Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arenberg. 2. Furst Auguste-Louis-Albéric af A. - Arenberg. 3. Furst Franz Ludwig af A. - Arendal, by i Lundby socken. Se Ardal - Arendal, stad i Norge - Arends, Leopold Alexander Friedrich - Arendt Persson till Ornäs - Arène. 1. Paul Auguste A. - Arène. 2. Emmanuel A. - Arenenberg (Arenaberg), slott i schweiziska kantonen Thurgau - Arenfeldt, Kristian Ditlef Adolf - Arenga Labill., bot. - Arenicola, zool. Se Sandmask - Arenicolites (af Arenicola), paleont. - Arenius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
koloniala och finansiella frågor. A. är medlem af
franska institutet.
3. Furst Franz Ludwig af A., tysk politiker,
f. 1849, invaldes, efter att hafva tjänstgjort
vid tyska beskickningar i Stockholm, London,
Petersburg och Konstantinopel, 1882 i preussiska
deputeradekammaren och 1890 i tyska riksdagen, där
han slöt sig till centern. Han har ifrigt verkat för
Tysklands koloniala utveckling och valdes 1897 till
ordf. i tyska kolonialsällskapet.
Arendal, by i Lundby socken. Se Ardal.
Arendal, stad i Norge, Nedenes amt, nära
Nidälfvens utlopp i hafvet. 11,130 inv. (1900), däraf
Arendals församling 4,343 och Barbu 6,787. Redan
vid slutet af medeltiden omtalas där en handelsplats,
Niðarós á Ögðum. I slutet af 16:e årh. var A. endast
en af de lastningsplatser, öfver hvilka den stora
trävaruhandeln från Agder egde rum. Genom anläggandet
al Kristianssand (1641) led A. emellertid mycket och
började först åter höja sig, sedan det 1690 fått en
något utvidgad handelsfrihet. Det fick stadsrättighet
1723. År 1700 byggde invånarna till A:s skydd ett
blockhus, och 1709 anlades befästningar vid A., vid
Sandvigen, på Mærdö och vid Tromøsunds östra gatt,
men de förföllo snart; 1807 byggdes två batterier
vid staden och vid Sandvigen till skydd för södra
inloppet, men äfven dessa försvarsverk äro nu
förfallna. För sin uppkomst har A. egentligen sin
trävaruhandel att tacka, men har dessutom genom
skeppsfart, förnämligast i förra årh., höjt sig
till Norges första sjöhandelsstad. Därigenom är ock
det betydliga välstånd framkalladt, som tämligen
jämt förefinnes hos alla klasser därstädes. Staden
har ett pittoreskt läge, dels på fasta landet,
dels på små öar, och utmärker sig dessutom genom
sina vackra byggnader. År 1901 räknade A. 149
segelfartyg, af tillsammans 73,054 tons, med en
besättning af omkr. 1,800 man, och dessutom 22
ångbåtar, af 8,844 tons. Införseln uppgick år 1901
till 315,700 kr., utförseln till 2,192,900 kr.
O. A. Ö.
L. W:SON M.
Arends, Leopold Alexander Friedrich, rysk-tysk
uppfinnare af ett stenografiskt system, föddes 1817
i Rakischi, Väst-Ryssland, studerade farmakologi i
Dorpat, blef privatlärare och flyttade 1844 öfver
till Berlin, där han dog 1882. A. författade dramer
och dikter och offentliggjorde 1850 ett stenografiskt
system, hvilket i sin 1860 något förändrade gestalt är
beskrifvet i Leitfaden einer rationellen kurzschrift
(22:a uppl. 1896). Se vidare Stenografi.
