Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Angelboskapen, husdjurssk., har sitt hemland i Angel - Angeldorff, Kristoffer Olsson, publicist - Angeli, Heinrich von, österrikisk målare - Angelica L., Angelika, bot. farm., släkte af nat. fam. Umbelliferæ - Angelica salutatio (lat.), "änglahälsning". Se Ave Maria - Angelicin, farm. Se Angelika-rot - Angelico, Fra Giovanni, italiensk målare - Angelika-rot, Radix Angelicæ, farm., fås af umbelliferen Archangelica sativa - Angelin, Nils Peter, paleontolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På egendomar, hvarest nötkreaturen stallfodras
under hela året eller där kreaturen få beta på
bördiga fält, t. ex. klöfvervallar, äro alltid
större slag af mjölkboskap att föredraga.
C. A. L.
Angeldorff, Kristoffer Olsson, publicist,
f. 1808 i Glimåkra i Skåne, studerade i Lund och
prästvigdes 1831. Efter att några år hafva
tjänstgjort i Lunds stift, flyttade han till Stockholm, hvarest
han utnämndes till e. o. hofpredikant 1842 och
1844–48 var notarie i stadskonsistorium, samt blef
1860 kyrkoherde i Västra och Fru Ahlstad af Lunds
stift. Död 1866. – Under sin vistelse i Stockholm
sysselsatte sig A. med publicistiskt skriftställen i
strängt konservativ anda, skref artiklar i tidningar
och var någon tid medredaktör i tidningen "Svenska
biet", hvars syfte var att "göra opposition mot
oppositionen".
G. O. L.*
Angeli, Heinrich von, österrikisk målare, f.
1840 i Ungern, studerade i Wien och i Düsseldorf samt
utbildade sig sist i München och Paris. Han målade
först historiska taflor, såsom Maria Stuarts vandring
till stupstocken och Jane Gray före sin afrättning.
Men efter 1862 blef han i Wien den högre
aristokratiens favoritmålare. Han målade med säker
effektkänsla och raffinerad teknik sina
personligheter, "icke sådana de voro, utan sådana de kunde
vara". Beryktade äro hans porträtt af Grillparzer,
Alexandre Dumas, Damen i svart, bildhuggaren
Costenoble samt, efter 1873, af en mängd
furstliga personer. 1876 blef A. professor vid
Wienakademien.
Angelica L., Angelika, bot. farm., släkte af
nat. fam. Umbelliferæ, hvars blomflockar antingen
[bildtext]
Angelica archangelica.
hafva snart affallande allmänt svepe eller ock
alldeles sakna sådant. Fodrets tänder omärkliga,
kronbladen aflångt lansettlika, spetsade; delfrukterna
ovala, plattade, med upphöjda, hvassa åsar och oljegömmen.
A. sylvestris L., en tämligen högväxt, mångårig ört,
med 2–3 gånger parbladigt delade blad och stora
blomflockar, är icke sällsynt vid sjöstränder i
Skandinavien. Dess rot, Radix Angelicæ sylvestris,
nyttjades förr i medicinen. Den bör icke förväxlas
med den rätta, förr officinella, Angelikaroten af
A. archangelica. Släktet Archangelica, dit sistnämnda
art hör, är förenadt med Angelica. Af denna art, som
växer på fuktiga ställen i fjälltrakter (en varietet,
A. litoralis, vid hafsstränder), ätas de unga skotten,
i Norge kallade slöke. Den kanderade stjälken
kallas i Frankrike angélique. I Lappland och äfven
i Dalarna ätes den skalade stjälken. Roten åter
spelar i nordliga Sverige rollen af läkemedel;
densamma användes äfven vid beredning af munklikör,
O. T. S. (G. L-M.)
Angelica salutatio (lat.), "änglahälsning". Se
Ave Maria.
Angelicin, farm. Se Angelika-rot.
Angelico [andjelikå], Fra Giovanni, italiensk
målare. Se Fiesole.
Angelika-rot, Radix Angelicæ, farm., fås af den
i mellersta Tysklands bergstrakter (Thüringen,
Erzgebirge) odlade och möjligen äfven vildt
växande, tvååriga umbelliferen Archangelica
sativa (Mill.) Fr. Roten, liksom hela växten,
har en egendomlig aromatisk smak och lukt samt
innehåller bl. a. flyktig olja, angelicin,
ett färglöst, kristalliserande harts med brännande
aromatisk smak m. m. Genom dessa beståndsdelar ansågs
angelikaroten förmå att kraftigt lifva nervsystemet
samt att verka fördelaktigt vid kroniska lungkatarrer
o. d. Medlet var förr officinellt, men har numera
ringa användning.
(C. G. S.)
Angelin, Nils Peter, paleontolog, f. i Lund 23
juli 1805, d. i Stockholm 13 febr. 1876, blef student
i Lund 1821 och planlade som sådan utgifvandet af
ett "Museum palæontologicum suecicum", afsedt att
omfatta en samling typiska fossil, insamlade och
bestämda af honom själf. Af detta "museum" utsändes
1837 och 1838 till abonnenterna två samlingar med
30–40 typer, till stor del nya arter. Sedan A. vid
faderns död – fadern var smedmästare i Lund –
erhållit ett litet arf, företog han 1827 en resa
till England, Skottland, Tyskland och Danmark. Efter
hemkomsten gaf han privatlektioner i zoologi och,
botanik samt uppsatte en antikvarisk bokhandel. Under
tiden arbetade han oförtrutet på ett stort verk,
hvars första del, Palæontologia suecica, utkom
1851 åtföljd 1854 af en andra, Palæontologia
scandinavica (ny uppl. 1878). Inledningen
upptar en på paleontologiska och geologiska
iakttagelser grundad indelning af Skandinaviens
kambrisk-siluriska formationer i 8 afdelningar med
namn efter de för desamma karakteristiska fossila
djurgrupperna. Hufvudinnehållet i detta klassiska
verk utgöres af beskrifningar och afbildningar
öfver Skandinaviens trilobitfauna, upptagande
till största delen för vetenskapen nya eller
ej beskrifna former. Strax efter utgifvandet af
detta verk blef A. 1857 af universitetet i Breslau
kreerad till filosofie doktor samt utnämndes till
docent och 1860 till adjunkt i paleontologi vid
universitetet i Lund. 1864 kallades han till förste
innehafvare af platsen såsom intendent vid riksmuseets
paleontologiska samlingar, hvilka, förut obetydliga,
genom hans försorg snart intogo ett framstående
rum. Vid hans död förelågo nästan färdigtryckta en
geologisk översiktskarta öfver Skåne jämte ett par
ark af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
