Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apologi, försvarsskrift - Apologisera, genom tal eller skrift försvara (mot en anklagelse) - Apologist, egentl. räknemästare - Apologist-klass. För att tillgodose borgerskapets bildningsbehof - Apologistskola. Se Apologist-klass - Apomorfin, kem. farm. - Aponeuros, anat. - Aponogeton Thunb., bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1864), "Christian evidence journal", "Revue
chrétienne", "For kirke og kultur", "Kyrklig
tidskrift" m. fl. Ett rikt apologetiskt material
föreligger slutligen i de grundläggande, principiella
delarna af samtida dogmatiska arbeten, såsom af
Biedermann, Domer, v. Öttingen, Lobstein,
Schnedermann, Lipsius; likaledes i den moderna
religionsfilosofiska litteraturen, representerad af Pfleiderer,
Siebeck, Sabatier, Reichle, Eucken, Dorner och inom
Sverige Pontus Wikner. Värdefulla apologetiska
skrifter i populär form hafva äfven utgifvits af
Luthardt, Tholuck, Farrar, Godet och Drummond.
J.HDR.
Apologisera (jfr Apologi), genom tal eller
skrift försvara (mot en anklagelse).
Apologist (af grek. apologizesthai, beräkna),
egentl. räknemästare, räknelärare; lärare i
apologist-klass eller apologist-skola. Se Apologist-klass.
Apologist-klass (jfr Apologist). För att
tillgodose borgerskapets bildningsbehof funnos i Sverige
under reformationstiden s. k. skrif- och räkneskolor.
En motsvarighet härtill införlifvades genom
skolordningen 1649 med trivialskolan, som nedtill fick en
gemensam stam (klass I) samt därofvan två linjer:
en lärd, bestående af trivialskoleklasserna II–IV,
och en borgerlig, bestående af "skrif- och
räkne-klassen". Den senares lärare kallades "apologisten",
i 1724 års skolordning äfven "räknemästaren", och
genom 1807 års skolordning erhöll klassen namnet
"apologist-klassen". Efter förslag af 1812 års
uppfostringskommitté skildes genom 1820 års skolordning
apologistklasserna från lärdomsskolorna och
förvandlades till särskilda apologist-skolor, hvilka
fingo till ändamål att meddela "allmän medborgerlig
bildning". Sedan den uppfattningen vunnit mark,
att den "allmänna medborgerliga" bildningen borde
utgöra grunden för den "lärda", blefvo genom k.
cirkuläret af 6 juli 1849 apologist-skolorna afskaffade.
Förslag om återupplifvande af apologist-klasserna
eller apologist-skolorna i nya former ha sedermera
ofta framställts; så af 1870 års läroverkskommitté
("pedagogier", "borgareskolor", "lägre realskolor"),
1882 års läroverkskommitté ("kommunalskolor")
och statsrådet K. G. Hammarskjöld 1887 ("praktisk
bildningslinje") samt delvis äfven af 1899 års
läroverkskommitté genom dess yrkande på en särskild
praktisk "afslutningsklass" vid de af kommittén
föreslagna realskolorna. Jfr Borgareskolor och
Skolväsende.
FRV BRG.
Apologistskola. Se Apologist-klass.
Apomorfin, kem. farm., ett derivat eller
härledningsalster af morfin; dess kemiska formel är
C17H17NO2 (= morfin,
C17H19NO3, som förlorat 1
molekyl vatten, H2O). Man får apomorfin genom att
i ett tillsmält glasrör upphetta morfin samman med
utspädd klorvätesyra samt fälla innehållet i röret med
dubbelt kolsyradt natron och utdraga fällningen med
eter eller kloroform, hvilka kvarlämna möjligen
oförändradt morfin olöst. Ur eter- eller
kloroformlösningen erhålles apomorfinet rent såsom ett snöhvitt
ämne, hvilket emellertid snart blir grönt i luften.
Apomorfin är en stark bas (se Alkaloider), som
i farmakodynamiskt hänseende väsentligt afviker från
morfinet. Apomorfinet har nämligen befunnits vara
ett synnerligen verksamt kräkmedel, helst om det
användes till insprutning under huden. Användt på
detta sätt i dosis af 5 till 10 milligram, framkallar det
kräkning efter 3 till 15 minuter, utan något svårare
förutgående illamående. I praktiken brukas ej
apomorfinet själf, utan dess förening med saltsyra.
– Medlet anses framkalla kräkning väsentligen
genom att reta någon del af hjärnan (s. k.
"kräknings-centrum"), hvarjämte äfven ett direkt inflytande på
magen medverkar. Innan kräkning utbryter,
framkallar apomorfin likasom andra kräkmedel ett om
än i regel kortvarigt tillstånd af illamående (nausea),
väl kändt från sjösjukan, hvarvid äfven vissa körtlars
sekretionsverksamhet är ökad bl. a. i lungornas luftrör.
Små (refrakta) doser af nämnda medel kunna
framkalla uteslutande denna förstärkning af sekretionerna
och brukas därför såsom slemlösande medel vid
luftrörs- och lungåkommor. Stora doser apomorfin
frambringa (utom kräkning) först ett tillstånd af oro
och starkt stegrad retbarhet hos nervsystemet med
häftig andning och hastig puls; senare inträder till
döden ledande, ibland af konvulsioner afbruten
förlamning, särskildt af andningsmekanismen.
C. G. S.
Aponeuros (grek. aponeurosis), anat., inom
djurkroppen förekommande utbredning af bindväf och
elastisk väf i form af hinna. Aponeurosen är dels
generell, utbredd under huden, synnerligen å lemmarna,
och slidformigt omslutande därinom belägna delar, i
främsta rummet musklerna (den kallas då äfven binda,
fascia), dels speciell, uppträdande som mellandel
eller utbredning i ändan af muskler, och är då en form
af utbredd sena. Den är på olika ställen mer eller
mindre tunn, men ganska stark och seg, något elastisk,
hvitglänsande, väflik af korsande bindväfstrådar.
G. v. D.*
Aponogeton Thunb., bot., växtsläkte af fam.
Aponogetonaceæ, som är besläktad med
Juncaginaceæ, Potamogetonaceæ och Alismataceæ. Samtliga
arter äro vattenväxter och förekomma i Afrika samt
tropiska Asien och Australien. Mycket
anmärkningsvärd är A. fenestralis (Ouvirandra fenestralis) från
Madagaskar för sina underliga blads skull. I dessa
äro nämligen maskorna i det rika nervnätet icke
fyllda med parenkym, utan tomma, så att hela det
lansettlika bladet liknar en grön knypplad spets.
A. distachyus från Kap har simmande blad af vanligt
utseende och doftande hvita blommor samt odlas
ofta i akvarier. Alla arternas stamknölar äro rika
på stärkelse och ätas.
G. L-M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
