Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arfsskatt, finansv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterlefvande make äro ofta helt och hållet fritagna. I
flera stater stiger skatteprocenten äfven med
arfslottens storlek, hvarjämte små arfslotter äro
befriade. – I England finnas tre arfsskatter: estate
duty, legacy duty och succession duty. Estate duty
är lagd på kvarlåtenskapen i dess helhet och växlar
alltefter dennas storlek, men oberoende af arf- och
testamentstagarnas skyldskapsförhållande till den
aflidne, mellan 1 och 8 proc. af kvarlåtenskapens
nettobelopp. Små kvarlåtenskaper äro befriade
eller åtnjuta lindring. Fideikommiss äro med vissa
inskränkningar underkastade en extra skatt af 1
proc. Jämte denna skatt på kvarlåtenskapen i dess
helhet, som träffar såväl lös som fast egendom, finnas
tvenne arfsskatter i egentlig bemärkelse, af hvilka
den ena, legacy duty, träffar endast lös egendom och
den andra, succession duty, träffar hufvudsakligen
fast egendom. De beräknas för hvarje särskild
arfs- eller testamentslott, och skatteprocenten
är, i olikhet med förhållandet vid "estate duty"
oberoende af dylik lotts storlek, men växlar alltefter
skyldskapsförhållandet till den aflidne mellan 1 och
10 proc. af lottens nettobelopp. Lotter ur smärre
kvarlåtenskaper, efterlefvande make och i regeln
ascendenter och descendenter äro fria från legacy
och succession duty. Den engelska arfsbeskattningen i
sin helhet växlar således i allmänhet mellan 1 och 18
proc. – Frankrikes arfsskatt utgår efter hvarje lotts
nettobelopp och växlar alltefter skyldskapsgraden
och lottens storlek mellan 1 och 20 1/2 proc. –
Preussen eger en arfsskatt i egentlig bemärkelse,
från hvilken dock efterlefvande make, ascendenter
och descendenter samt lott, som ej uppgår till 150
mark, äro befriade. Den växlar mellan 1 och 8 proc. –
I 19 af de schweiziska kantonerna finnas arfsskatter
i egentlig bemärkelse, hvilkas skatteprocent växlar
med skyldskapsförhållandet till den aflidne, och i 10
af dessa kantoner äfven i viss mån med arfslottens
storlek. I åtskilliga af de sistnämnda kantonerna
kan skatteprocenten uppnå synnerligen höga belopp:
i Uri 75, i S:t Gallen 30, i Solothurn 24 och i
Schaffhausen 20 proc. I Neufchâtel och Aargau,
där skattefoten blott växlar med skyldskapsgraden,
kan den uppnå 20 proc. I öfrigt förete de olika
kantonernas lagstiftningar olikheter i afseende å
efterlefvande makes, descendenters, ascendenters och
smärre arfslotters befrielse från arfsskatt m. m. –
Danmark eger en arfsskatt i egentlig bemärkelse, hvars
skatteprocent växlar mellan 1 och 7 proc. – I Sverige
är enl. k. förordn. 2 juni 1899 skattens storlek
beroende såväl af skyldskapsgraden som af arfs- eller
testamentslottens storlek. Efterlefvande make och
descendent äro fria för lott, som icke uppgår till
400 kr., och annan arfs- eller testamentstagare för
lott, som icke uppgår till 200 kr. Skatten växlar för
efterlefvande make och descendent mellan 1/2 proc. (för
lott mellan 400 och 2,000 kr.) och 1 1/2 proc. (för
lott af 75,000 kr. eller mer), för föräldrar, syskon
och syskons afkomling mellan 1/2 proc. (för lott
mellan 200 och 500 kr.) och 3 proc. (för lott af
50,000 kr. eller mer) samt för fjärmare skylde och
oskylde mellan 1/2 proc. (för lott mellan 200 och
500 kr.) och 6 proc. (för lott af 40,000 kr. eller
mer). (Se vidare K. Lindeberg: "Tabell för beräkning
af arfsskatt" 1894.) Skatten utgår i form af stämpel
å bouppteckningen vid dess inregistrering hos domstol,
och domstolen skall med ledning af bouppteckningen
samt, under vissa förutsättningar, af förefintligt
testamente och arfskifte i och för skattens
bestämmande beräkna hvarje särskild arfs- och
testamentslotts storlek. Ehuru skatten har formen
af en skatt på hela kvarlåtenskapen, är den alltså i
verkligheten en arfsskatt i egentlig mening, ehuru
bestämd med hänsyn till de särskilda lotternas på
nyssnämnda sätt beräknade belopp. Skulle emellertid
testamente, till hvilket hänsyn ej kunnat tagas
vid beräknandet af lotternas storlek, leda till
att de verkliga lotterna blefve i så måtto olika
de beräknade, att skatten för alla lotterna enligt
dessas verkliga belopp blefve högre än den redan
eriagda, skall skillnaden sedermera erläggas. –
Utom denna allmänna arfsskatt finnes i vissa städer
en efter behållningen (resp. tillgångarna) i boet
bestämd boupptecknings- (resp. arfskiftes-)afgift,
som användes till löner eller andra stadsutgifter.
