Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amœba l. Ameba, zool., en af de lägsta formerna af djuriskt lif - Amok. Se Amuk - Amol l. Amul, stad i persiska prov. Masenderan - A moll, mus., tonart utan företecken och med a till grundton - Amomum L., bot. farm., ett växtsläkte - Amon l. Ammon, en egyptisk gud - Amon. 1. Konung i Juda rike - Amon. 2. En ståthållare i Samaria - À mon aise, fr., till mitt behag - Amonhotep. Se Egypten - Amons-oasen. Se Ammonium, geogr. - Amontillado, ett slags spanskt vin - Amor, rom. myt., kärleksguden. Se Eros - Amorbach, stad i bajerska regeringsområdet Nedre Franken - Amorce, fr., tändrör, raketsats - Amoréer, judiska lärare. Se Rabbinska språket och litteraturen - Amore proximi, ett sällskap i den finska staden Lovisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för amebans existens; syret förenar sig med en del
af kolet i protoplasman för bildandet af kolsyra, som
sedan afsöndras. En viktig roll i denna andnings-
och afsöndringsprocess spelar en i protoplasman liggande
vätskefylld blåsa, hvilken eger förmågan att ömsom
utvidga, ömsom sammandraga sig, hvarigenom vätska
upptages och åter utdrifves ur cellkroppen.
När ameban genom riklig näring uppnått en viss
storlek, försiggår en egendomlig förändring med den:
cellkärnan förlänges, insnöres i midten och sönderfaller
i två kärnor; en liknande delning undergår också
den omnämnda vätskefyllda blåsan. Härefter drages
äfven cellkroppen ut på längden och delar sig i två
delar, hvardera med sin cellkärna och sin vätskefyllda
blåsa. På detta sätt alstras genom delning af
moder-ameban två dotter-amebor, lika den förra, utom –
under första tiden – hvad storleken beträffar.
Ameban har sålunda fortplantat sig.
Af de här skisserade iakttagelserna framgår således,
att i den lilla encelliga varelsens organism, i den
själfständigt existerande cellen, försiggå alla för
individens och släktets bestånd erforderliga
förrättningarna: den eger förmåga af känsel, rörelse,
matsmältning, andning, afsöndring och fortplantning.
L-E.
Amok. Se Amuk.
Amol l. Amul, stad i persiska prov. Masenderan,
vid floden Heras. Var i 13:e årh. Persiens
hufvudstad. Omkr. 10,000 inv. Staden har från sin forna
storhetstid en mängd ruiner och gamla byggnader.
A moll (fr. la mineur, eng. a minor), mus.,
tonart utan företecken och med a till grundton
(parallelltonart: C-dur). Jfr Moll.
Amomum L., bot. farm., ett växtsläkte med
många arter, af nat. fam. Zingiberaceæ. Detta släkte
har följande kännemärken: den dubbla blomkalkens
inre bräm är enläppigt; af sex ståndare är endast
en utvecklad, med strängen vidgad nedom knappen;
frukten är trerummig, trevalvig, med många frön. –
Amomum-arterna äro mångåriga örter med ledade,
krypande rotstockar. Bladen äro tvåsidigt ordnade och
omfatta stjälken med öppna slidor. Blomställningen
är mer och mindre axlik, uppburen af särskilda,
från jordstammen uppskjutande stänglar, som
äro täckta af löst tegellagda fjäll. Arterna äro
utbredda i Asiens, Australiens och Afrikas tropiska
trakter. Frukterna af flera arter utgöra olika slag
af kardemummor i hemländernas droghandel. (De i
Europa vanligen begagnade kardemummorna äro af ett
från Amomum utbrutet släkte Elettaria.) Vanligast
bland de asiatiska slagen äro "siam-kardemummor",
af A. Cardamomum L., och "stora java-kardemummor",
af A. maximum Roxb. Af A. Melegueta Rosc., som
växer i tropiska västra Afrika, fås de som krydda
och läkemedel förr mer än nu använda paradisfröna.
O. T. S.*
Amon l. Ammon, "den fördolde", en egyptisk
gud. Af greker och romare kallades han Zeus Ammon
och Jupiter Ammon, och den stad, där han ifrigast dyrkades, det
heliga Tebe, benämndes af de förre "Zeus’ stad",
Diospolis (egypt. No Ammon). A. framställdes i
människoskepnad, sittande på en tron. På sitt hufvud
bar han en röd krona, smyckad med tvenne upprätt
stående strutsfjädrar. Han ansågs som världsalltets
skapare. Emedan solguden (Ra) småningom identifieras
med alla framstående lemmar af egyptiernas panteon,
får A. också – snart nog –
benämningen Amon-Ra. Men som världsalltets
skapare uppfattades han sedermera såsom stående
utanför världen och blef därför den osynlige, den
fördolde. A. var hufvudsakligen Tebes gud, och i
sammanhang med Tebes utveckling till rikshufvudstad
steg alltmer hans anseende på de öfrige gudarnas
bekostnad. Dock hade han också tempel på många andra
ställen, äfven utom Egypten. Mest berömdt
 |
| Amon och Mut. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
