Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amman, Jost, tysk raderare och formsnidare - Amman, Johann Konrad, schweizisk döfstumlärare - Ammanati, Bartolommeo, italiensk arkitekt och bildhuggare - Ammann, en i flere schweiziska kantoner benämning på den högste ämbetsmannen för en krets eller socken - Ammarfjället, fjällmassiv nära riksgränsen - Ammarnäs (Ammernäs), poststation i Västerbottens län - Ammer l. Amper, biflod till Isar - Ammeral, sjöv., stor vattenpyts eller vattenämbar - Ammergau. 1. Se Ammer - Ammergau. 2. Detsamma som Ammerland - Ammerland (Ammergau), gammalt landskap i hertigdömet Oldenburg - Ammernäs. Se Ammarnäs - Ammersee. Se Ammer - Ammeter, dets. som ampère-meter (se d. o.) - Ammianus Marcellinus, romersk historieskrifvare - Ammobium alatum R. Br., bot., en ört - Ammocoetes, Linål, zool., ett larvstadium af nejonögon (se d. o.) - Ammodytes, zool. Se Tobis - Ammon, egyptisk gud. Se Amon - Ammon. 1. Christoph Friedrich von A., tysk protestantisk teolog - Ammon. 2. Friedrich August von A., tysk ögonläkare - Ammon, Otto, tysk antropolog - Ammonal, ett explosivt ämne - Ammoniak. 1. Kem. En förening af en atom kväfve med tre atomer väte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han fortsatte Dürers och dennes närmaste efterföljares
traditioner, utan att ega deras uppfinningsrikedom,
äro, emedan de troget afspegla sin samtids seder
och dräkter, af betydande kulturhistoriskt intresse.
(O. G-G.)
Amman, Johann Konrad, schweizisk
döfstumlärare, f. 1669 i Schaffhausen, d. 1724, lefde som
läkare och döfstumlärare i Amsterdam och Haarlem.
Hans arbeten Surdus loquens (1692) och
Dissertatio de loquela (1700) skänkte grundläggande idéer
åt S. Heinicke, utbildaren af den tyska l. talmetoden.
Ammanati, Bartolommeo, italiensk arkitekt
och bildhuggare, f. 1511 i Florens, d. där
1592. Bland hans arkitektoniska arbeten märkas
den väldiga, 1558–70 utförda borggården (med
rustikakolonner) i Palazzo Pitti och den vackra
och djärfva S. Trinità-bron (1570) öfver Arno
i Florens. Som skulptör var han blott en tom
och maniererad efterapare af Michelangelo.
(O. G-G.)
Ammann (jfr ty. Amtmann, da. och no.
Amtmand), en i flere schweiziska kantoner, i
synnerhet Graubünden, bruklig benämning på den högste
ämbetsmannen i eller föreståndaren för en krets eller
socken. Titeln president blir dock alltmer vanlig. I
vissa kantoner nyttjas ordet landammann ännu som
titel för regeringspresidenten.
Ammarfjället, fjällmassiv nära riksgränsen, strax
n. om 66:e breddgraden, i Lycksele lappmark,
Västerbottens län. Det ståtliga fjället har en vacker
jökel på en bergsplatå under fjällets kam. Högsta
toppen är 1,609 m. ö. h.
RM.
Ammarnäs (Ammernäs), poststation i
Västerbottens län, vid Öfre Gautsträsks kapell. Storartad
utsikt mot fjällen.
RM.
Ammer l. Amper, biflod till Isar i Öfre Bajern.
Rinner upp på Geiersberg på Tyrolgränsen, flyter
genom den vackra Graswangdalen, det för sin
industri och slöjd bekanta området Ammergau
och slutligen den omkr. 20 km. långa och 10 km.
breda sjön Ammersee.
Ammeral (af holl. emmeral, vattentunna), sjöv.,
stor vattenpyts eller vattenämbar, vanligen af segelduk.
R. N. (H. W-L.)
Ammergau. 1. Se Ammer. Om skådespelen
i Oberammergau se Passionsspel. – 2.
Detsamma som Ammerland.
Ammerland (Ammergau), gammalt landskap
i västra delen af hertigdömet Oldenburg, mellan
Hunte och Jade.
Ammernäs. Se Ammarnäs.
Ammersee [-se]. Se Ammer.
Ammeter, dets. som ampère-meter (se d. o.).
Ammianus Marcellinus, romersk historieskrifvare,
f. omkr. 330 e. Kr. i Antiokia i Syrien, deltog i
flera fälttåg under kejsar Julianus. Han skref en
romersk historia i 31 böcker för tiden 96–378 e. Kr.
