Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apparat, fys. - Apparelj, samtliga de för en konst eller ett yrke erforderliga redskap - Apparelj-gymnastik - Apparelj-trän, krigsv. - Apparent, skenbar - Apparition, framträdande - Appartemang. Se Apartemang - Appassionato (it.), mus., med passion, lidelsefullt - Appel, Karl - Appelberg, Karl Magnus - Appelberg, Ossian Fabian - Appelboom, Harald - Appel comme d'abus, fr., "vad till följd af maktmissbruk" - Appell, egentl. tillrop. 1. Fäktk. Se Fäktkonst - Appell. 2. Jaktv. - Appell. 3. Jur. - Appell. 4. Krigsv. - Appell. 5. Sjöv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chladnis klangskifvor, Leydenflaskan, Voltas stapel
äro apparater; terrestertuben, barometern, termometern,
vågen, inklinatoriet däremot instrument.
R. R.*
Apparelj (fr. appareil, tillrustning, anstalt, ståt),
samtliga de för en konst eller ett yrke erforderliga
redskap, verktyg och andra tillbehör; krigsv.,
uppfart (se d. o.).
Apparelj-gymnastik, gymnastik, som öfvas med
tillhjälp af gymnastiska apparater och redskap.
Motsatsen är fristående gymnastik.
Apparelj-trän, krigsv., bågformiga trästycken,
som äro så inrättade, att de komma att utgöra emot
däcket eller marken sluttande förlängningar af
sidostockarna på en kanons kursör eller släpa, då
de placeras invid dessas bakre ändar, hvarigenom
lavettens nedförande från kursören underlättas.
R. N.*
Apparent (af lat. apparere, visa sig), skenbar. –
Apparent tid, soltid, den tid, som angifves af
en rätt uppställd solvisare.
K. B.
Apparition (fr., af lat. apparere, visa sig,
framträda), framträdande, uppträdande; företeelse,
uppenbarelse, yttre (totalintrycket af en persons
uppträdande och utseende, klädsel o. s. v.).
Appartemang. Se Apartemang.
Appassionato (it.), mus., med passion, lidelsefullt.
Appel, Karl, tysk romanist, f. 1857 i Berlin,
professor i romansk filologi vid Breslaus universitet,
har inlagt förtjänst om studiet af de provensalske
trubadurerna och Petrarca. A. har skrifvit Zur
entwickelung italienischer dichtungen Petrarcas
(1891) m. m. samt utgifvit "Provenzalische inedita,
aus Pariser handschriften" (1890), "Provenzalische
chrestomathie" (1895; ny uppl. 1902), "Poésies
provençales inédites, tirées des manuscrits d’Italie"
(1898) samt en kritisk uppl. af Petrarcas allegoriska
dikt "Trionfi" (1901).
Appelberg, Karl Magnus, stiftare af
ordenssamfundet S. H. T., f. 16 nov. 1826 i Göteborg,
blef 1843 student och 1850 filos. kandidat i Uppsala
samt stiftade där s. å. nämnda samfund. 1851 filos.
doktor, tog han 1859 med. licentiatexamen samt
utnämndes 1861 till andre bataljonsläkare vid första
lifgrenadjärregementet, 1862 till förste
bataljonsläkare och 1873 till regementsläkare. 1879–94
var han fördelnings-(fält-)läkare inom andra
arméfördelningen. Till nämnda samfunds publikationer
har A. lämnat bidrag på både vers och prosa. Död
i Linköping 10 apr. 1896. En minnesvård öfver
honom aftäcktes i Kisa 1 juni 1902.
