Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andersson, Karl Johan (Charles), Afrikaresande, naturforskare - Andersson, Ola (A. i Nordanå, A. i Burlöf), riksdagsman - Andersson, Peter (i Högkil), riksdagsman - Andersson, Sven, bildhuggare - Andersson, Hans (i Nöbbelöf), riksdagsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterlämnadt arbete af A.: Notes of travels in south
Africa, dagboksanteckningar och redogörelser för den
djärfve resandens senaste äfventyr.
Andersson, Ola (A. i Nordanå, A. i
Burlöf), riksdagsman, f. 2 nov. 1837 i Nordanå, Görslöfs
församling, Malmöhus län, erhöll sin första
undervisning dels i hemmet, dels i folkskolan och tillbragte, när
han fyllt 16 år, en termin vid Lunds s. k. realskola.
Som äldste hemmavarande son fick han vid faderns död
1857 taga hand om skötseln af dennes efterlämnade
hemman, hvilket han 1859 inköpte af sina
medarfvingar. Redan tidigt gjorde A. sig känd såsom en
framstående kommunalman, och 1871–83 var han
ledamot af Malmöhus läns landsting. Från 1876 har
han varit ledamot i Malmöhus läns
hushållningssällskaps förvaltnings- och beredningsutskott samt 1892
–94 sällskapets vice ordförande; han var därjämte
under flera år ledamot i den s k skånska
hushållsföreningen. Varmt och lifligt intresserad för en
förbättrad folkundervisning, har han kraftigt främjat
slöjdundervisningen inom ortens folkskolor samt varit
ordförande i styrelsen för folkhögskolan å Hvilan för
manliga elever (från dess stiftelse 1868), sedermera
äfven i styrelsen för den kvinnliga folkhögskolan och
för landtmannaskolan därstädes (till år 1902).
Hans arbetsförmåga och intresse för offentliga
angelägenheter togos tidigt i anspråk för det
politiska lifvet. 1870 vald till riksdagsman i
andra kammaren för Torna och Bara härads domsaga,
gjorde han 1871 sitt inträde inom riksdagen, där
han kvarstannade t. o. m. 1884, då han, som 1883
mantalsskrifvit sig i Malmö (ett par år hade han
varit skrifven på sin fastighet i Burlöf), lämnade sin
politiska verksamhet. Han gjorde sig snart känd såsom
en af landtmannapartiets mest betydande förmågor;
han var en framstående debattör och i besittning af
omfattande insikter i snart sagdt alla förekommande
frågor. Hans utskottsbefordringar gingo ock därför med
ovanlig snabbhet. Under sin första riksdag ledamot
i ett tillfälligt utskott för undervisningsfrågor,
blef han 1872 suppleant i konstitutionsutskottet och
1873 ledamot i bevillningsutskottet samt var 1874–77
ledamot i konstitutions- och 1878–84 i statsutskottet
1884 var han jämväl ledamot i talmanskonferensen. Han
hade äfven plats i särskilda utskott för behandling
af försvars- och skattefrågor åren 1878 och 1883. Af
regeringen insattes A. i flera kommittéer, såsom
i kommittén för ordnande af döfstumundervisningen,
för omorganisation af Ultuna landtbruksinstitut, i
1879 års stora skatteregleringskommitté och 1880 års
landtförsvarskommitté. Han var ledamot af kyrkomötet
1888. Alltsedan 1873 har han till sommaren 1903
varit ledamot och senare vice ordförande samt de
sista åren ordförande i styrelsen för riksbankens
afdelningskontor i Malmö, sedan 1884 ledamot i
styrelsen för brand- och lifförsäknngsaktiebolaget
"Skåne" och sedan 1889 ordf. i styrelsen för
Oxie härads sparbank. Efter sin bosättning i
Malmö har A. från 1883 varit stadsfullmäktig samt
har jämväl under några år varit vice ordförande
i drätselkammaren. A har utgifvit Historik om
rustnings- och roteringsbesvären (n:r 40 bland
skatteregleringskommitténs promemorior, 1882) och
den politiska broschyren Hvarför? (1883).