Blott böckerna 14–31 (omfattande åren 353–378)
finnas i behåll. A. är den senare kejsartidens
förnämste historieskrifvare, särskildt genom
sin förmåga af utmärkt karaktärsteckning och sitt
bemödande att vara fullt opartisk. Dock spåras
ofta en sträfvan efter retorisk utsmyckning, och
exkurser af geografiskt innehåll afbryta esomoftast
berättelsen.
H. SGN.
Ammobium alatum R. Br., bot., en till fam.
Compositæ hörande, ungefär 0,5 m. hög ört, som
hela sommaren utvecklar en mängd hvita blomhufvud.
Dessa hafva mycket stor användning såsom
eterneller (se d. o.), för hvilket ändamål de böra
insamlas halfutslagna. Arten härstammar från Australien.
G. A.*
Ammocoetes [-setes], Linål, zool., ett
larvstadium af nejonögon (se d. o.).
Ammodytes, zool. Se Tobis.
Ammon, egyptisk gud. Se Amon.
Ammon. 1. Christoph Friedrich von A., tysk
protestantisk teolog, en af rationalismens siste
lysande representanter, f. 1766 i Baireuth, blef
vid 23 års ålder professor i Erlangen och 1794 i
Göttingen samt utnämndes 1813 till öfverhofpredikant
i Dresden, där han afled 1850. Af samtiden högeligen
beundrad för sin omfattande klassisk-filosofiska och
teologiska bildning, utöfvade han en omfattande
skriftställareverksamhet, hvars värde dock
af eftervärlden ej uppskattats lika högt som
af samtiden. Han utgaf bl. a en bibelteologi,
en sedelära, en dogmatik, homiletisk-metodiska
arbeten och flera predikosamlingar samt Die
fortbildung des Christenthums zur weltreligion
(1833–35, 2:a uppl. 1836–40). Se Zeissler, "Von
Ammon nach leben, ansichten und wirken" (1850).
J. HDR.
2. Friedrich August von A., den förres son,
berömd tysk ögonläkare, f. 1799 i Göttingen,
blef 1829 professor vid kirurgiska akademien i
Dresden, 1837 kunglig sachsisk lifmedikus och 1844
geheime-medicinalråd. Död 1861 i Dresden. Bland hans
många skrifter må nämnas Klinische darstellungen der
krankheiten und bildungsfehler des menschlichcn auges
(1838–41), Die angeborenen chirurgischen krankheiten
des menschen (1839–42), Die ersten mutterpflichten
und die erste kindespflege (17:e uppl. 1873; "De
första modersplikterna och den första barnavården",
1844), och Brunnen-diätetik (6:e uppl. 1875; "Ny
handbok för brunnsgäster", 1853).
Ammon, Otto, tysk antropolog, f. 1842 i
Karlsruhe, bosatt där såsom privatlärd, har gjort sig känd
genom sina tillämpningar af darwinska teorier på
socialantropologien. Skr.: Die natürliche auslese
beim menschen (1893), Die gesellschaftsordnung und
ihre natürlichen grundlagen (1895; 3:e uppl. 1900),
Der abänderungsspielraum (1896), det på undersökningar
af värnpliktige och skolynglingar såsom material
utarbetade stora verket Zur anthropologie der badener
(1899) m. fl.
Ammonal, ett 1903 uppfunnet explosivt ämne, som
består af pulveriseradt aluminium, behandladt med
ammoniaknitrat. I olikhet med andra inom pyrotekniken
använda ämnen påstås det erbjuda fullständig trygghet
vid behandlingen.
Ammoniak (grek. ammoniakos). 1. Kem. En förening
af en atom kväfve med tre atomer väte, N H3. Ordet
härledes från namnet på oasen Ammonium i Afrika, där
enligt de gamles vittnesbörd sal ammoniacus skall
förekomma. Denna "sal ammoniacus" var bergsalt,
men namnet användes sedermera, genom förväxling med
sal armeniacus, för att beteckna salmiak. Ammoniak
upptäcktes 1612 af Kunckel, men erhölls i rent
tillstånd först 1785 af Priestley. Dess sammansättning
utreddes af Berthollet. Ammoniak förekommer i
högst ringa mängd i atmosfären. Den bildas vid
förruttnelse af kväfvehaltiga, organiska ämnen samt
vid deras upphettning utan luftens tillträde (vid torr
destillation). Till följd däraf förekommer ammoniak
i riklig mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
