Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anckarstierna (Thijsen), Cornelius Didrikson, amiral - Anckarström, adlig ätt - Anckarström. 1. Jakob Johan A., öfverstelöjtnant - Anckarström. 2. Jakob Johan A., Gustaf III:s mördare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amiralen Bielke på skeppet "Kurprinsen". A. lät
dock samtidigt rikta två grundskott genom
ballasten på sitt eget skepp, så att det sjönk
strax efter träffningen. Redan 1678 major och
adlad, utnämndes A. 1680 till "schoutbynacht" samt
blef amiral och friherre 1692. Öfver flottans 2:a
eskader förde han befälet vid landstigningen på
Själland 1700. Högste befälhafvare var han vid
kung Karls öfverförande till Livland s. å. och
vid den misslyckade landstigningen på ön Retusari
i Finska viken 1705. A. dog i Skåne 1714. Se
uppsats af A. Hammarskjöld i Ny ill. tidn. 1897.
R. P.*
Anckarström, adlig ätt, som härstammade från en
handlande i Falun, vid namn Frans Futtje, hvilken
inflyttat från Frankrike. Hans son blef 1683 adlad
och introducerad under namnet Anckarström.
1. Jakob Johan A., den sistnämndes sonson, f. 1729,
d. 1777 som öfverstelöjtnant, utmärkte sig vid
anläggandet af Sveaborg och gjorde sig sedermera
känd som en ifrig landtbrukare samt anlade kemiska
laboratorier, salpeterlada o. d. på gården Lindö (i
Roslagen, Vallentuna socken).
2. Jakob Johan A., den föregåendes son,
Gustaf III:s mördare, föddes å Lindö 11 maj 1762.
Efter faderns död utnämndes han 1778 till
fänrik vid konungens lifgarde. Han tog afsked
med kaptens titel 1783. Sedan han några
år vistats på landet såsom arrendator, flyttade
han 1790 till Stockholm. A., hvilken hade gjort
sig känd för sitt hämndgiriga och våldsamma lynne,
smittades vid denna tid af den ovilja, som bland
adeln gjort sig gällande mot Gustaf III, sedan
denne på ett våldsamt sätt genomfört Förenings-
och säkerhetsakten. I augusti 1790 företog han en
resa till Gottland, och där fällde han "på öppen
kyrkbacke" smädliga yttranden om konungen. Anklagad
därför, satt han någon tid arresterad på högvakten
och fördes i maj 1791 under bevakning till Gottland
för att undergå rannsakning. Men då fulla bevis
icke funnos, nedlades rättegången hösten 1791. I
hans hämndgiriga sinne uppstod nu den tanken att
rödja konungen ur vägen. Vid jultiden s. å. blef han
bekant med grefve Klas Horn, en svärmisk beundrare
af de franska frihetsidéerna och personlig fiende
till Gustaf III. På Horns gård Hufvudsta uppgjordes
i januari 1792 de första mordplanerna, och i dem
invigdes äfven grefve Adolf Ludvig Ribbing. A. åtog
sig att utföra mordgärningen och lurade den ena
gången efter den andra på tillfälle därtill, men
utan att lyckas. Emellertid hade vid sidan häraf
en annan sammansvärjning redan förut bildat sig
med afsikt att på något sätt göra konungen oskadlig
och att verkställa en statshvälfning. Till denna
flock af sammansvurna hörde den gamle ränksmidaren
generalmajor Pechlin, friherre Ture Bielke, löjtnanten
frih. K. F. Ehrensvärd, öfverstelöjtnant Lilljehorn,
major von Hartmansdorff, kanslirådet Jakob von
Engeström m. fl. Efter riksdagen i Gäfle 1792
skedde en sammanslutning mellan båda grupperna af
sammansvurna, och attentatet
mot konungens lif bestämdes att ega rum på
en operamaskerad 16 mars s. å. Anckarström,
Horn, Ribbing och Ehrensvärd infunno sig där, den
förstnämnde beväpnad med två pistoler och en dolk. En
af de Sammansvurne (Lilljehorn) hade anonymt varnat
konungen. Denne infann sig dock, blef efter en stund
i trängseln (balen var besökt af öfver 700 personer)
omringad af de maskerade sammansvurne med deras
sällskap och därvid af A. skjuten i ryggen. Genast
efter skottet kastade mördaren pistolerna ifrån sig,
och dessa röjde honom. Han arresterades hemma i sin
bostad vid Gamla Kungsholmsbrogatan följande dagen
kl. nio på morgonen, bekände utan omsvep sitt brott
och dömdes förlustig lif, ära och gods. Sedan han tre
dagar å rad stått i halsjärn vid skampålen på tre af
hufvudstadens torg och därvid
[bildtext]
Spöslitningen (efter samtida teckning).
undergått spöstraff, blef han 27 april halshuggen och
steglad på afrättningsplatsen utanför Skanstull.
[bildtext]
Färden till Skanstull (efter samtida teckning).
Arfvingarna återfingo likväl genom kunglig
nåd de fråndömda godsen. A:s ättemän kallade sig,
med konungens tillstånd, Löwenström. Ätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
