Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ancyloceras, paleont., ammonitisk biform - Ancyloglossum, med. Se Tunghäfta - Ancylus, zool., ett släkte lungsnäckor - Ancylus-höjningen. Se Ancylussjön - Ancylus-lera. Se Ancylussjön - Ancylus-sand. Se Ancylussjön - Ancylus-sjön, geol., en stor sötvattenssjö som sträckte sig öfver Östersjön - Ancylus-vallar. Se Ancylussjön - Ancyra, fordom stad i Mindre Asien. Se Angora - And, skörd, skördetid - And, zool. Se Andfåglar - And, Andreas, domprost i Uppsala. Se Andreas Andreasson And - Anda. Se Ande - Anda Gomesii Juss. Se Joannesia princeps - Andakt, det själstillstånd då människan fullt hängifver sig åt tanken på Gud - Andaktsöfning. Se Andakt - Andalusien, den sydligaste delen af den pyreneiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tangentialt utdragen och hakformigt omböjd. Känd från
jura- och krittiden. Se Ammoniter.
A. HNG.
Ancyloglossum, med. Se Tunghäfta.
Ancylus, zool., ett släkte, tillhörande
fam. Limnæidæ, ordn. lungsnäckor (Pulmonata)
och kl. snäckor (Gastropoda) bland blötdjuren. Detta
släkte skiljer sig från öfriga lungsnäckor därigenom
att skalet är skålformigt utan spira och att mynningen
är lika vid som skalet. Djuret är helt och hållet
täckt af skalet, så att, äfven då det är fullständigt
utsträckt, endast spetsarna af trefvarna synas utanför
skalranden. Hithörande snäckor lefva uteslutande
i sötvatten och lifnära sig af växtämnen. I
Skandinavien förekomma tre arter. A. fluviatilis
och A. deperditus hafva mynningarna för köns-,
andedräkts- och matsmältningsorganen på vänstra
kroppssidan, medan hos A. lacustris, hvilken art
man hänfört till ett särskildt släkte (Acroloxus),
nämnda organ utmynna på kroppens högra sida. Äfven
till lefnadssättet skilja sig dessa arter i så måtto
från hvarandra, att medan A. lacustris förekommer
i stillastående, sumpiga vattensamlingar, lefva
de två förstnämnda uteslutande i rinnande, stundom
starkt forsande vatten. Jfr Ancylus-sjön.
L-E.
Ancylus-höjningen. Se Ancylussjön.
Ancylus-lera. Se Ancylussjön.
Ancylus-sand. Se Ancylussjön.
Ancylus-sjön, geol., benämning på en stor
sötvattenssjö, som existerade vid början af den
postglaciala tiden, och som sträckte sig öfver
större delen af den nuvarande Östersjön jämte
delar af angränsande fastland. Denna kolossala
sötvattenssamling uppstod, när Östersjön, som
förut utgjort en del af det glaciala ishafvet,
genom den senglaciala landhöjningen (äfven kallad
ancylushöjningen) afspärrades från världshafvet,
i samband hvarmed dess redan förut föga salta vatten
öfvergick till sött. Sjön har erhållit sitt namn efter
en skålsnäcka, Ancylus fluviatilis, som förekommer
fossil i strandvallar från denna tid, företrädesvis på
Gottland, Öland och i Östersjöprovinserna. Af andra
sötvattensmollusker hyste sjön arter af släktena
Limnæa, Bythinia, Planorbis, Unio, Anodonta,
Pisidium m. fl. samt af kräftdjur ostrakoder
och cladocerer, medan af ryggradsdjur funnos
vikaresjälen, gråsjälen, hornsimpan, abborren,
laken och siken, af hvilka man funnit lämningar
framför allt i en hithörande leraflagring vid
Skattmansö i Uppland. Diatomaceer voro allmänna och
företräddes bl. a. genom några för A.-sjön särskildt
karakteristiska arter. De skogar, som på svenska
sidan funnos under sjöns tillvaro, utgjordes af björk,
asp, sälg, tall, gråal och möjligen klibbal samt mot
slutet af sjöns existens, åtminstone i södra delarna
af landet, äfven ek, hvaremot granen då ännu icke
synes hafva inkommit i vårt land.