Ett nödvändigt komplement till arfsskatten är
beskattning af gåfvor, särskildt sådana för dödsfalls
skull, och andra transaktioner, hvilka man äfvenledes
plägar använda såsom medel för att undgå arfsskatt.
I flera stater har ock en dylik beskattning införts.
Frankrike beskattar alla gåfvor med en skatt, som
efter skyldskapsförhållandet mellan gifvare och
mottagare växlar mellan 1,7 och 13,5 proc. I England äro
gåfva för dödsfalls skull och andra likartade
transaktioner (såsom gåfva mellan lefvande, som gifvits med
hänsyn till gifvarens förutsedda dödsfall, eller gåfva
af egendom, hvaraf gifvaren förbehållit sig rätt till
afkomsten under sin lifstid m. fl. dylika) underkastade
dels ofvannämnda "estate duty", dels i vissa fall
"legacy duty", i öfriga fall "succession duty". –
Ett annat behöfligt komplement är den i England,
Frankrike och några andra stater förekommande
beskattningen af vissa juridiska personer, i den mån
dessas förmögenhet icke kan blifva föremål för
arfsbeskattning. – Angående rättsgrunden till arfsskatten
härska mycket olika uppfattningar, hvilket ock tagit
sig ett uttryck i de principiella olikheter, som
lagstiftningarna förete. Enligt en uppfattning hvilar
arfsskatten på samma grund som beskattningen af
öfverflyttning af egendom mellan lefvande, men dels
är sistnämnda beskattnings rättsgrund mycket
omtvistad, dels finner den olika skatteprocenten för
olika skyldskapsgrader icke på denna väg sin
förklaring. Det senare gäller ock om uppfattningen af
arfsskatten såsom en inkomstskatt å arfs- och
testamentstagarnas förvärf eller såsom en ekvivalent för
den skatt, som den aflidne under sin lifstid lyckats
undandraga sig; sistnämnda förklaring utgår i öfrigt
från den oriktiga förutsättningen, att det
skattebelopp, som en person under sin lifstid lyckas
undansnilla, står i någon bestämd proportion till hans
efterlämnade kvarlåtenskap. Lika litet
tillfredsställande är arfsskattens betecknande såsom en statens
samarfvarätt med arfvingar och testamentstagare.
– Trots detta förhållande försvarar arfsskatten väl
sin plats i de moderna staternas skattesystem, hvilka
på grund af den stora öfvervikten af
konsumtionsskatter betunga de mindre bemedlade i relativt högre
grad än de mer bemedlade. Arfsskatten, som träffar
endast de senare, utgör därför en väl behöflig
motvikt mot berörda ensidighet i den moderna
beskattningen, om det ock ej kan förnekas, att den lider
af det felet, att den ej innebär en rättvis fördelning
af skattebördan mellan de bemedlade. Den eger
dessutom flere goda sidor, såsom att dess uppbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
