Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anemoskop - Anencletus. Se Anacletus - Anenkefali, frånvaro af hjärna - Anepigraf, skrift utan titel - Anepu. Se Anubis - Anerio, Felice, italiensk tonsättare - Aneroid, fys. Se Barometer - Aneroidbarometer, fys. Se Barometer - Anerytroblepsi, oförmåga att urskilja den röda färgen - Anesot (fno. anasótt). Se Aun - Anestesi, med., det tillstånd då förmågan att uppfatta sinnesintryck saknas eller är nedsatt - Anestetiska medel, farm. Se Bedöfningsmedel - d’Anethan, Jules Joseph, baron, belgisk politiker - Anethum L., bot., släkte af nat. fam. Umbelliferæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se) l. Vindfana, meteor., instrument, som
utvisar vindens riktning. Vimpeln och vindflöjeln äro
de enklaste anemoskopen. Vindriktningen bestämmes
med större säkerhet, om man på den fasta stången
under flöjeln anbringar ett kors med 4 eller 8
armar inriktade i väderstrecken. För vetenskapligt
bruk använder man vindfanor af mera omsorgsfull
konstruktion. Skall afläsningen af vindens riktning
ske med stor noggrannhet, måste stången vara rörlig
med vindfanan och nedtill försedd med en efter
väderstrecken graderad ring, på hvilken vindriktningen
afläses. För att riktigt angifva vindriktningarna
måste fanan sitta så, att den är åtkomlig för alla
vindar. Ofta måste den då, för att bekvämt kunna
afläsas, genom en elektrisk ledning förbindas med
afläsningsapparaten. – En själfregistrerande vindfana,
d. v. s. en sådan, som själf antecknar vindriktningen
antingen på bestämda mellantider eller kontinuerligt,
benämnes anemograf. Sådana finnas af de mest olika
konstruktioner.
N. E–M.
Anencletus. Se Anacletus.
Anenkefali (af grek. nekande an och enkefalon,
hjärna), frånvaro af hjärna.
Anepigraf (af grek. nekande an, epi, på, och grafein,
skrifva), skrift utan titel. – Anepigrafisk, utan
påskrift, utan titel (om böcker, konstverk o. d.).
Anepu. Se Anubis.
Anerio, Felice, italiensk tonsättare, f. 1560,
d. 1630, lärjunge af Nanini och Palestrina,
hvars efterträdare han blef i det påfliga
kapellet (1594). Hans kompositioner, de flesta i
handskrift, utgöras af madrigaler, motetter,
psalmer m. m. för det påfliga kapellet.
A. L.
Aneroid, fys. Se Barometer.
Aneroidbarometer, fys. Se Barometer.
Anerytroblepsi (af grek. nekande an, erythros, röd,
och blepein, se), oförmåga att urskilja den röda
färgen.
Anesot (fno. anasótt). Se Aun.
Anestesi (grek. anaisthesia, af det nekande an och
aisthanestai, förnimma), med., det tillstånd, då,
till följd af upphäfd eller försvagad funktionsförmåga
hos sinnesorganens nervösa apparater, förmågan
att uppfatta sinnesintryck (känsel-, smak-,
lukt-, hörsel- och syn-intryck) saknas eller
är nedsatt. Anestesien kan vara allmän: utbredd
till alla sinnena, eller lokal: begränsad till ett
visst sinne eller ett visst område af detta. Den är
fullständig, då äfven de starkaste sinnesintryck icke
uppfattas, ofullständig, då endast svagare intryck
icke uppfattas. Sömnen är t. ex. en allmän, men
ofullständig anestesi. Allmän och fullständig anestesi
förekommer t. ex. vid fallandesot. Under anfallen
af denna sjukdom reagerar en däraf lidande person
icke ens för den starkaste retning på sinnesorganen
och kan stundom skada sig på det ohyggligaste sätt
utan att känna någon smärta. En allmän, fullständig
eller ofullständig, anestesi kan man äfven med konst
åstadkomma genom vissa medel, t. ex. kloroform och
eter, som därför hafva vidsträckt användning i den
kirurgiska praktiken. Då för uppfattandet af ett
sinnesintryck fordras icke blott att sinnesnervens