Appelberg, Ossian Fabian, ingenjör, f. 1852
i Norrtälje, utexaminerades 1873 från Teknologiska
institutets i Stockholm fackskola för väg- och
vattenbyggnadskonst, var nivellör vid järnvägsbyggnader
till 1875 och anställd vid Stockholms
stadsingenjörskontor 1876–79, tog landtmäteriexamen 1881 och
genomgick 1881–83 Ultuna landtbruksinstitut. Han
blef lärare vid Uppsala läns folkhögskola 1886 och
vid den därmed förenade landtmannaskolan 1895
samt utnämndes s. å. till
vice-kommissionslandtmätare. A. förordnades 1899 till
k. vattenfallskommitténs konsulterande ingenjör. Död 1902. Hans
uppsats Om orsakerna till vattendragens naturliga
vattenvariation (i "Teknisk tidskrift", 1896) samt
hans i "Ingenjörsföreningens förhandlingar" intagna
Bidrag till kännedomen om den i Sveriges vattendrag
framrinnande vattenmängden (1886) och
Hydrografiska undersökningars anordning i Böhmen, Sachsen
och Preussen (1890) ha i Sverige verkat
främjande för insikten rörande vissa områden af
hydrografien. Med skäl kan A. benämnas Sveriges förste
hydrograf.
Appelboom [-b*m], Harald, diplomat, f. 1612 på
Söderby i Fellingsbro socken, inskrefs 1631 under
namnet Haraldus Andreæ vid Franekers universitet,
upptog 1640 namnet A. (hvarunder hans fader, Anders
Haraldsson, 1645 adlades), blef 1642 korrespondent och
1647 kommissarie i Amsterdam, utförde 1650 lyckligt
ett uppdrag att i Haag medla i tvisten emellan
Nederländerna och Portugal och afgick 1652 i särskild
beskickning till England för att hos parlamentet
fullfölja den aflidne residenten Spieringks
kommission angående bl. a. den engelska handeln
på Ryssland. S. å. utnämndes han till resident hos
generalstaterna, hvilka han 1653 bjöd Sveriges medling
i kriget emot England. Delvis med tillsättande af egna
medel lyckades han förskaffa sig hemliga statsakter,
som han hemsände till regeringen. Ett par af hans
depescher, som 1657 uppsnappades af danskarna och
af dem meddelades holländarna, innehöllo yttranden,
som holländske rådspensionären ansåg framställa de
holländske statsmännen såsom fala. Generalstaterna
begärde hans rappell, men A. stannade, ehuru hans
ställning under de följande årens brytning emellan
Sverige och Nederländerna gjorde vistelsen för
honom där allt utom angenäm. A. utnämndes 1663 till
hofråd och 1665 till envoyé samt deltog bl. a. i
de viktiga underhandlingar, som ledde till den med
England och Holland 1669 afslutna garantitraktaten af
Aachen-freden 1668, och fick 1672, jämte Königsmarck,
i uppdrag att erbjuda generalstaterna Sveriges
mediation i kriget mot Frankrike och England,
hvilken antogs. Efter långvarig sjuklighet afled
A., hvars namn var mycket bekant inom den tidens
diplomatiska värld, i Haag 8 mars (g. st.) 1674. Hans
omfattande ministeriella korrespondens förvaras i
riksarkivet.
J. TH. W.
Appel comme d’abus [kåmm daby’], fr., "vad till följd
af maktmissbruk", hänvändning till statsmakten för
att vinna rättelse i en myndighets (särskildt en
kyrklig myndighets) maktmissbruk. Jfr Appell.
Appell (fr. appel, af lat. appellare, tillropa,
tilltala), egentl. tillrop.
1. Fäktk. Se Fäktkonst.
2. Jaktv. Rop, genom hvilket hundarna
sammankallas; äfven dressyr.
3. Jur. Vädjande; vad från lägre till högre
domstol. Se Vad.
4. Krigsv. Signal vid kavalleriet och
artilleriet. Den användes dels ensam, för att
tillkännagifva tidpunkten, då vissa förut
anbefallda uppställningar skola ega rum, dels i
samband med andra signaler, för att påkalla lystring
eller bilda signaler med vidsträcktare betydelse (slå,
blåsa appell). Vissa uppställningar inom kasernerna
för visitation eller anmälning (straffuppställning)
kallas inom åtskilliga utländska arméer likaledes
appell.
C. O. N.
5. Sjöv. Hornsignal, som användes dels
vid exercis, dels såsom honnör. För chefen för
sjö- l. landtförsvarsdepartementet, amiral eller
general, som kommer ombord, blåsas 4, för vice
amiral eller generallöjtnant 3 och för konteramiral
eller generalmajor 2 appeller, allt för så vidt den
besökande är klädd i uniform och "muskötteri"
finnes ombord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