J. J.*
Andersson, Peter (i Högkil), riksdagsman, f. 1838 i
Håbols församling å Dal, af en gammal odalmannasläkt,
egnade sig åt fädernas yrke och
förvärfvade sig under lediga stunder genom själfstudium
goda insikter i skilda ämnen 1882–84 och 1888–94
representerade han i andra kammaren Tössbo och Vedbo
domsaga, där han genom sin manliga själfständighet
och sitt representativa uppträdande snart ådrog
sig uppmärksamhet, i synnerhet sedan han 1890 vid
V. Vahlins sida väckt motion om grundlagsstadgad
församlingsrätt. Med äfven i öfrigt liberala och
frihandelsvänliga tendenser tillhörde han "gamla
landtmannapartiet", som 1890–94 insatte honom i sitt
förtroenderåd och, sedan partiet genom utgången af
1890 års val kunde bestämma utskottens sammansättning,
1891–94 i statsutskottet 1890–93 arbetade A. därjämte
i statsrevisionen, ådagaläggande en mindre vanlig
arbetsförmåga. I motsats mot H. Andersson i Nöbbelöf
motsatte sig A. 1891 förslaget om inskränkning i
städernas representationsrätt samt har i öfrigt
knutit sitt namn till motioner om det politiska
streckets sänkning och fideikommissens afskaffande.
Influensa bräckte hans kroppsliga krafter och
framfödde hos honom en sjuklig melankoli, hvilken
dref honom att förkorta sitt lif 2 juni 1894.
V. M.
Andersson, Sven, bildhuggare, f. 24 aug 1846 i
Gnosjö församling, Jönköpings län, drefs af sin
håg för skulpturen 1868 till hufvudstaden, där
han blef elev vid dåv slöjdskolan och därefter vid
konstakademien och äfven åtnjöt enskild handledning
af Fr. Kjellberg. A. fick tidtals egna sig åt
handtverksarbete, men sysselsatte sig så mycket
tiden medgaf med utförande af porträttmedaljonger
och påbörjade 1875 den serie porträtt i byster och
medaljonger af ledamöter af riksdagens båda kamrar,
som 1890 uppgick till omkr 70 och då af artisten
skänktes till riksdagen. Riksdagen beviljade honom
s. å. ett resestipendium å 3,000 kr., – det enda
stipendium, som genom riksdagsbeslut tilldelats
någon svensk konstnär. A. vistades vintern 1890–91
i Italien. Sedan dess har han uppehållit sig i
Skåne. De senare åren har han utfört en mängd
porträtt, byster och medaljonger af framstående
svenska män och skänkt dem till Svenska akademien,
Vetenskapsakademien, Lunds universitet, de kungl.
teatrarna, Publicistklubben m. fl. institutioner.
K. W-N.*
Andersson, Hans (i Nöbbelöf), riksdagsman, f. 24
aug. 1848 i Snårestads socken, Malmöhus län,
egnade sig från ungdomen åt landtbruk och blef
tidigt anlitad i allmänna värf. Han valdes 1881
att efter Arvid Posse representera Ljunits och
Herrestads härad i andra kammaren, ett förtroende,
som sedermera alltjämt förnyats (från och med 1890
års val äfven för Vemmenhögs härad). Ett frankt och
frimodigt uppträdande gjorde honom tidigt bemärkt, och
redan 1885 var han ledamot af lagutskottet. Bestämd
frihandlare med i kulturfrågor liberal anläggning,
blef han vid landtmannapartiets sprängning 1888
kvarstående i "gamla landtmannapartiet" och beröfvades
af majoriteten sin plats i lagutskottet, hvilken han
dock återfick 1889 och innehade till och med 1892. Han
ådrog sig där bl. a. uppmärksamhet genom att, i
förening med endast A. Lilienberg, helt afstyrka 1889
års förslag till inskränkning i tryckfriheten. En
hvass replik till krigsministern, frih. Palmstierna,
under debatten om härordningsförslaget vid 1892 års
riksdag ("vi rösta ej på kommando") bragte honom än
mera i förgrunden, och 1893 inrymdes åt honom det
säte i statsutskottet, hvaröfver han förfogat vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
