Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkaren, den svenska periodiska pressens första egentliga oppositionsblad - Anmärkarne, tidning. Se Anmärkaren - Anmärkning, förv., framställning af fel som blifvit funna vid granskning af en allmän räkenskap - Anmärknings-anledning, statsr. - Anmärkningsbok, skolv., anteckningsbok som skall egas af hvarje särskild lärjunge i en skola - Anmärkningsmål, förv. Se Anmärkning - Anmärkningsprocent, förv. Se Anmärkning - Anna, ett räknemynt i Brittiska Indien - Anna, drottning Didos syster. Se Anna Perenna - Anna, helgon, jungfru Marias moder - Anna, svenska furstinnor - Anna. 1. Gustaf I:s dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontraktet, jämväl förse sig med ett tillståndsbref,
för den händelse indragningsmakten afbröte
"Anmärkarens" utgifning, hvilket Scheutz äfven 16 sept. 1819
verkställde. Det då uttagna tillståndsbeviset lydde
å Anmärkarne, och då "Anmärkaren" 24 jan.
1820 verkligen indrogs, utkom två dagar senare
första numret af "Anmärkarne". Men Cederborgh,
som ej varit i Stockholm under indragningen, ingick
till k. m:t med en mot Scheutz förnärmande ansökan
att af kungl. nåd ånyo få utgifva den indragna
tidningen, hvilket genast bifölls, och från 12 febr.
1820 utkom åter "Anmärkaren", men nu ej mer
den samma som förut. "Anmärkarne", i hvars
redaktion äfven magister J. Johansson ingick,
ombildade sig 29 nov. 1820 till det bekanta och
länge betydande halfveckobladet Argus, under
det Cederborghs "Anmärkaren" alltmer förlorade
terräng, helst sedan den i sin anmälan för 1823, då
det allmänna intresset i ovanlig grad var riktadt på
riksdagsärendena, öppet förklarade: "de stora
politiska frågorna lära icke i detta blad komma att ofta
diskuteras, emedan redaktörerna tro helt enfaldigt,
att folk och land med Guds hjälp styras dem förutan".
Bladet fortlefde emellertid, om ock med ringa
spridning och föga betydenhet, intill 4 april 1829. Det
hade dock 27 nov. 1827 antagit titeln "Politisk,
juridisk och litterär tidning" och lofvat bli hvad
"Anmärkaren" fordom varit. Teodor Sundler stod
å dess sista kvartal som "ansvarig utgifvare".
Bladets betydenhet i vår tidningshistoria inskränker
sig således visserligen till åren 1817–20, men det
har i dessa årgångar tillräckliga anspråk att nämnas
den nutida svenska opinionspressens förelöpare,
Anmärkarnes och Argus’ fader. Anmärkarens sätt att
behandla det s. k. "Värmdömålet" (1819) var helt
enkelt epokgörande; så hade allmänheten aldrig förr
genom tidningspressen fått uppmärksamheten fäst på
maktmissbruk, misshandel och våld, föröfvade i
tjänsteutöfning och öfverskylda af högre
vederbörande, och ingen nedtystning blef möjlig.
Tidningen stred för öfrigt under Scheutz’ ledning mot
protektionism, skråväsende, officiellt
spioneringssystem m. m. och yrkade i ett hofsamt språk på
förverkligandet i statslifvet af befintliga
grundlagsenliga rättigheter samt på en ordnad
folkundervisning.
H. W.
Anmärkarne, tidning. Se Anmärkaren.
Anmärkning, förv., framställning af fel, som
blifvit iakttagna vid granskning af en allmän
räkenskap. Skriftväxlingen om och behandlingen af en
anmärkning kallas anmärkningsmål. Sedan
vederbörandes förklaring inkommit jämte
tillhörande utlåtande, afgifver revisorn
påminnelser, hvarefter följer resolution l.
utslag, såvida frågan är fullkomligt utredd. I annat
fall eller om revisorn i påminnelserna skärpt det
yrkande, som han i anmärkningen först framställt,
kommuniceras handlingarna ånyo en eller flere
gånger, och hvarje gång handlingarna återkomma,
afgifver revisorn ytterligare påminnelser
samt, då ingen vidare skriftväxling i målet erfordras,
slutpåstående. – Anmärkningsprocent
l. observationsprocent kallas den
andel (i allmänhet 15 proc.) reviderande tjänsteman
åtnjuter såsom sportel i tjänsten af medel, som till
följd af hans anmärkningar inflyta i statens eller
annan allmän kassa. Vanligen betalas procenten af
allmänna medel, men om anmärkningen varit
föranledd af gröfre försummelse eller vanvårdnad,
ådömes den felande att betala, utom själfva
anmärkningsbeloppet, äfven procenten.
