Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anhalt, tyskt hertigdöme - Anhaltska Albrekt-Björnorden. Se Ordnar - Anhalt-station, hållplats - Anhelation (lat. anhelitus), andfåddhet - Anhidros, dets. som anidros (se d. o.) - Anhiman, zool. Se Värnfåglar - Anhinga, zool., den amerikanska och den märkligaste arten af släktet Plotus - Anholt, dansk ö midt i Kattegatt - Anhydrid, kem., en oxid, som uppstår ur ett hydrat genom vattenförlust - Anhydrit (jfr Anhydrid), miner. , ett vattenfritt kalciumsulfat - Anhydrobios, tillstånd af förtorkning hos växter och lägre djur - Ani, zool., en art af släktet Crotophaga, gökartade fåglar - Ani, ruinstad i ryska asiatiska guvern. Erivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ernestinska och den valdemarska. Länderna hade
därigenom på mångfaldigt sätt blifvit styckade mellan
furstelinjerna, men förenades ändtligen 1570 af Joakim
Ernst af den sigmundska linjen (d. 1586). Hans
söner regerade i 17 år gemensamt, men delade 1603
landet i 4 delar. Johan Georg I fick
Anhalt-Dessau. Dennes sonsons son var Leopold, Fredrik
den stores berömde fältherre, kallad "den gamle
Dessauern". Kristian I, hvilken tog
Anhalt-Bernburg i besittning, var en anhängare af den
till konung i Böhmen valde kurfursten Fredrik af
Pfalz. Anhalt-Zerbst tillföll Rudolf. Ryska
kejsarinnan Katarina II hörde till hans ätt.
Anhalt-Köthen öfvertogs af Ludvig. En af
dennes efterkommande, Kristian Fredrik, var en
stor beundrare af Napoleon I och sökte ordna sitt
lilla land helt och hållet på franskt sätt.
Linjen A.-Zerbst utdog 1793, hvarefter dess
område delades mellan de tre öfriga. A.-Bernburg
blef 1806 hertigdöme, hvilket exempel 1807 följdes
af de båda andra. Sistnämnda år ingingo de i
Rhenförbundet och 1815 i Tyska förbundet. Länderna
styrdes efter denna tid godtyckligt och ytterst dåligt,
i synnerhet Anhalt-Köthen. Den där regerande linjen
utdog 1847, då landet förenades fullständigt med
A.-Dessau 1853. Lika usel var styrelsen i
A.-Bernburg, hvilket slutligen efter fursteättens
utslocknande, 1863, förenades med A.-Dessau under
hertig Leopold, hvars son Fredrik sedan 1871 är
hertig af Anhalt.
R. T.*
Anhaltska Albrekt-Björnorden. Se Ordnar.
Anhalt-station, hållplats.
Anhelation (lat. anhelitus), andfåddhet.
Anhidros, dets. som anidros (se d. o.).
Anhiman, zool. Se Värnfåglar.
Anhinga, zool., den amerikanska och den
märkligaste arten af släktet Plotus, en af de
fåglar, som hafva alla tårna förenade genom simhud
(Steganopodes). A. användes äfven som namn på
hela släktet. Vid de tropiska ländernas floder och
insjöar lefver detta såsom ställföreträdare för de
vid Skandinaviens kuster förekommande skarfvarna
och har en byggnad, som nära öfverensstämmer
med dessas. Hos anhingan äro dock hals och stjärt
längre. Till näbben liknar anhingan mera en lom. Den
är dessutom i ännu högre grad än skarfvarna en utmärkt
dykare och simmare, i hvilka hänseenden den troligen
icke öfverträffas af någon annan fågel. En i Afrika
förekommande art har af hottentotterna fått ett namn,
som betyder "ormhalsfågel", antydande både halsens
form och den snabbhet, hvarmed fågeln hugger sitt
rof, hvilket hufvudsakligen utgöres af fiskar Se
fig. sp. 1030.
F. A. S.*
Anholt, dansk ö midt i Kattegatt. 20
kvkm. 300 inv. (1901), som lefva af fiske och
skeppsbergning. Ön är låg, till största delen
täckt af flygsand (sedan 1643) samt längs kusterna
omgifven af dyner. Den utgör en socken af Randers
amt. Flera farliga ref och grund skjuta ut från ön,
bland dem det 12 km. långa Österrev med Knoben som
yttersta spets. Redan 1582 restes på ön en fyr, den
äldsta i Danmark, och nu finnas där tre fyrar samt
ett fyrskepp vid Knoben. 1809 togs A. i besittning
af England och förblef engelskt till 1814. Danska
kanonbåtar sökte 1811 fåfängt återtaga A. Holberg
gjorde A. till skådeplats för en del af händelserna
i den komiska hjältedikten "Peder Paars" (1719)
och råkade därigenom i tvist med öns egare,
konferensrådet Fr. Rostgaard.
E. EBG.
Anhydrid (af grek. nekande a och hydor, vatten),
kem., "vattenfri", kallas i kemien en oxid, som
uppstår ur ett hydrat, en bas eller syra, genom
vattenförlust.
P. T. C. (H. E.)
Anhydrit (jfr Anhydrid), miner. , ett i mineralriket
förekommande vattenfritt kalciumsulfat (CaSO4). Det
bildar blåaktiga eller rödaktiga kristalliniska
massor, mera sällan utbildade kristaller. Anhydriten
förekommer vanligen tillsammans med gips och
bergsalt. I Sverige är anhydriten funnen i Falu grufva.
P. T. C.*
[bildtext]
Anhinga (se föreg. sp.).
Anhydrobios (af grek. nekande an, hydor, vatten,
och bios, lif), tillstånd af förtorkning hos växter
och lägre djur samt frön och ägg, hvilka efter lång
mellantid kunna få ny lifskraft genom att utsättas
för väta.
Ani, zool., en art af släktet Crotophaga, gökartade
fåglar, utmärkta genom hög, hoptryckt näbb, hvars
öfre kant är skarp och lågböjd och hvars längd är
ungefär lika med längden på den öfriga delen af
hufvudet. Släktet tillhör Brasilien och Guyana. Af
dess tre arter är anin den mest utbredda och
kända. Den är en orädd fågel, som gifver sig tillkänna
genom sitt föga melodiska, men dess kraftigare
skrik. Den lefver i flockar liksom våra kråkfåglar och
plockar maskar i jorden eller letar till och med efter
parasit-insekter på nötboskapens hud. Egendomligt är
ock dessa fåglars sätt att häcka, i det nämligen flere
par slå sig tillsammans och bygga ett stort gemensamt
bo i ett träd. Anifågeln skall vara mycket seglifvad,
hvilket gör, att den ofta undkommer jägaren, fastän
den blifvit träffad.
F. A. S.*
Ani, ruinstad i ryska asiatiska guvern. Erivan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
