Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Använd botanik, botaniken i dess tillämpning på medicinen, trädgårdskonsten etc - Anxur. Se Terracina - Anzengruber, Ludwig, österrikisk dramatiker och novellförfattare - Anzer, Johann Baptist von, tysk katolsk missionsledare - Anzin, köping i franska depart. Nord - Anzio. Se Antium - Aoba, en af Nya Hebriderna - a. o. c., förkortning för anno orbis conditi (lat.), året (det) från världens skapelse - A och O. Se A, sp. 3 - Aoide (Aoide, eg. sång). Se Muser - Aokena, en af Gambier-öarna - Aoki, Sjuzo, japansk statsman - Aoner, invånarna i Aonien. Se Aonider - Aonider, ett binamn på muserna - Aonien. Se Aonider - Aonius Palearius. Se Paleario - Aoos, fordom namn på floden Vojutsa - a. o. r., förkortning för anno orbis redempti (lat.), året (det) efter världens återlösning - Aorist l. Aoristus, språkv., en det grekiska verbet tillhörande tempusform för förfluten tid - Aoristus (lat.). Se Aorist - Aorta, Stora kroppspulsådern, anat., den största pulsådern hos människan - Aortit (lat. aortitis), inflammation i stora kroppspulsådern (aorta)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på 2 afdelningar, en skoglig och en botanisk. Den
förra drifver rationella undersökningar i
skogsvårdsfrågor, såsom gallring, afverkningsmetoder och
kulturåtgärder m. m., medan den senare arbetar på
lösandet af skogsvårdens biologiska problem, såsom
angående skogssamhällenas utvecklingshistoria och
lefnadsvillkor, våra viktigare trädslags fysiologi,
olika trädraser, markfrågor o. s. v. Staten utgår
f. n. med 16,000 kr. Under senaste tid ha flere
frökontrollstationer inrättats, med ändamål
att undersöka ett utsädes beskaffenhet, såsom
groningsförmåga, frihet från inblandning af ogräsfrön
och främmande beståndsdelar m. m. Se Frökontroll.
G.A. (G.O.R.)
Anxur. Se Terracina.
Anzengruber, Ludwig, österrikisk dramatiker
och novellförfattare, f. 1839 i Wien, d. 1889 därst., var
i ungdomen skådespelare. I hans många folkskådespel,
till större delen författade på landsmål och
Wiendialekt, skildras sedliga och religiösa konflikter
med realistisk kraft och ofta i varmt poetiska
färgtoner. Diktionen har en tändande styrka. Till
A:s bästa pjäser höra Der pfarrer von Kirchfeld
(1870, ett angrepp på prästväldet), Der meineidbauer
(1871), som rör sig kring hyckleriets och vantrons
fördärflighet, bondekomedien Die kreuzelschreiber
(1872), Das vierte gebot (1877), en tragisk satir på
wienarnas sorglösa lättsinne, Der ledige hof (s. å.;
"En gård utan husbonde", 1883), Ein faustschlag
(1878; arbetarefrågan) och julkomedien Heimg’funden
(1885). A. skördade framgångar äfven med byhistorierna
Der schandfleck (1876, flera uppl.; "En skamfläck",
1897), Dorfgänge (2 bd, 1879), Allerhand humore
(1883) och Der sternsteinhof (2 bd, 1886, 2:a
uppl. 1891; "Helen Zinshofer", 1898) som är hans
bästa. Saml. skr. i 10 bd 1890 (ny uppl. 1896–99). Jfr
A. Bettelheim, "Ludwig A." (2:a uppl. 1898), och
W. Bolin, "Ludvig A." (1897, jämte valda berättelser
af A. i svensk öfversättning).
E. F-T.
Anzer, Johann Baptist von, tysk katolsk
missionsledare, f. 1851 i Bajern, var sedan 1879
verksam som missionär i Kina. Till 1882 förestod han
missionsseminariet i Hongkong och kallades s. å. att
såsom generalvikarie i Syd-Sjantung leda den katolska
missionen därstädes. A. grundlade som sådan en mängd
kyrkor, skolor och välgörenhetsinrättningar. 1885
blef hans missionsområde själfständigt
apostoliskt vikariat, och 1886 utnämndes han till
titularbiskop. Undan kinesernas våldsamheter sökte
A. 1890 Tyska rikets skydd, och tyskarnas besättning
af Kiautsjau föranleddes i hög grad af A:s bestämda
förklaring, att en dylik åtgärd vore oundgängligen
nödvändig för den kinesiska missionens bestånd och
framtida utveckling. A. dog 1903 under ett besök i
Rom.
