Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apotek, anstalt för läkemedels beredning och försäljning - Apotekare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det genom den medicinska skolans i Salerno
inflytande, som läkarens och apotekarens yrken
åtskildes. Apotek funnos i Italien åtminstone i början
af 1200-talet, och i kejsar Fredrik II:s medicinallag
af 1224 är skillnaden tydligt uttalad. Från Italien
öfverflyttades principen till Tyskland. Apotek
uppkommo småningom i det tyska rikets städer: i Wien
och Prag mot slutet af 1200-talet, i den schwabiska
riksstaden Esslingen omkr. 1300, i Ulm 1364, i
Nürnberg 1378. Apoteksinstitutionen spred sig därifrån
öfver hela Europa och reglerades genom särskilda
apoteksordningar, t. ex. i Wien, Berlin, Stuttgart,
Frankrike – alla i senare delen af 1400-talet. Bredvid
dessa ordnade förhållanden fortgick dock ännu länge
en gårdfari- och marknadshandel, "marktschreyeri",
med läkemedel, och mot dessa "circumforaneos" voro
alla gamla medicinallagar riktade. Skilsmässan mellan
läkarens och apotekarens yrken har sedan alltmera
trängt igenom. I Sverige har detta skett fullständigt;
men i många andra europeiska länder finnas dock
ännu rester af den gamla föreningen. Så är i England
"doctorsshop" (doktorsbod) namn på en ganska vanlig
sak, och i många stater stadgar lagstiftningen
villkor och kontroll, hvarunder läkaren får försälja
läkemedel till egna patienter och där apotek ej
finnes på platsen. Sådana "dispenseringsanstalter"
i landsorten försvinna väl småningom; i Holland
förekomma de likväl ännu i stor mängd.
Först i slutet af 1500-talet började apotek att anläggas i
Sverige. De förste apotekarna voro i allmänhet tyskar
och anlitades äfven såsom läkare. Mäster Lukas antogs
af Gustaf I omkr. 1552 att hålla apotek inom den
kungl. borgen, endast för hofvet. Efter honom fick
Anton Busenius, genom Johan III:s bref af 21 mars
1575, tillåtelse att flytta apoteket till staden,
där sålunda det första för allmänheten tillgängliga
apoteket anlades. De flesta af Stockholms nuvarande
apotek anlades på 1600-talet: "Lejonet" 1625 af
Filip Magnus Schmidt, införskrifven från Tyskland af
drottning Maria Eleonora; "Markattan" likaledes 1625
af skotten Jakob Robertson Struan, läkare, lifmedikus
hos Gustaf II Adolf; "Engelen" 1649 af svensken
Anders Månsson Biever, "den förste som sig härifrån
till samma konst och handtering slagit och det fattat
hafver"; "Svanen" 1650 af Kaspar Schöps; "Morianen"
1670 af Kristian Heræus; "Korpen" 1674 (till 1677
kalladt "Örnen" och förlagdt till Södermalm) af
Jürgen Brandt. På 1690-talet anlades "Enhörningen"
af Georg Strobell (1690), "Hvita björnen" af Johan
Berendtz (1692) och "Kronan" af Kaspar Ziervogel
(1693). De allra fleste af dessa apotekare voro
tyskar. Det äldsta svenska apotek utom Stockholm
inrättades i Uppsala 1628 af Johan Wolimhaus. Äfven
i några andra städer anlades apotek på 1600-talet,
såsom i Kalmar 1639 af Johan Styr, "Enhörningen"
i Göteborg 1644 af Kilian Treutiger, i Falun 1643
af Zacharias Specht, i Jönköping 1656 af Mäster
Liborius. Af dessa män voro åtminstone Wolimhaus och
Specht tyskar. Under 1600-talet anlades i Sverige 27
apotek, under 1700-talet 68 och under första hälften
af 1800-talet 50. Antalet apoteksinrättningar af
olika art (se Apoteksprivilegium) var vid början af
1900 tillsammans 320. – Det första privilegium på
anläggning af apotek i Finland utfärdades 1689 för
Johan Albrekt Relau. I Hälsingfors börjades
apotekareverksamhet först af Sebastian Stier, på
grund af privilegium 1735.