ändförgreningar mottaga detta intryck, utan äfven
att sinnesnerven leder det till hjärnan och att det
framkallar en motsvarande förnimmelse, kan anestesi
uppkomma antingen genom bristande funktionsförmåga
hos sinnesnervernas ändforgreningar, s. k. periferiska
anestesier, eller därigenom att nervledningen mellan
dessa och hjärnan är på något ställe afbruten,
ledningsanestesier, eller genom funktionsrubbning i
hjärnan, centrala anestesier. I närmaste sammanhang
med dessa sistnämnda stå de s. k. psykiska
anestesierna, som bero på ett störande af den
psykiska akt, genom hvilken det af hjärnan mottagna
intrycket förvandlas till en förnimmelse. Ett exempel
på en periferisk anestesi erbjuder köldverkan på
huden. En frusen finger kan man såsom bekant ofta
sticka eller nypa huru mycket som helst, utan att
det kännes. En sådan intensiv afkylning af huden med
däraf följande anestesi kan man åstadkomma äfven
genom att låta vissa flyktiga ämnen, t. ex. eter,
af dunsta på hudytan. Kirurgerna begagna sig ofta
däraf för att göra yttre operationer smärtfria. Vissa
kemiskt retande ämnen minska äfven hudkänseln. Så
finner man stundom hos tvätterskor, antagligen
till följd af inverkan af tvättluten, en nedsatt
känsel i händerna och underarmarna. Men känseln kan
äfven upphäfvas på ett ställe af huden, därigenom
att känselnerven blifvit afskuren eller sjukligt
förändrad någonstädes på vägen mellan huden och
hjärnan. Detta är en s. k. ledningsanestesi. Centrala
känselanestesier förekomma ej sällan vid sjukdomar i
hjärnan: efter en hjärnblödning uppkommer t. ex. ofta
känsellöshet i en stor del af hudytan. Likaså äro de
anestesier, som man finner hos sinnessjuka personer,
oftast af central orsak. Oförmågan att uppfatta
ett känselintryck såsom smärtsamt kallas äfven
med ett särskildt namn analgesi. – En egendomlig
form af anestesi är den s. k. anæsthesia dolorosa,
den smärtande känsellösheten. Huden kan nämligen på
ett begränsadt område, t. ex. en arm eller ett ben,
vara fullkomligt känsellös för beröring o. s. v.,
under det att på samma gång våldsamma smärtor kunna
finnas på samma ställe till följd af en retning,
som träffar känselnerverna på något ställe af
deras förlopp och, såsom vanligt, af medvetandet
förlägges till nervens periferiska utbredningsområde
(i analogi med det bekanta faktum, att en person,
på hvilken benen hafva blifvit amputerade,
stundom tycker sig känna smärtor i tårna).
P. W.*
Anestetiska medel (lat. anestetica, jfr Anestesi),
farm. Se Bedöfningsmedel.
d’Anethan [dantã’], Jules Joseph, baron, belgisk
politiker, f. 1803, d. 1888, var sedan 1836
generaladvokat vid appellationsdomstolen i Bruxelles
och 1843–47 justitieminister samt uppträdde som
sådan mot pressfriheten. Då liberalerna i aug. 1847
kommo till statsrodret, blef d’A. en af den klerikala
oppositionens ledare. 1870 blef han konseljpresident
och utrikesminister och vann erkännande för sitt
försiktiga uppträdande under 1870–71 års krig. I
dec. 1871 tvangs han af folkstämningen att afgå,
blef sedermera senatens vicepresident och president
samt drog sig 1885 ifrån det politiska lifvet.
Anethum L., bot., släkte af nat. fam.
Umbelliferæ. Dubbla blomflockar utan svepen, blomfodret
omärkligt, kronbladen rundade med inböjd spets och
delfrukterna ovala, plattade, med breda kanter och
oljekanaler, som nå fruktens bas mellan de tunna,
hvassa åsarna. A. graveolens L., är den bekanta,
i våra köksträdgårdar allmänt odlade dillen, hvars
blad användas såsom krydda till vissa maträtter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
