Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andersen, Hans Kristian (Christian), dansk skald - Andersen, Klara Elisabet, dansk författarinna - Andersen, Karl, dansk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bl. a. Det döende barn), till dess han 1828 blef
student, med små examensbetyg. 1829 uppträdde han
såsom författare med en humoristisk skiss, kallad
Fodrejse fra Holmens kanal till östpynten af Amager,
mot hvilken kritiken anmärkte, att rätt mycken
verklig kvickhet låg inbäddad i en hop barnsligt
joller, och som röjde ett starkt inflytande af den
tyske humoristen Hoffmann. Bättre upptogos tvenne
smärre diktsamlingar, 1830 och 1833, af hvilkas
innehåll dock endast några få stycken hafva fäst
sig i folkets minne. Med offentligt understöd
reste han till Italien och utgaf efter hemkomsten
(1835) romanen Improvisatoren, som skildrar en ung
författares strid och seger och som genom sin färgrika
och högst egendomliga teckning af Italiens folklif
väckte allmän beundran. Mindre uppmärksammades en
s. å. utkommen liten samling barnsagor, Eventyr,
fortalte for börn, ehuru den innehöll uppslaget till
den del af A:s författareverksamhet, genom hvilken
hans namn blifvit världskunnigt. Vidare skref han
romanerna O. T. (1836), Kun en spillemand (1837)
och De to baronesser (1849), det romantiska dramat
Mulatten (1840), operatexten Liden Kirsten (1846),
det kvicka lustspelet Den nye barselstue (1850)
och flere s. k. sagokomedier: Mer end perler og
guld (1849), Ole Luköje (1850), Hyldemoer (1851)
m. fl., hvilka arbeten beredt honom en ganska
framstående plats i danska litteraturen. Men som
sagoberättare eröfrade han ett eget rike, där han står
oupphunnen. Han utvecklade här en egendomlig diktart i
ett lika egendomligt språk, som uppstått ur barnens
och allmogens tal. Icke sällan nyttjar A. något
gammalt sagomotiv, tillhörande den märkvärdiga
sagoskatt, hvilken tyckes vara gemensam för hela den
indoeuropeiska rasen, emedan samma sagor återfunnits
från Hindostan till Island. Men A:s inbillningsgåfva
egde just den ursprunglighet i uppfattning och den
poetiska naivitet, som i folkens barndom gifvit upphof
åt dessa sagor. Därigenom blef det honom möjligt att
i samma anda röra sig själfskapande och fritt, icke
endast till formen, utan äfven till innehållet. Hela
människolifvet med dess glädje och sorg, dess storhet
och litenhet återspeglas i denna, i god mening,
barnsliga fantasivärld, åt hvilken alla tider och
länder lämnat sceneri och färger, där allt lefver
och talar.