Apoteksrörelsen är reglerad af farmakopéer,
d. v. s. officiella förteckningar på de läkemedel,
som skola finnas på apoteket, med angifvande af deras
behöriga beskaffenhet, förvaring och tillredning,
af medicinaltaxor, som bestämma läkemedlens pris, af
apotekarereglemente och flere andra förordningar, som
innehålla en mångfald af bestämmelser särskildt för
handeln med giftiga eller häftigt verkande läkemedel.
JHM.*
Apoteken öfvervakas från statens sida af
Medicinalstyrelsen och kontrolleras dels genom
årliga apoteks-visitationer, dels genom tillfälliga
inspektioner. Den årliga visitationen af apoteken
i Stockholm verkställes af sakkunnig person,
som därtill blifvit af Medicinalstyrelsen utsedd,
i Göteborg och Malmö af förste stadsläkaren. För
öfrigt förrättas alla apoteks-visitationer af
förste provinsialläkarna. Apoteksinspektionerna
verkställas utaf därtill af Medicinalstyrelsen
tillfälligt förordnade fackmän. Om apoteken i
Sverige se A. J. Bruzelius: "Förteckning öfver
Sveriges apotek och deras innehafvare ifrån
konung Gustaf I:s till närvarande tid" (1881;
bihang till "Sveriges apotekarehistoria"), och
O. E. A. Hjelt, "Svenska och finska medicinalverkets
historia 1663–1812", III, s. 349–486 (1893).
A. K.-Å.*
Apotekare är i Sverige egentligen hvar och en, som
af Medicinalstyrelsen därför förklarats på grund af
företedt intyg om att han eller hon (ty apotekareyrket
blef genom k. kung. 12 juni 1891 öppet äfven för
kvinnor) aflagt godkänd apotekareexamen. Oftast
förbehålles dock titeln apotekare för den, som på
grund af erhållet apoteksprivilegium (se d. o.) är
innehafvare af ett apotek, hvaremot examinerad
apotekare, som ännu ej är i denna ställning, utan
tjänstgör å annans apotek, vanligen benämnes
provisor; hans officiella titel är examinerad
apotekare.
Genom k. stadgan för Farmaceutiska institutet i
Stockholm af 22 nov. 1901 och k. kung. af samma
dag angående apotekselevers antagande m. m. är
undervisningen för blifvande apotekare numera
ordnad på följande sätt. Lärjungen inträder
först såsom elev å ett apotek (icke filialapotek
eller medikamentsförråd). Härför fordras, jämte
vitsord om godt uppförande, betyg öfver aflagd
godkänd mogenhetspröfning (obligatoriskt sedan 1
jan. 1896). Elevens lärotid skall utgöra minst två år,
hvarunder han genom apoteksföreståndarens försorg
bör "undervisas i farmaceutiska arbeten, särskildt
recepturgöromål och beredning af s. k. galeniska
läkemedel, såsom extrakter, plåster m. m." Efter
denna tid eger han att göra ansökan hos Farmaceutiska
institutets styrelse om deltagande i den årligen vid
institutet anordnade lärokursen för apotekselever,
hvilken beräknas taga en tid af vid pass ett halft
år. I denna lärokurs meddelas undervisningen af
därtill särskildt förordnade assistenter under tillsyn
af vederbörande ordinarie lärare. Efter genomgången
lärokurs och af instruktionsapotekaren godkända
praktiska prof aflägges farmacie kandidatexamen, som
anställes 3 gånger om året (jan., maj, sept.) samt
omfattar kemi och kemisk farmaci, botanik och
farmakognosi, teknisk farmaci och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