Anzin [ãsä’], köping i franska depart. Nord,
arrond. Valenciennes, vid Schelde. 14,325 inv.
(1901). Frankrikes viktigaste Stenkolsgrufvor äro
belägna i dess närhet.
Anzio. Se Antium.
Aoba [eio’b*], en af Nya Hebriderna. 325 kvkm.
10–12 tusen inv.
a. o. c., förkortning för anno orbis conditi
(lat.), året (det och det) från världens skapelse,
eller ab orbe condita (lat.), från världens skapelse.
A och O. Se A, sp. 3.
Aoide (Aoide, eg. sång). Se Muser.
Aokena, en af Gambier-öarna.
Aoki, Sjuzo, japansk statsman, f. 1844, idkade
sedan 1868 statsvetenskapliga studier vid tyska
universitet och inträdde 1873 på den diplomatiska
banan. 1874–85 var han japanskt sändebud i
Berlin, blef 1889 utrikesminister, men afgick 1891
och återtog året därpå sändebudsposten i Berlin.
Han ledde därefter till 1897 de i London, Paris,
Wien och Bruxelles förda underhandlingarna om
revision af Japans traktater med de europeiska
makterna. 1898–1900 var han som utrikesminister
medlem af Yamagatas kabinett. 1889 blef han
vicomte.
Aoner, invånarna i Aonien. Se Aonider.
Aonider, ett binamn på muserna. Namnet kommer
af Aonien, en beotisk landsdel, hvari det åt
muserna helgade berget Helikon med källan Aganippe
låg. Aonien var hos skalderna äfven namn på hela
Beotien.
Aonien. Se Aonider.
Aonius Palearius. Se Paleario.
Aoos, fordom namn på floden Vojutsa.
a. o. r., förkortning för anno orbis redempti
(lat.), året (det och det) efter världens återlösning.
Aorist l. Aoristus (af grek. nekande a och
horizein, begränsa, bestämma, eller af horistos,
bestämbar), språkv., en det grekiska verbet
tillhörande tempusform för förfluten tid. Aoristen
(egentligen blott dess indikativa former)
tjänstgör hufvudsakligen såsom berättande tempus och
motsvaras i andra språk dels af imperfektum, dels af
perfektum. Sitt namn har detta tempus däraf, att det
utsäger den förflutna handlingen blott såsom sådan,
utan att i likhet med de öfriga tempora præterita
(tidsformer för förfluten tid) närmare bestämma
den i förhållande till någon annan handling eller
förfluten tid såsom antingen samtidig och pågående
(imperfektum) eller afslutad (pluskvamperfektum). –
Om aorist i sanskrit se Tempus.
A. M. A.
Aoristus (lat.). Se Aorist.
Aorta, Stora kroppspulsådern, anat.,
den största pulsådern hos människan. Den går från
vänstra hjärtkammaren först uppåt, kröker så åt
vänster, går vidare nedåt, längs ryggradens framsida
i brösthålan och genom mellangärdet (diafragma),
in i bukhålan och delar sig framför 4:e–5:e
ländkotan gaffelformigt i två grenar, arteriæ iliacæ
communes. Detta stora blodkärl har många starka
grenar och afgifver sådana i alla trakter, där det
stryker fram. Det är hufvudröret för det arteriella
blodets ledning till kroppens alla delar. Jfr
Bröstpulsådern.
G. v. D.*
Hos de öfriga däggdjuren äro aortans lopp och
förgreningar i det väsentligaste desamma som hos
människan. Hos kräldjur och groddjur delar den sig i
två halfbågar, en till höger och en till vänster, som
först i abdomen mötas och bilda en gemensam stam. Af
dessa halfbågar bibehåller sig hos däggdjuren blott
den vänstra, medan hos fåglarna däremot blott den
högra kvarstår. Hos fiskarna utgår den egentliga
aortan ej från hjärtat, utan från föreningen af de
blodkärl, som föra det arteriella blodet från gälarna,
dit detta blod kommit såsom venöst från hjärtat genom
en s. k. gäl-aorta, som förgrenat sig till hvarje
gälbåge och dess många gälblad.
F. A. S.*
Aortit (lat. aortitis), inflammation i stora
kroppspulsådern (aorta).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