Hans Eventyr og historier utkommo 1835–72 i små
häften, ungefär ett om året, hvilka räknades till
de litterära evenemangen, och bilda 7 band i hans
samlade skrifter. En folkupplaga kom ut 1880
i 3 bd (omtryckt 1887). Dessutom ha de gifvits ut
med illustrationer af flera framstående konstnärer:
Vilh. Petersen (1850, 8:e uppl. 1902; vidare
en särskild, konstnärligt utstyrd upplaga 1902–03),
L. Frölich ("Ny eventyr og historier", 3 bd 1870–74)
och Hans Tegner (en praktfull s. k. världsupplaga,
2 bd, 1899–1901). De äro öfversatta på en mängd
främmande språk, och A. är utan tvifvel den danske
författare, hvars verk fått den största utbredningen
utomlands; mest älskad är han i England och
Nord-Amerika. Nära sagorna står hans vackra
Billedbog uden billeder (1840, 6:e uppl. 1876). Äfven
böra nämnas En digters bazar (1842) och flere
andra poetiska reseskildringar. Af hans dikter
hafva jämförelsevis blott få förblifvande värde;
själf gjorde han ett urval, Kjendte og glemte digte
(1867). I motsats till den hårda och stundom obilliga
kritik, som hans diktning var utsatt för under de
första tjugu åren och som med hans barnsliga fåfänga
gick honom djupt till sinnes, åtnjöt han under sin
senare tid allmänt erkännande. Redan 1851 fick han
professorstitel och "digtergage" af statskassan,
1867 blef han hedersborgare i sin födelsestad,
och 1874 utnämndes han till konferensråd. A. dog
4 aug. 1875 i Köpenhamn. – Hans Samlede skrifter
utkommo 1854–80 i 33 bd (ny uppl. 1876–80 i 15 bd) och
Udvalgte skrifter 1898–1901 i 12 bd. Själf författade
han sin lefnadsbeskrifning, Mit livs eventyr (1857),
med fortsättning till 1867 (utg. 1877), och härtill
sluter sig "H. C. Andersen og det collinske hus" af
E. Collin (1882). "Breve til og fra H. C. Andersen"
utgåfvos af C. St. A. Bille och N. Bögh (3 bd
1877–78). Se vidare Georg Brandes’ biografi i
"Samlede skrifter" (2:a bd) och "H. C. A. som
eventyrforfatter" (inledning till världsupplagan),
Bournonville, "Mit teaterliv", och P. Hansen,
"Ill. dansk litt.-hist.", III. Minnesmärken äro resta
öfver A. i Rosenborgs trädgård i Köpenhamn 1880 och
i Odense 1888. – I svensk öfversättning föreligga de
allra flesta af A:s arbeten. "O. T." utkom 1840, "De
två baronessorna" 1849, "Spelmannen från Svendborg"
1838, "Bara en spelman" (ny öfversättning af samma
arbete) 1881, "Improvisatören" 1876. Af sagorna
ha enskilda gifvits ut och därjämte samlingarna
i sin helhet; världsupplagan utgafs 1899–1900;
en öfversättning af C. J. Backman kom ut 1877 och
i 2:a uppl. 1880, en öfversättning af C. H. Rydberg
trycktes 1876–77, En kort framställning af A. finns
i H. Lindgrens "Sagoskalden H. C. Andersen" (i
Verd. småskr.).
E. EBG.
Andersen, Klara Elisabet, dansk författarinna, f. 13
maj 1826 i Köpenhamn, dotter af en kapellmusiker och
en skådespelerska, skref redan 1848 ett lustspel, En
Evadatter, som 1855 gjorde stor lycka, och sedermera
med samma framgång bl. a. En velgjörers testamente
(1858) och framför allt Rosa og Rosita (1862, tryckt
1882; fri bearbetn. på svenska af F. Hedberg 1863;
äfven öfvers, på tyska), som måste räknas till
de bästa danska lustspel. Dessutom har hon under
pseudonymen Paul Winther skrifvit flere noveller,
bl. a. Kastaniebaandet (1861). Död i Köpenhamn
27 aug. 1895. Hennes Dramatiske arbejder i udvalg
utgåfvos 1897.
E. EBG.
Andersen, Karl, dansk författare, f. 1828 i Köpenhamn,
d. därstädes 1883, vistades från 1837 till 1848,
då han blef student, hos en släkting på Island,
blef 1858 assistent vid den kronologiska samlingen
på Rosenborg och 1878 inspektör för denna samt
slottsförvaltare. 1857 uppträdde han som lyrisk skald
under pseudonymen "Christian Adam" och utgaf 1862–80
flera diktsamlingar eller större lyrisk-episka dikter,
bl. a. Ingolf og Hjörlejfs saga (1860) och Tonens veje
(1862), äfvensom 7 samlingar Genrebilleder, småstycken
ur hvardagslifvet på prosa (1867–81) och en större
berättelse från Island, Over skær og brænding
(1882). Dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