KBG.
Anmärknings-anledning, statsr. Vid sidan af den
granskning af statsrådets verksamhet, som riksdagen
genom sitt konstitutionsutskott utöfvar, är (genom
§ 57 i riksd.-ordn.) åt hvart och ett af riksdagens
öfriga utskott, liksom åt hvarje enskild ledamot af
någondera kammaren, rättighet förbehållen att mot
konungens rådgifvare framställa s. k.
anmärknings-anledningar. Vid dylikt tillfälle må inför kammaren
endast följande ordalag nyttjas: "Det är anledning
till anmärkning mot statsrådet, eller den eller den
ledamoten eller föredraganden, hvarom remiss
begäres till konstitutionsutskottet, inför hvilket
anledningen skall uppgifvas". Dylik remiss får ej vägras.
J. H.*
Anmärkningsbok, skolv., anteckningsbok, som skall
egas af hvarje särskild lärjunge i en skola och i
hvilken af läraren anmärkes hvilka lektioner lärjungen
försummat äfvensom öfriga förseelser m. m. Denna bok
hemtages af lärjungen vid hvarje veckas slut till
vederbörande målsman, som genom inskrifvande af sitt
namn uti densamma visar, att han fått kännedom om
anmärkningarna och därvid tillika upplyser huruvida
försummelse af någon lärotimme till äfventyrs skett
med hans begifvande o. d. Anmärkningsboken, som alltså
utgör ett medel för skolan och hemmet att meddela sig
med hvarandra, har sin betydelse dels särskildt däri,
att skoltukten genom den i viss mån flyttas till
hemmet, dels i allmänhet däri, att dess användning
innebär ett erkännande af ett hemmets berättigande
inflytande gentemot läroverket. Anmärkningsböcker
hafva, efter Nya elementarskolans i Stockholm
föredöme, tämligen allmänt införts i våra skolor.
Anmärkningsmål, förv. Se Anmärkning.
Anmärkningsprocent, förv. Se Anmärkning.
Anna, ett räknemynt i Brittiska Indien, = 1/16
kompani-rupie (= något öfver 11 öre nominellt värde).
1 anna indelas i 12 pie (se d. o.). Intet mynt af
1 annas värde präglas, men väl ett silfvermynt om
2 anna och ett bronsmynt om 1/2 anna l. 6 pie. –
Anna kallas äfven en pärlvikt (= 12,15 mgr.) och ett
saltmått (= 26,34 hl.) i Bombay samt en äldre guld-
och silfvervikt (= 0,723 gr.) i Bengalen.
Anna, drottning Didos syster. Se Anna
Perenna.
Anna, helgon, jungfru Marias moder, var enligt den
kyrkliga traditionen bördig från Betlehem och dotter
af den judiske prästen Mattan. Gift med Joakim af
Juda stam, födde hon efter ett tjugoårigt barnlöst
äktenskap Maria, Jesu moder. Hennes historia finnes
utförligt behandlad i de apokryfiska skrifterna
Evangelium de nativitate Mariæ och Protevangelium
Jacobi. I den kyrkliga konsten afbildas hon vanligen
med sin dotter Maria på armen eller sysselsatt med
att lära henne läsa. Annas åminnelsedag är inom
rom.-katolska kyrkan 26 juli, inom den grekiska 25
juli och 9 dec.
J. H. B. (J. HDR.)
Anna, svenska furstinnor. 1. Gustaf I:s dotter
med hans andra gemål, Margareta Leijonhufvud,
föddes på Stockholms slott 19 juni 1545. De många
utländska sändebud, som voro närvarande vid Erik
XIV:s praktfulla kröning, 1561, hemförde till sina
hof smickrande underrättelser om konungens systrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
