora brottstycken finnas i behåll.
R. N–G.
Aringsås, socken i Kronobergs län, Allbo härad.
4,897 har. 2,023 inv. (1902). Annex till Lekaryd,
Växjö stift, Allbo kontrakt.
Ariobarzanes, stiftare af riket Pontos (se d. o.).
Ariocarpus, bot. Se Cactaceæ.
Ario-europeisk, ett namn, som man utan påföljd
föreslagit för den stora språkstam, som i allmänhet
kallas den indo-europeiska. Lämpligheten
af detta namn skulle bero därpå, att det angifver
den stora språkstammens båda hufvudgrenar, den
ariska och den europeiska.
Arion, zool., ett snigelsläkte. Se Sniglar.
Arion (grek. Arion), grekisk skald och
citterspelare från Lesbos omkr. 600 f. Kr. Han vistades
en längre tid hos sin vän och gynnare Periandros,
envåldshärskare i Korint. Hans namn är fäst vid den
konstfulla utbildningen af den gamla dityramben.
A. skall hafva låtit kören, symmetriskt uppställd
kring gudens altare, i växelsånger sjunga om
Dionysos’ öden. Därur utvecklade sig sedan det attiska
sorgespelet. En saga förtäljer, huru A., som under
en sjöresa öfverfölls af de efter hans medförda skatter
lystne sjömännen, störtade sig i hafvet, men af en
delfin räddades till udden Tainaron. Af hans dikter
finnes intet i behåll.
V. K.
Sagan om A. har ofta behandlats af den bildande
konsten (bl. a. af Dürer, Poussin och Rubens) samt
äfven gjorts till ämne för musikalisk behandling (så
i en kantat af J. A. Josephson till text af Nyblom).
A. var äfven namnet på ett bland Uppsalastudenter
bildadt kvartettsångarsällskap, som existerade under
nästan hela 1880-talet, men upphörde med anledning
däraf att det efter hand fick flertalet medlemmar
gemensamma med "Orphei drängar".
Arioso [-åså], it., mus., eg. "på aria-vis", är ett
mellanting mellan recitativ och aria samt uppstår
oftast, när recitationens innehåll koncentrerar sig
till ett mera lyriskt uttryck, utan att likväl dröja
däri så länge, att tillräckligt stoff för en aria
uppkommer.
Ariosto [-stå], Lodovico, en af Italiens störste
skalder, föddes i Reggio 8 sept. 1474. Hans fader
stod såsom ämbetsman i ett ganska nära förhållande
[bildtext]
Ariosto (efter en teckning af Tizian, för upplagan af
»Orlando» 1532).
till hofvet i Ferrara, hvilken stads offentliga skola
den unge Lodovico bevistade, flitigt idkande
humanistiska studier. Tidigt utvecklade sig hans
dramatiska talang, hvartill mycket bidrog intrycket af
plautinska lustspel, som gåfvos på den hertigliga
skådebanan å Ferraras palatsgård. A. själf
bearbetade till drama den antika berättelsen om Pyramus
och Thisbe och uppförde sitt skådespel tillsammans
med sina syskon i föräldrarnas frånvaro. Hans
stränge fader tvang honom emellertid att i fem år
studera juridik, en vedermöda, som han klagande
omnämner i en af sina satirer. Det är från denna
tid man har den betecknande anekdoten, att han,
en gång för sina vittra sysselsättningar skarpt
tillrättavisad af fadern, tyst och med spänd
uppmärksamhet åhörde strafftalet, emedan – såsom han
sedan själf berättade – han just behöfde ett dylikt
tal för sitt lustspel "Cassaria". Sedan fadern
omsider befriat honom från den förhatliga juridiken,
egnade han sig åter ifrigt åt de latinske författarnas
studium. Ett latinskt epithalamium, som A. skref
vid Alfonsos af Este förmälning med Lucretia Borgia,
förskaffade honom ynnest hos nämnde furste samt hos
dennes broder kardinal Ippolito, i hvilkens tjänst han
trädde 1503. Oaktadt A. mångenstädes i sin
"Orlando" med öfversvallande smicker prisat kardinalen,
är det dock af åtskilliga yttranden i satirerna
påtagligt, att sämjan dem emellan, sannolikt på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