Arendt Persson till Ornäs, son af riksrådet
Peder Eriksson till Granhammar, har vunnit en viss
ryktbarhet, därigenom att han ämnade till danskarna
utlämna Gustaf Eriksson (Vasa), då denne i slutet af
år 1520 under sina irrfärder i Dalarna kom till
Ornäs, där A. då bodde, och sökte vinna honom
för sina planer. A. insöfde Gustaf i säkerhet, men
reste sedan i hemlighet att hämta den danske
fogden. Gustaf räddades dock af A:s hustru, Barbro
Stigsdotter, som skaffade honom dräng och släde, så
att han lyckligt undkom till Svärdsjö. A. blef
sedermera försonad med Gustaf, som aldrig visade
honom någon onåd eller misstro. Då upproret i
Västergötland och Småland utbröt 1529, gaf
konungen honom i uppdrag att jämte andra
ansedda män i Dalarna förebygga upprorets spridande
dit, och s. å. fick han Konungsbyn i Irsta socken
i förläning samt 1534 bref på häradshöfdingedömet
i Bro härad. Han bevistade 1527 års riksdag i
Västerås och nämnes bland de frälsemän, som sutto
i rätten öfver de upproriske västgötaherrarna vid
1529 års riksdag i Strängnäs. Mot slutet af sin
lefnad bodde han på Granhammar i Uppland. Han
dog i slutet af 1547 eller början af 1548. – Hans
ättlingar blefvo 1625 introducerade på riddarhuset
under namnet Örnflycht.
C. S–E.*
Arène [arän]. 1. Paul Auguste A., fransk
författare, f. 1843 i Provence, d. 1896 i Paris, var
utgifvare af Félibre-förbundets årskalender "Armana
provençau" och häfdade den ny-provensalska
vitterhetens berättigande, liksom han med glänsande
färger skildrade sin hembygds natur och folk bl. a.
i sin novellsamling Au bon soleil (1880) och romanen
La chèvre d’or (1889). Vidare må nämnas hans sant
poetiska julberättelse La vraie tentation de Saint
Antoine (1879) och de liffulla reseskildringarna Vingt
jours en Tunisie (1884). A. skref äfven små
lustspel.
E. F–T.
2. Emmanuel A., fransk deputerad, f. 1856
i Ajaccio, blef i sin ungdom Edmond Abouts
sekreterare och tillika medarbetare i flera republikanska
Paris-tidningar. Sedan 1881 har han varit en af
Corsicas representanter i deputerade-kammaren.
Som sådan har han understödt Gambettas, Jules
Ferrys, Waldeck-Rousseaus och Combes’ ministärer.
Han utgaf 1887 en samling noveller, med titeln Le
dernier bandit.
E. W.
Arenenberg (Arenaberg), slott i schweiziska
kantonen Thurgau vid Boden-sjön, nära köpingen
Ermatingen. Egdes af drottning Hortense (grefvinnan af
S:t Leu), som dog där 1837, därefter af hennes son
Louis Napoléon (Napoleon III), som sålde det 1839.
1855 inköptes det åter af kejsarinnan Eugenie, som
ännu innehar detsamma.
Arenfeldt, Kristian Ditlef Adolf, norsk
general, f. 1758 i Flensburg, blef 1811 kommendant
i Kristianssand och 1814 generalmajor. Under
fälttåget sistnämnda år var han chef för den norska
reservbrigaden och kämpade med mycken uthållighet
vid Kölbergs bro 14 aug. Ett par dagar efter den
svensk-norska unionens afslutande utnämndes A. till
generallöjtnant. Han afled 1833 som general och
chef för kristianssandska brigaden.
Y. N.
Arenga Labill., bot., växtsläkte af nat. fam.
Palmæ. Dit hör A. saccharifera Labill.,
sockerpalmen, hvilken förekommer i Ostindien. Den
når en höjd af 9–12 m., har tjock stam och
parbladigt delade blad. Genom de späda blomkolfvarnas
afskärande fås af denna art en riklig saft, som genom
inkokning lämnar ett mörkfärgadt socker, och af
hvilken genom jäsning beredes ett starkt välsmakande
palmvin och s. k. batavisk arrak. Af de starka
svarta, tagelliknande hår, med hvilka stammen är
klädd, förfärdigas tågverk, segelduk m. m. Märgen
lämnar ett slags sago. De unga bladen ätas som
grönsaker. Se illustr. sp. 1406.
LDT.
(G. L–M.)
Arenicola, zool. Se Sandmask.
Arenicolites (af Arenicola), paleont., rör, bildade
genom sandmaskars vandringar och förekommande i de
äldre sandstensformationerna.
G. L. *
Arenius, Olof, porträttmålare, f. 1701 i Bro
socken i Uppland, d. 1766 i Stockholm. Son till en
kyrkoherde, egnade han sig, blifven student i
Uppsala, först åt teologiska studier, men kastade snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
