Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetar-institut - Arbetarkammare - Arbetarkoalition. Se Koalition - Arbetarkoloni. 1. I allmänhet samhälle utanför städernas område - Arbetarkoloni. 2. I trängre mening på landet belägen anstalt - Arbetarkommitté. Se Arbetsstatistik - Arbetarkommun - Arbetarlagstiftning l. Arbetarskyddslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan det fick egen lokal, anordnat folkkonserter,
hvilka lockat fullt hus. Institutets verksamhet
upprätthålles genom inträdesafgifter vid föreläsningarna
och konserterna, gåfvor samt årsbidrag af enskilda,
staten (arbetsåren 1881–82 och 1883–84 5,000
kr., därefter 3,000 kr. och sedan 1894 2,700 kr.)
och kommunen (sedan 1883; numera 6,000 kr.). För
att värna om institutets bestånd stiftades 1883
Arbetarinstitutsföreningen, som består af
80–100 medlemmar, hälften arbetare, och inom sig
utser ett särskildt förvaltningsråd. Dessutom finnes en
styrelse för institutet. – Efter förebilden af
Stockholms arbetarinstitut hafva liknande anstalter af större
eller mindre omfattning upprättats på andra ställen i
landet. Somliga benämnas efter Stockholmsförebilden
arbetarinstitut (anstalter med detta namn finnas f. n.
på 18 platser), andra föreläsningsförening,
föreläsningsanstalt o. d. Sedan 1884 har riksdagen
beviljat årligt anslag (för 1903 100,000 kr.) till
föreläsningskurser för arbetare, hvilket fördelas på
ofvannämnda anstalter (f. n. 247).
Efter mönstret af Stockholms arbetarinstitut har i
Norge stiftats en mängd arbeiderakademier,
den första i Kristiania 1885. Dylika finnas nu i 42
norska städer och bygder. Arbeiderakademierna
upprätthållas af föreningar, hvilkas penningmedel
åstadkommas genom bidrag af staten (med ungefär hälften)
samt af kommunerna och dessas
spritförsäljningsbolag. Kyrkodepartementet har förordnat en kommitté
till att bistå föreningarna med att anskaffa lämpliga
föreläsare. I stor utsträckning användes numera
åskådningsmateriel, i synnerhet skioptikonbilder, vid
föreläsningarna. Vid Kristiania arbeiderakademi
utdelas gratis tryckta repetitionsblad med kort
sammanfattning af föreläsningarnas innehåll.
I Finland öppnades det första och hittills enda
arbetarinstitutet 1898 i Tammerfors. Äfven detta
institut har haft Stockholms till förebild, men är
inrättadt och underhållet af kommunen. Fråga om
upprättandet af ett arbetarinstitut äfven i Hälsingfors
är f. n. (1904) under ompröfning, i det att förslag
väckts att ombilda de existerande folkhögskolekurserna
till ett fullständigt institut.
Arbetarkammare, af staten organiserad
representation för industriarbetarna enbart, hvilken skall
hafva till uppgift att till regeringen afgifva råd eller
utlåtanden rörande arbetarfrågorna och den
socialpolitiska lagstiftningen. Förslag till inrättande af
arbetarkammare ha varit å bane i några länder, men
hittills icke ledt till positiv påföljd. Jfr
Arbetsråd.
Arbetarkoalition. Se Koalition.
Arbetarkoloni. 1. I allmänhet samhälle
utanför städernas område, där arbetare med sina
familjer i större antal bosatt sig. – 2. I trängre
mening på landet belägen anstalt, där man
enligt grundsatsen "arbete i stället för allmosa"
bereder arbete och lämnar ett tillfälligt hem åt
arbetslösa personer, som annars skulle frestas eller rent
af tvingas att söka sitt uppehälle genom bettleri
och så småningom blifva s. k. luffare. Redan i början
af 1800-talet gjordes försök att inrätta
jordbrukskolonier för arbetslösa, särskildt i Frankrike och
Holland (sedan 1818). Större utveckling vann dock
systemet först då den kände filantropen F. von
Bodelschwing vid Bielefeld 1882 grundade
arbetarkolonien Wilhelmsdorf med plats för 351 arbetslösa,
åt hvilka tillfällig sysselsättning kunde beredas,
tills man åt dem lyckades anskaffa stadigt arbete.