Aflagringar från Ancylussjön äro dels strandvallar,
ancylusvallar, dels sand, ancylus-sand, dels
lera, ancyluslera. Man känner ancylusaflagringar
hufvudsakligen från Blekings och Smålands kusttrakter,
Öland, Gottland, Östergötland, Närke, Uppland och
troligen äfven Norrland. På andra sidan Östersjön,
vid Viborg i Finland, uppgifves ancyluslera förekomma,
hvarjämte strandvallar af detta slag äro kända från
Estland samt öarna Ösel och Moon.
Ancylussjöns tillvaro ådagalades först 1887 af
H. Munthe. Dess historia är ännu långt ifrån utredd,
hvilket närmast sammanhänger därmed, att
dess nivåförskjutningar visat sig vara mycket
invecklade. Genom den postglaciala sänkningen i södra
Sverige förenades sjön slutligen genom Öresund och
Belten med världshafvet, och Östersjön blef då åter
ett inhaf med salt vatten (se Litorina-hafvet).
Ancylussjön har utan tvifvel varit af stor
betydelse för åtskilliga sötvattensfiskars samt
andra sötvattensdjurs och -växters invandring till
Sverige från kontinenten, och under ancylustiden
synas äfven flere större landdäggdjur hafva
invandrat, såsom älg, kronhjort, uroxe,
björn m. fl. samt sannolikt äfven människan.
A. G. N.
Ancylus-vallar. Se Ancylussjön.
Ancyra, fordom stad i Mindre Asien. Se Angora.
And (isl. önn, gen. annar, fsv. and, an), skörd,
skördetid. Nyttjas mest i sammansättningar: andtid,
höand, skördand, sädesand m. fl.
Jfr Andfrid.
And, zool. Se Andfåglar.
And, Andreas, domprost i Uppsala. Se Andreas
Andreasson And.
Anda. Se Ande.
Anda Gomesii Juss. Se Joannesia princeps.
Andakt (ty. andacht, urspr. tankarnas uppmärksamma
riktande på något), det lyftade själstillstånd, då
människan fullt hängifver sig åt tanken på Gud eller
förnimmelsen af det oändliga. Af andaktskänsla kan
man gripas alldeles ofrivilligt, t. ex. vid åsynen
af ett sublimt naturskådespel eller konstverk eller
vid åhörandet af musik, ja äfven vid bevittnandet
af ett själfuppoffrande handlingssätt. Afsiktligt
framkallas andakt genom företagande af vissa
gudstjänstliga handlingar, såsom bön, hymnsång
och religiösa betraktelser. – Andaktsöfning är
ett uttryck, som hufvudsakligen syftar på mera
enskild gudstjänst. I k. förordn. 16 nov. 1869
ang. ansvar för den, som söker förmå annan till
affall från den evangelisk-lutherska läran, stadgas
böter (10 à 200 kr.) för den, som till deltagande
i främmande trosbekännares andaktsöfning nödgar
eller lockar den, som minderårig är eller under
hans lydnad står och till svenska kyrkan hörer. I
k. förordn. 11 dec. 1868 ang. särskilda sammankomster
för andaktsöfning föreskrifves att sådan sammankomst
å tid, då allmän gudstjänst i församlingen förrättas,
ej må ega rum så nära det ställe, där gudstjänsten
hålles, att denna eller ordningen därvid störes. Ej
heller må vid religionsöfning, som ej är att
hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras
församlingens prästerskap, medlem af dess kyrkoråd
eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken
myndighet eger att, där så nödigt anses, sammankomsten
upplösa. Uppträder någon, som ej är präst eller enligt
kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid
dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredrag,
som anses leda till söndring i kyrkligt hänseende
eller förakt för den allmänna gudstjänsten eller
eljest till undergräfvande af religionens helgd,
ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörda
egenskap inom församlingen uppträda. Brott mot sådant
förbud straffas med böter (50 à 300 kr.). Jfr
Konventikelplakatet.
Andaktsöfning. Se Andakt.
Andalusien, den sydligaste delen af den pyreneiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