Syftet med anstaltens verksamhet skulle vara å ena
sidan att "skydda de intagne från luffarelifvet"
och å den andra att "beröfva de arbetsskygge bland
dem möjligheten att till sin ursäkt förebära att de
ej kunde erhålla arbete". Efter hand har i
Tyskland uppstått ett 30-tal sådana kolonier, med omkr.
3,500 platser för arbetslösa män. Ingen hänsyn får
tagas till de inträdessökandes föregående lif; frigifna
fångar mottagas med beredvillighet. Utöfver bostad
och kost lämnas en obetydlig kontant dagspenning, ej
öfverstigande 25 pf. om vintern och 40 pf. om
sommaren. Jordbruksarbete är den hufvudsakliga
sysselsättningen; industriellt arbete tillgripes endast
i nödfall. Jordbruket bedrifves efter de bästa nyare
metoder, och kolonierna anses i fråga om
jordförbättring och rationell skötsel stå såsom föredöme för
kringliggande bygd. Samtliga tyska anstalter af
detta slag ha sammanslutit sig till ett "centralförbund
för arbetarkolonier". – Äfven för arbetslösa kvinnor
finnes i Tyskland ett tiotal liknande anstalter, den
första öppnad 1882 i Elberfeld. I dem lämnas
tillfällig sysselsättning med olika slags kvinnliga
arbeten, intill dess fast arbete kan beredas. – I
samband med kolonierna har man inrättat
drinkarasyler äfvensom s. k. hemkolonier
("heimatskolonien"). I de senare är möjlighet beredd för de
dugligaste och ordentligaste bland de egentliga
koloniernas skyddslingar att upptagas såsom bofasta
arbetare (jfr "åkerbrukskolonier", särskildt
frälsningsarméns). – Arbetarkolonier, liknande de
tyska, finnas, utom i Holland och Frankrike, äfven
bl. a. i Belgien, Schweiz och Ryssland. – Litt.:
"Der wanderer" (tidskrift) samt skrifter af G.
Berthold, särskildt dennes artikel i "Handwörterbuch der
staatswissenschaften" (1898).
E. BN.
Arbetarkommitté. Se Arbetsstatistik.
Arbetarkommun, en hufvudsakligen i politiskt syfte
åvägabragt sammanslutning mellan de på en och
samma ort befintliga socialdemokratiska
fackföreningarna. Arbetarkommunerna i sin ordning ingå
i det socialdemokratiska partiets "landsorganisation".
Vid utgången af år 1902 funnos i Sverige 87
arbetarkommuner med sammanlagdt 49,190 medlemmar.
Arbetarlagstiftning l.
Arbetarskyddslagstiftning afser skydd för arbetare mot vissa
faror och olägenheter, som äro af den natur, att
arbetaren icke anses kunna vid det fria arbetsaftalet
själf bevaka sina rättmätiga intressen. Hittills har
denna lagstiftning särskildt haft till föremål:
arbetstidens längd; nattarbete; söndagshvila; kvinnors och
barns användande i fabriksarbete och grufdrift;
industriellt arbete, som medför våda för hälsa
eller sedlighet; yrkessjukdomar; yrkesfara;
yrkesansvarighet; beredande af ersättning i händelse af
olycksfall under arbetet; försäkring mot de
ekonomiska följderna af öfvergående eller varaktig
arbetsoförmåga till följd af sjukdom, olycksfall och
hög ålder; pensioner under vissa omständigheter åt
afliden arbetares efterlefvande; hjälpkasse- och
föreningsväsendet; arbetsordningar; slitande af
tvister mellan arbetare och arbetsgifvare medelst
förliknings- och skiljenämnder; yrkesinspektion;
trucksystemet m. m. (jfr Arbetarfrågan).
I samma mån som denna lagstiftning ålägger
det enskilda landets industri vissa inskränkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
